På resande fot med träsmak i rumpan

Igår kväll lämnade vi, jag och grabben, min familj i Gällivare efter en underbart kaotisk jul för att dra vidare till sydligare breddgrader. (Dock inte så sydliga som man lätt kan få för sig när man skriver "sydliga breddgrader".)

Efter ungefär femton timmars resande sitter vi här och gäspar ikapp vid varsin dator på Arlanda. Vi har lovat varandra dyrt och heligt att från och med nu alltid boka liggvagn på långresor, kosta vad det kosta vill. I natt "sov" vi nämligen sittandes i en vagn knökfull med japanska turister, amerikanska turister och en dam med oanad snarkförmåga. (Önskar att jag hade haft en decibelmätare med mig bara för att kunna bevisa vad som måste ha varit världsrekord.)

Nattens bekvämligheter ledde till en aningen lägre startsträcka på morgonen vilket i sin tur ledde till att vi inte hann gå av tåget i tid utan hamnade i Stockholm i stället. Lite snöpligt men jag tänker som så att med tanke på hur mycket tåg vi ändå åker så skulle det ju vara orimligt att inte nån gång i livet missa att kliva av. Så nu när vi gjort det kan vi helt enkelt bocka av det på listan och fortsätta åka tåg utan att ha oddsen emot oss. Och så fick vi ju faktiskt se lite av Stockholm också och det är ju alltid trevligt.

Nu: kaffe på Waynes om jag får som jag vill
Sen: fortsätta resan till Manchester, sen till Bangor via ytterligare några stopp och byten, för att till sist, om vi har tur, avsluta resan hos svärisarna i Bontnewydd, Wales.
Senare: sova sova sova säng säng säng

Mobilsnack

Förutom att min lånemobil är fränare än min egen och inte ett dugg suicidal så har den även den trevliga vanan att fylla i mina meningar när jag skriver. Precis sådär som vänner man känt i hundra år kan göra. Mobilen och jag har dock bara känt varandra i några dagar och därför blir det inte alltid mitt i prick när den försöker förutsäga mina ord.

SMS 1:
"Jag lever för"... mig? Nja, inte direkt vad jag hade i åtanke.
"Jag lever för tillfället på"... skolan? Sant, sant, men ändå inte vad jag hade tänkt skriva just nu.
Rätt svar: Jag lever för tillfället på bröd. Men bra försök.

SMS 2:
"Kommer du till"... Spanien? Lät riktigt trevligt men tyvärr befinner jag mig inte i Spanien, eller något annat varmt land för den delen. Och det skulle kännas som en svag ursäkt att skylla på mobilen när pojkvännen har åkt ända till Spanien för att upptäcka att jag inte är där. Rätt svar skulle ha varit skolan.

Vi får nog jobba på vår relation lite till men det ska nog gå bra det här. Vi har ju hela julen på oss.

Gomorron

Disciplin var det ja. Som en början på mitt nya pigga liv snoozade jag bara en halvtimme idag. Dessvärre fastnade jag (och sitter fortfarande fast) vid datorn i 30 minuter istället för att ta mig i kragen och gå ner till universitetet. Men det är en början!

Dagens tillkännagivande

Från ett toabås i Samhällsvetarhuset:

Jag har varit rädd för att bajsa på offentliga toaletter i 25 år - det slutar NU!

Och jag vill bara säga: Good for you! Kör hårt!

Pokersenilitet och allvarlig disciplinbrist

Efter att ha fått låna en överbliven mobil modell flashigare-än-min-egen av grannfrun så deltog jag igår i mitt livs första pokerkväll. Efter en lång (och fantastiskt pedagogisk) genomgång av spelets regler började vi spela vad jag tror var Texas Hold'em. (Jag har ärligt talat ingen aning. Spelets officiella namn nämndes aldrig.) Och jag blev övertygad om något jag misstänkt en längre tid nämligen att jag är pokersenil. Varje gång det vankas poker måste jag lära mig reglerna igen och så har det varit ända sen tolvårsåldern. Och igår, antagligen för att vi spelade så länge, var jag tvungen att lära mig reglerna om och om igen under spelets gång.

Det finns ändå nåt positivt, åtminstone för min del, och det är att eftersom spelet alltid spelas som av en nybörjare så håller nybörjarturen i sig längre än normalt. Jag tror jag lyckades lura en och annan medspelare under kvällens gång. ("Spelar hon dum eller ÄR hon?" sa deras miner och förvirringen var total.)

Bästa användningsområdet för lagboken hittills: som bordsben.

På grund av mitt tvivelaktiga leverne med poker och allt vad det innebär kom jag inte hem förrän ett vilket direkt ledde till att jag sov som en stock till halv elva. Jag fattade ingenting när jag vaknade, jag hade ju ställt klockan på nio?

