Jul är kul

Jag är så glad att jag har julstämning! För nåt år sedan hade jag noll stämning. Dagarna rusade förbi precis som vanligt och helt plötsligt satt jag i soffan hos mamma och pappa med tomten som nöp mamma i rumpan och jag fattade inte hur jag hade hamnat där. Det var ju oktober sist jag kollade?

Men i år är det helt annat! De senaste två (eller kanske till och med tre?) helgerna har jag lyssnat, ja snudd på missbrukat, julmusik. Det har gått så långt att jag i mina mest paranoida stunder sprungit till datorn för att vara säker på att ingen har aktiverat "Vad jag lyssnar på"-funktionen. Skammen att hela msn-listan skulle kunna se exakt hur många gånger om dagen jag lyssnar på Fairytale of New York är mer än jag skulle stå ut med.

"Happy Christmas your arse, I pray God it's our last". Så vackert.

Bara lite mindre än en månad nu till julafton, familjen, Wales och nyår.

Motion är nyttigt

Missade taekwondon idag igen. Sprang efter bussen men helt utan nytta då den bara brummade förbi. Istället blev det fysträning på IKSU. Tung, svettigt och ett perfekt sätt att ta ut aggressionerna på, tänkte jag. Men istället snubblar jag in på... ja, jag vet inte vad? Aerobics? Det var iallafall schlager i högtalarna och folk som "plockade äpplen" och klappade i händerna. Nånstans där borde jag ju ha anat oråd. Inget ont om schlager och folk som går igång på att klappa i händerna, det är bara det absolut obehagligaste jag vet. Det och killar som tävlar till stationerna. Och så killarnas solbrända, tatuerade tjejer förstås. Såna tjejer som tävlar med sina killar som tävlar mot varandra och som peppar varandra genom att klappa händerna med manisk blick. Hu.

Jo jo, det var väl tungt och svettigt också men den mesta energin gick för mig åt genom att störa mig på alla andra. Ibland är jag en riktigt otrevlig människa.

Uppfräschning

I mitt letande efter inspiration håller jag på att göra om bloggen. Skrev idag det fjärde (det här blir det femte) inlägget på en månad vilket vittnar om fantasitorkan som har rått den senaste tiden. Jag skyller på skatterätten. Inte bara är det mycket att göra hela tiden, det är tråkigt också. Jag menar, lyssna själv: s k a t t e r ä t t. Alltså håller jag på att göra om bloggen. Är det förresten nån som vet hur man snyggar till den så att man slipper ha de vanliga mallarna? Mamma?

Förlustregeln finns i 25:e kapitlet. Jojomänsan.

Lunchkonsert... eller inte.

Det här missade jag idag bara för att jag hade råkat bestämma att vi skulle ha lunchmöte med mentorerna just då. Attans.
Och för den som inte kan identifiera dessa smalben så tillhör dom Veronica Maggio.

Den som nämndet...

Det blev ingen bokläsning, syrran drog med mig till IKSU istället. Lika bra det.

Påväg dit blev jag oskyldigt avfärdad som Fis-Tjejen av mina grannar. Det var naturligtvis ingenting dom sa men jag hörde nog deras tankar (och deras fniss). Jag åkte faktiskt bara i en hiss som, när dörrarna stängdes, visade sig vara proppfull med fisluft. Nån som använt hissen en kort stund före mig måste ha vart dålig i magen... Riktigt, på gränsen till "för sent...", dålig i magen. Hur som helst, där står jag och nästan kvävs medan hissen sakta åker ner till entreplan. Dörrarna öppnas och in kliver ett par som bor i våningen under mig. Vad göra? Jag stannade till, tittade på dom, dom tittade tillbaks. Ska jag säga nåt? Men vad säger man till några man aldrig pratat med förut? "Det var inte jag"? Så jag säger ingenting och börjar gå.

När jag hunnit en meter bort slår fisluften mot deras näsor och jag hör deras tankar. "Tjejen fes. Hihi".

Bortkastad kväll

Att träna är bra. Det är hälsosamt och ett mycket bra sätt att pigga upp sig på, för att inte tala om hur bra det är för att bli av med aggressioner. Det kräver dock en hel del av utövaren.

Till exempel är det bra om du har ätit innan så du inte blir trött och arg och svimmar. Det är också bra om du inte har ätit för tätt inpå träningen då resultatet lätt kan bli illamående, mjälthugg och kramp. Man måste alltså planera sitt matintag under dagen för att kunna få ut maximalt av träningen på kvällen.

Att utöva någon form av träning tar även viss tid i anspråk. Du kan behöva ställa in andra åtaganden och/eller tacka nej till erbjudna arbetstillfällen av den enkla anledningen att din kropp förmodligen inte kan vara på två ställen samtidigt.

Det underlättar naturligtvis att befinna sig i själva träningslokalen för att få del av instruktörens instruktioner. Och det var här det brast idag.

Efter gediget matplanerande, taktikvilande, ombytande till lämpliga kläder och placering av kropp på busshållsplats var jag redo att snabbt och smärtfritt ta mig till Gammliahallen för att idka Taekwondo. Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Men ingen buss kom.

När klockan var sju minuter i träning kom till slut en buss. Medveten om att jag skulle komma försent klev jag på bussen, betalade biljetten och noterade att jag var på fel buss. Jag satte mig ner. Skulle jag gå av? Nej, jag hade ju redan betalat för biljetten, det skulle ju vara dumt att inte få valuta för pengarna. Så jag satt kvar och bussen rullade iväg.

Medan hållplatserna susade förbi undrade jag om jag skulle gå av och isånafall var. Bussen gick åt helt fel håll och att promenera till Gammlia var inte en ett alternativ om jag inte skulle komma mer än en halvtimme för sent. Det slutade med att jag gick av vid universitetet.

Väl där visste jag inte vad jag skulle göra. Så jag gick till skåpet jag ockuperat i Samhällsvetarhuset och hämtade en bok. Där stod jag med en bok i handen och tårar i ögonen och visste inte vad. Så jag gick tillbaks till busshållsplatsen och åkte hem igen.

Och här sitter jag nu. Och eftersom jag ändå gjorde mig så mycket besvär för en enda bok så antar jag att jag får läsa den då. Och jag som hade tänkt att få slippa skatterätten för en kväll. Jag hatar Umeås lokaltrafik.