Söndagen den 10/10-10

Idag har varit en av de där fantastiska höstdagarna som man minns. (Kanske också för att jag förevigade den på diverse bilder.) En helg full av nya bekantskaper, dans, utgång på Scharinska, sovmorgon, solsken och lunch på Folkkök med trevligt sällskap kan liksom inte bli dålig. Det enda tråkiga var upptäckten att min cykel har stulits igen. Suck. Jag antar att det inte går att komma undan snittet på en cykelstöld per år i den här stan.

Påväg till Folkkök på (lånad) cykel.

Jag och Mia.

Det visade sig dock finnas fördelar med att få samma cykel stulen mer än en gång. "Då copypaste:ar jag in ramnumret i den nya anmälan då."

Myndighetshumor

- Det heter inte "jag går till jobbet". Det heter "jag skrider till verket".

Hihi.

Det är sånt som man tycker är roligt efter att ha andats myndighetsluft lite för länge.

Så kan man ju inte ha det. Nu lämnar jag landet.

Sol ute, sol inne

Vilken lyx det är att ha skrivit utbildningens sista tenta, gå genom ett soligt Ålidhem och komma hem till ett städat rum. (Kära Kombo-Kajsa hade städat medans jag satt på Östra Paviljongen och skrev!) Och vad jag ska göra av resten av dagen är härligt obestämt. Träna? Ja, kanske. Sola? Förmodligen. Gå en sväng på stan och köpa linnen från Indiska? Eventuellt. There's no end to the possibilities.

Ikväll är det Club Zoo på Scharinska. Om en vecka flyttar jag.

- 22 grader i Umeå

Tyckte väl det kändes svalt när jag gick för att köpa lax i morse.

Jakten på den perfekta brännan*

I Indien hängde jag endel med mitt resesällskap (blir ju lätt så) vilka bägge två, till skillnad från mig, har begåvats med pigment. Trots det så tycker jag mig ha skaffat något av en solbränna de sista veckorna där. Efter varje dag på soltaket såg jag mig i spegeln och tyckte mig ana en något djupare nyans av "brun". Av ren omtänksamhet såg dock mina vänner till att hala fram sina indianarmar varje gång de kom på mig med att beundra nyansen på min högra underarm och plockade därmed effektivt ner mig på jorden igen.

(I ett samtal om hur silkeslarver kokas för att silkestrådarna ska kunna utvinnas)
Jag: Äter du kräftor förresten?
A: Hurså, är du rädd att jag ska äta upp dig? Höhöhö.

Förstår ni vad jag har fått leva med? Inte konstigt jag har ett behov av att hävda mig. Dessutom kan jag vara lite tävlingsinriktad till och från. Jag har alltså inte gett upp hoppet om att bli brun (speciellt nu när konkurrenterna är lååångt borta!) och cyklade därför idag iväg till Nydalasjön för att inta horisontalläge. Med ett gäng böcker och mp3n som sällskap låg jag och njöt fram till halv fyra på eftermiddagen. I vanliga fall skulle jag ha smort in mig eftersom jag bränner mig jättelätt men inte idag! Jag skrattade solen rakt i ansiktet och tänkte för mig själv att "jag har ju faktiskt varit i Indien utan att bränna mig (så värst mycket), ös på du bara solskrälle!". Men högmod går före fall och nu sitter jag här med stel ansiktshud i samma nyans som falu rödfärg.

Sval vit vägg mot varm röd hud.

Fördelen med att vara ensam är att det åtminstone inte finns nån här som kan håna min smärta och daska till mig på den ömma huden.

*Ja, jag vet att det är superytligt och ohälsosamt att jaga den perfekta solbrännan. Men sen jag såg Niveas reklam för Whiteningkräm (motsatsen till brun-utan-sol som cyniskt lanseras i länder där det är eftertraktat att vara ljus) känner jag att det är moraliskt fel att använda brun-utan-solprodukter och försöker istället... Nej, det argumentet höll inte. Det är helt enkelt bara superytligt och ohälsosamt. Suck.