Facebook

Standardavtal alltså. Det här är vad man har gått med på när man registrerat sig på Facebook:

"By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing."

Med andra ord har jag gett dom en oåterkallelig och evig möjlighet till att göra vad dom vill med allt jag lägger upp på min sida. Mina bilder, mina texter, allt. Det här var stora nyheter i dagens tidningar enbart av den anledningen att nån journalist nånstans fick för sig att läsa standardavtalet. Något som alla har tillgång till men ingen läser. Eller är det bara jag som har missuppfattat? (Hoppas, hoppas.)

Torsdag

Hôla! Har haft hur mycket som helst att göra senaste tiden så har inte riktigt haft tid att uppdatera, men jag ser iallafall att det är några som har varit in och kollat på bloggen sen senast - kul!! (Smög in en räknare för ett tag sen, nyfiken som man är!)

I helgen var jag hemma hos familjen och hann till och med en dagstur till IKEA i Happis - åh vad jag vill köpa grejer!!! Men eftersom jag skulle ta tåget hem så blev det bara en blå bag. En blå bag som mestadels var fylld med handdukar... (Som att man inte kan köpa handdukar här? Fattar inte vad jag tänkte på... Dessutom hade dom förökat sig under resans gång så nu har jag inte 6 stycken som jag trodde utan 14...) Ska sluta yra om handdukar nu och istället göra nåt vettigt. För ett tag iallafall.

Igår: palt och vin med trevligt sällskap
Ikväll: wok i min ensamhet
Nu: släpa mig bort från datorn för att börja laga mat
Sen: packa... vad annars?

Som att skotta snö med tesked i snöstorm

Det är mycket nu. Terminen har hittills varit hektisk och det verkar inte avta med tanke på att vi nu ska skriva uppsats parallellt med allt annat. Flyttdatumet rusar allt närmare och jag har ingen riktig koll på nånting just nu. Så nu flyr jag fältet ett tag. Åker hem till mamma och pappa. Ska bli skönt att komma bort lite om så bara för en helg.

Jag, Chris och en kall dusch.

Går just nu här hemma med mitt nya hår och vrålar i kör med Chris Cornell. Finns det en häftigare röst?

I'm the highway baby.

Idag blev det inte så mycket studerande gjort, mest på grund av att vi hade två (två!) föreläsningar att gå på. Och det, mina ickejurist-vänner, är skitmycket. Inte för att det var svåra eller långa föreläsningar. Det är bara det att vi har två, max tre schemalagda aktiviteter per vecka i normala fall. Och därför får man lätt myror i brallorna när nåt sånt här händer. Och då blev det inte så mycket annat studerande gjort som sagt. Så jag for och klippte håret istället.

Nu: packa ner duschgrejer eftersom allt vårt varmvatten på något mystiskt vis har försvunnit
Sen: IKSU med K och Sis

"Du kommer få skörbjugg"

... sa Kära Pojkvän igår när jag stod och lagade mat inför veckan. "Man kan inte leva på röda linser." Nähä? Det har faktiskt funkat jättebra hittills.

Förra veckans matsedel var ovanligt varierad. Måndag, onsdag, fredag och lördag: Gryta på röda linser, bönor och nudlar. Tisdag och torsdag: lax (lax!) och couscous. (Med sås ska tilläggas.) Nu till veckan blir det inte lika festligt. Nån måtta får det väl vara på frosseriet, tänkte jag och lagade fyra nya lådor med linsgryta (utan bönor denna gång).

Jag vet att till och med fröken "broccoli och vita bönor" skrattar åt mig nu.

Nu: tina morgondagens kulinariska läckerhet
Sen: ta itu med mitt mystiskt blödande tandkött och förtvinade muskler...
Imorgon: känguruplugg

Flyttstrategier

Sen jag fick ett ryck förra veckan så har inte mycket hänt med flytten. Och nu är det bara två veckor kvar. Fattar bara inte var jag ska börja. Böcker? Klart (nästan). Och sen då? Blommorna får stå kvar till sista stund. Tallrikar... behöver man ju. Tavlorna har jag tagit ner så nu ser det tomt och plottrigt ut på samma gång. (Hur lyckas man med det?)

Nej, jag tror att om jag bara drar ut på det nog länge så kommer det mesta bli gjort när paniken väl sätter in.

