Skensöndag

Livet i Luleå går vidare. På dagarna myndighetsutövar jag mot enskilda och på nätterna drömmer jag om avdrag för tjänsteresor. Natten till igår vaknade jag med hjärtat i halsgropen och kunde för allt i världen inte minnas om jag jämförde med folkbokföringsadressen?! Kära nån. Varför måste man alltid bearbeta nya jobb in i absurdum? Kan man inte bara ta det coolt för en gångs skull och lita på att det man gör är rätt?

Jossan var och hälsade här igår och mitt under en improviserad stadsvandring möttes vi av detta:

En securitasvakt (uppenbarligen i tjänst) utanför Forex i sällskap av en hästhövdad man.

Nu: fortsätta försöka förstå Rule of Law konceptet
Sen: slänga ihop en liten uppsats i ämnet

Dagens fundering

Inhandlade förresten Ormsalva som tröst för mina ben.

Men varför heter det just ORMsalva? Syrran försökte tänka utanför lådan:
- Det kanske inte är orm som vi tänker på det, det kanske är... årrm?

Frågan är ju bara: vad sjutton är en "årrm"?

Julkort

Idag fick jag en julhälsning på mailen från vår kurskoordinator i Indien, Christabel. Hon ville bara hälsa och passade på att beklaga det trassel med den indiska banken som Kajsa och jag råkade ut för under tiden där. Jag tyckte det var fint av henne. Kajsa tyckte att jag som svar skulle skicka min msnbild. "Julkort!" Hmm.

"Dear Christabel. The problems with the bank gave me a minor

brain damage but I'm almost ok now. Merry Christmas."

Nej, det känns inte riktigt ok. Julkort är inte min starka sida. Glömmer alltid att skicka dom och tackar inte för de jag får.

Här är förresten det julkort jag trots allt skickade i år (via MMS visserligen):

Familjens julgran.

Det bästa av allt är att det är en plastgran (och alltså formstöpt för att se fin ut). Och eftersom det är taskigt att skylla ifrån sig på barn och djur så avslutar jag inlägget här.

Det lugna livet

Mitt i en dröm där jag av någon anledning håller att övertyga mamma om att en orm faktiskt är ett jättebra husdjur väcks jag av små sylvassa tänder som sakta sjunker in i min högra stortå. Mollykatt känner sig tydligen ensam och försöker få lite närhet. Jag somnar om medan hon spinnandes kloar mina smalben.


Vaknar lite senare och ägnar förmiddagen åt att leka hemmafru. Skjutsar mamma till jobbet. Äter lunch ute. Lämnar lillebrorsan på dagis och stöter där på en väninna (just det, väninnor, såna har man nämligen som hemmafru) just ska hämta sin dotter från samma avdelning. Styr upp en tjejmiddag eftersom hon och den andra väninnan ändå råkade ha fixat barnvakt till ikväll. Kör hem volvon och möts av två hundar och en katt som blir alldeles lyriska över mänskligt sällskap. Brygger kaffe. Klappar en hund. Klappar en katt. Får en sorgsen blick av den andra hunden. Klappar den också. Svarar på några mail.

Nämen det här livet skulle man väl kunna tänka sig? Allt jag behöver är en hund, en katt, en fantastisk man och ett hus. Och en volvo.

Detaljer

Idag fick jag låna syrrans externa hårddisk och hade därför möjligheten att föra över alla mina grejer från den gamla datorn till den jag använder nu.

Och eftersom jag har en massa annat att göra så sitter jag naturligtvis och kollar igenom bilderna från Indien istället. Nu när lite tid har gått så ser jag faktiskt bilderna på ett annat sätt. Vissa detaljer som jag tidigare har missat osv.

Smutsig gata i Dehli.

"Make love to the camera... Yes... Now lick your ass."

Crazy cat lady

Och apropå tidigare inlägg så är jag fullt medveten om att jag kommer att dö ensam omgiven av katter.

Bilden ovan är alltså jag om några år. Borde väl kanske ha vaxat ryggen innan fotografen kom men som crazy cat lady bryr man sig inte om sånt.

Hur gor djur?

Efter att ha bott i utkanten av Bangalore, narmare bestamt Nagarbhavi (som betyder Ormbrunnen), i snart en manad har jag vant mig vid att ha diverse kryp som omkring mig. Kackerlackor, odlor, malariamyggor, spindlar av varierande storlek (har faktiskt ett valdigt fint spindelpar som bor vid lysroret i mitt badrum) samt en och annan herrelos hund. Kackerlackorna ar fortfarande ackliga men spindlarna och myrorna har jag inte langre nagra problem med. Dom ar ju sma sa det ar bara att spratta bort dom med fingret nar dom kommer upp i sangen och annars sa gor dom ju inte sa mycket vasen av sig. Ikvall utokades dock djursamlingen nagot.

Var lilla djurpark borjar vaxa till sig...

En liten babykobra rakade namligen slingra sig vilse och hamna i hallen utanfor datasalen. Liten, men tydligen lika giftig som sina foraldrar (som enligt uppgift vantade pa sin forlorade son nagonstans i narheten). Det som ar lite trixigt ar att dom ar sa sma. Jag har ju hallt utkik efter stora svarta ormar men den har var ju mer som en glasnudel eller nat.

Antar att det har ar slutet for flipfloptrenden pa campus.