- ÄR DU HEMMA? skrek jag åt pojkvännen som tittar förvånat på mig när jag springer ut i hallen och stirrar på honom med håret på ända.
- Ja..?
- MEN KLOCKAN ÄR HALV ELVA!?
- (kollar på klockan och konsterar att) Ja..?
- Men du ska ju bada i en vak kvart över nio??
- Jag har badat i en vak.
- OCH KOMMIT HEM?
- Eh... ja.

Och uppenbarligen sitter han ju där men jag känner mig så lurad på flera timmars vaken tid att jag ifrågasätter allt. Ännu en förspilld förmiddag alltså. Och när jag väl börjat förspilla så spårade det ur och jag kom inte till skolan förrän halv fyra på eftermiddagen. Och det är väl egentligen okej med "kvällsskift" men då ska man nog inte gå hem klockan sju och känna sig nöjd.

"Avyttring av delägarrätter och fordringsrätter" blev droppen som fick hjärnan att rinna över och benen att gå hem.

Plan för natten: odla fram lite disciplin.

Av plast är du kommen...

Sony Ericssons mobiltelefoner är skit. Jag ångrar bittert dagen då jag övergav min gamla, trofasta, stabila, något tråkiga Nokia för en bländande lila skönhet som gick och hängde sig redan efter några dagar. Det har dock hittills aldrig slutat i tårar, den har hittills bara låtsas dö för att så fort man petar på den komma tillbaks med ett skratt. Och hur gulligt det än må vara med en skämtsamt labil mobiltelefon så kan det bli rätt tröttsamt i längden.

Och igår så var det helt plötsligt inte på låtsas längre. Jag skulle lägga in ett nummer och upptäckte att skärmen återigen var svart-grå (inte helt av, inte helt på). Suck och stön. In med av-knappen. Inget händer. Ut med batteriet, följt av in med batteriet. Nada. Stendöd. Totalt och oåterkalleligt utom all räddning.

Så nu är jag mobillös. Känns väldigt old school.

Tips från coachen

Men stackarna då. Pepparkakshuset sprack under "jordskalvet". Ett tips: Flytta inte till Malmberget. Där går husen sönder på riktigt.

Idag är en sån dag som man inte längtar tillbaka till.

07.00 Släpar mig upp med ögonen i kors.
07.55 Buss till skolan
08.08 Happy Hour på kaffe från Amigo
08.13 - 08.43 Skrivartrassel. Kaffe blir kallt. Svär mentalt åt dålig planering och skickar hatiska blickar år folk som pratar i Röda Rummet.
10.15 Seminarium i internationell skatterätt. Jag glider in med intentionen att ta anteckningar, kanske lära mig nåt och samtidigt undvika alla eventuella frågor för att slippa blotta min okunskap.
10.16 Ser avslappnat intelligent ut. Har lagom mycket ögonkontakt med läraren och bläddrar sporadiskt i lagboken och försöker hänga med/se upptagen ut.
10.17 Läraren, som vanligtvis är en försynt och stillsam man, pekar ut mig specifikt och ber mig förklara första frågan. Hela första frågan. Länge och med detaljer. Jag och Den Stora Skammen börjar bli riktigt bra polare nu.

Utanför universitetet kvart över fyra på eftermiddagen. Boooooring.

13 - 16 Seminarium + föreläsningar i rättsmedicin. Ställer frågor som "Men vad gör man om de anhöriga vägrar obduktion men man misstänker att kroppen bär på någon farlig smitta för man har hittat kroppen i... i en hög... med smittor?" Ibland är jag så vältalig att jag svimmar.
16.22 Spöregn ute. Försenad buss. Kommer så småningom hem. Smäller av i soffan ett ögonblick för att sen åka tillbaks till universitetet igen för mentormöte.
19.48 Hemma. Soffa. Endorfinrus i benen bara av att ligga ner. Äntligen.

Att lyxsnooza

Herreminje vad tungt det är att stiga upp nuförtiden. Jag har lyxsnoozat* över två timmar idag. Och nu när jag väl håller på att vakna till liv upptäcker jag att jag ska jobba om 39 minuter. Ingen riktig idé att börja plugga nåt då... Julmånad i all ära men ibland längtar jag vansinnigt mycket till juni.
*vanligt snoozande blandat med ändring av alarmtid vilket leder till snoozningar uppemot 30 minuter

Om femton minuter, en livstid.

Jag konstaterar idag, återigen, hur urvattnat "livstids fängelse" har blivit.

Aftonbladet:
"Efter en rättspsykiatrisk undersökning föll domen 14 oktober. Schürrer dömdes till livstids fängelse och kommer att utvisas efter avtjänat straff."

Alltså när hon är död..? Kanske dags att byta namn på straffet eller nåt.