Tre veckor kvar

Äntligen har jag kommit igång med flyttpackandet. Tre kartonger fylldes på nolltid och då är inte ens bokhyllorna tomma än. Misstänker att det kommer krävas mer än de tio kartonger vi hittills har skaffat... Och i enlighet med den tidsålder vi lever i googlade jag såklart på "tips inför flytten". Man kan alltid få nåt bra tips, tänkte jag. Saken är bara det att alla flyttips jag hittills har läst verkar gå ut på att anställa nån att göra allt.

4 dagar kvar
Ägna dagen åt att skriva och posta flyttkort till släkt och vänner.

Yeah right. I verkligheten har jag nu lyft ner alla (egenhändigt uppsatta) tavlor och fått stor ångest över hur väggarna bakom ser ut. Och jag tvivlar starkt på att jag, när det är fyra dagar kvar, kommer ägna dagen åt att skriva flyttkort till släkt och vänner. Jag kommer troligtvis försöka muta kvartersvärden så vi slipper betala för hålen i väggarna samtidigt som jag hetsläser vad-det-nu-kan-vara-vi-ska-ha-seminarium-om-just-då.

Nu: hänga tvätt
Sen: braka i säng
Imorgon: känguruplugg

Heroes på universitetet

För några veckor sen kollade jag alla avsnitt av Heroes på ca en vecka. (Det är en bra serie!) Något jag sen upptäckte var att alla karaktärer i serien som av en händelse råkar gå på Umeå Universitet. Under loppet av en dag hände nämligen detta:

• Jag blev omsprungen av Mohinder Suresh påväg från microkön
• Hiro Nakamura satt i datasalen i samhällsvetarhuset
  
• Claires kompis (Zack?) satt och fikade i mithuset
• Sylar går i min klass

Nu i efterhand har jag insett att det inte var en morbid Heroes/mördar-fascination som gjorde att klasskompisen valde att se ut som Sylar. Det är helt enkelt så jurister ser ut. Som seriemördare med övernaturliga krafter.

Måndag med familjen Trädslag

Idag har vi sparkat igång med familjerätten. Och det går rätt segt om jag ska vara ärlig. Ämnet är säkert helt okej men jag har alldeles för lite panik för att kunna plugga effektivt. Hade seminariet varit imorgon hade jag garanterat lärt mig tio gånger så mycket som jag gjorde idag.

Vi har fått ett case att jobba med som rör en viss släkt. En släkt där alla familjemedlemmar har gift sig och skilt sig och fått barn och gud vet allt med vem som helst och nu ska de köpa hus tillsammans alternativt dö och skriva testamenten. För att underlätta tänkte jag rita upp släktförhållandena som ett träd. För att vara lite extra fyndig hade läraren döpt hela släkten till olika trädslag och där jag jag halv fem en måndag eftermiddag och försökte få ihop det... "Anne Al var dotter till Gustav Gran.. eller var det Tall?" Efter ett tag körde det ihop sig helt och när det på mitt papper framstod som att Åke Ek (eller vad han nu hette) var både Evas Ens kusin och halvbror gav jag upp.

Alla mina pluggdejter har dessutom övergivit mig imorgon så nu gäller det bara att ta sig i kragen och odla fram lite disciplin under natten.

Nu: Facebooka... Det är verkligen en drog.
Sen: IKSU kanske?

Insparkssittning 2007

Insparkssittning igår och det var hur kul som helst! Och naturligtvis är jag idag precis lika sliten som jag förtjänar. Men det var det värt. (Nästan.) Här kommer iallafall lite bilder från gårdagen:

Förfest hos K och F.

Skönsjungande nollor

Grabbar på g!

Nu: snabbdusch
Sen: promenad med Ida

Veckorapport

Har inte uppdaterat på ett tag nu helt enkelt för att jag inte har haft så mycket att dela med mig av.

Jag har börjat komma in i en bra pluggrutin nu iallafall. Färsktbryggt kaffe från Amigo och pluggdejt från åtta på morgonen. (Måste ha lovat nån att komma annars tar jag mig aldrig till universitetet...) Pluggar hela dagen och går hem vid femtiden med hela huvudet snurrande av funderingar. Så har i princip hela veckan sett ut förutom idag då min vanliga pluggdejt har flytt staden och lämnat mig i händerna på min egen disciplin. Pluggat mycket idag? Nej, inte det nej. Istället har jag vart på spinning samt lunchat med en gammal jobbarkompis.

Har funderat mycket den senaste tiden. (Det är ju inte bara en som påverkas av det kommande antagningsbeslutet...) Samtidigt har jag varit okaraktäristiskt rastlös. Konstig vecka det här. Har inte så mycket spännande att säga faktiskt. Nåja.

Nu: flyttpacka lite lätt
Sen: spelkväll hos Sis
Imorgon: finsittning på Äpplet

Hemavan 2007

Efter tre fantastiska dagar i Hemavan kom vi igår kväll trötta och glada hem. En liten resumé:

Fredag: Fem timmars bilresa tvärsöver landet blev en sex timmars bilresa över landet pga av en borttappad avtagsväg. Chauffören satt tyst och svor i 20 minuter över felkörningen men vi andra satt och oooh-ade och aah-ade hela vägen eftersom utsikten var helt otrolig. Natten tillbringade vi i en hyrd stuga och efter seminarium och bilresa somnade vi ganska tidigt och missade därmed tidernas norrsken.

Utsikten från bilen som orsakade suckar och rop av beundran.

Lördag: Halv nio hade vi packat ihop, lämnat nyckeln till stugan, parkerat bilen och gjort oss startklara. Nu var det dags. Efter 12 kilometers traskande var vi framme vid Viteskalsstugan där vi lastade av packningen och käkade lunch i solen.

Rastpaus på vägen med inslag av nötter och skavsårsplåster.

Kajsa och Karin var störtsugna på berget (Norra Sytertoppen, googla gärna!) och de sprang iväg så fort benen bar. Jag och Hanna tog det lugnt i ungefär en kvart till sen såg inte vi heller någon orsak till att stanna kvar så vi lämnade ryggsäckarna i stugan och påbörjade vandringen uppåt.

Norra Sytertoppen, 1767 meter över havet.

Ju högre vi kom desto läskigare blev underlaget (små stenar, stora stenar, stenar som låg lösa över varandra och jättestora stenar) och det blåste mer och mer. Utsikten var dock helt otrolig och fastän vi vid det laget hade gått nästan två mil i uppförsbacke blev vi så taggade vid tanken av att nå toppen att vi praktiskt taget sprang upp. Eller sprang är väl att ta i, vi riktade in oss på en punkt ca 50 högre upp, högg i med både händer och fötter och nästan kröp upp på vissa ställen för att när vi kom fram till punkten stå och flåsa som djur i någon minut. För att sen göra ännu ett ryck till nästa punkt. Så höll vi på och efter ca två och en halv timme hade vi nått ca 5 km upp på den 7 km långa sträckan.

Som jag sa så blåste det rätt bra (tyckte jag, men det gör det väl iofs alltid på fjäll) och det i kombination med det i mitt tycke väldigt ostadiga underlaget gjorde att jag fick en mindre skräckattack. Nu känns det jättefjantigt men då när jag satt mitt på berget utan något som höll fast mig och vinden som slet i kläderna så undrade jag för ett ögonblick vad i hela friden gör jag här? Titta till vänster: lösa stenar. Titta till höger: lite mer stenar och sen en väldans massa luft och så nästa bergstopp i ögonhöjd. Titta bakåt: ... nej, titta inte bakåt. "Du får se bilderna när vi kommer ner" sa Karin (eller var det Kajsa?) som just då kom ner för berget som räddande änglar.

Vad jag såg när jag tittade till vänster.

Vad jag skulle ha sett om jag hade kollat bakåt.

Väl halvvägs nere fikade vi vid världens vackraste bäck och fortsatte sedan tillbaka till stugan. Innan vi kunde andas ut i värmen från kaminen var vi dock tvugna att ta oss tillbaks över vattnet. På ditvägen hade jag först doppat ena foten, sen andra foten och det slutade med att jag sprang över till andra sidan med vatten upp på vaden. Tack vare ullstrumpor och goretex-skor klarade jag mig en gång, men jag ville inte riskera att bli genomblöt genom att göra om det. Så det enda alternativet var att vada över barfota. Och det, mina vänner, är vad som kallas pure pain.

Kallt som tusan.

Inte längre så kallt eftersom fötterna nu är bortdomnade.

Smärta i sin renaste form; när blodet kommer tillbaka till fötterna.

Kvällen tillbringades i en varm stuga tillsammans med trevligt sällskap och försvarets matpåsar.

Söndag: Hemresedags. De tolv kilometrarna kändes som piece of cake efter bergsbestigningen dagen innan och helt plötsligt befann vi oss vid bilen igen. Under natten hade det regnat och de löv som dagen innan hade lyst upp hela fjället låg nu på backen istället. Det kändes verkligen att vi hade haft tur som hann vara med på den sista sensommardagen.

Ombyte och Savettdusch innan vi satte och i bilen för att åka hem till Umeå igen.