Feedback

Sitter för tillfället med en utvärdering från jobbet och försöker svara så gott det går på frågorna. Ibland känns det lite svårt dock. Till exempel så ska jag svara på frågor som:

Tycker mina kunder att jag har rätt kompetens för uppdraget? Ja, förhoppningsvis tycker dom inte att jag underkvalificerad. (Jag är mattant.) Möjligen överkvalificerad, men det skulle ju innebära att jag inte har rätt kompetens för uppdraget, vilket ju låter dåligt.

Tycker mina kunder att jag är lyhörd och söker feedback på det arbete jag utför? Oh, svår fråga! Jag försöker verkligen vara lyhörd på jobbet men på vilket sätt skulle jag möjligtvis kunna söka feedback utan att verka störd?

-Var äggen goda idag?
- Eh, ja...
- Den här nya torktekniken jag har börjat med sen vi fick nya disktrasor, är det nåt jag ska fortsätta med tycker du?
- Va? Alltså, skulle jag bara kunna få betala mina två knäckemackor..?
- VAD TYCKTE DU OM MATEN??
*Kunden kastar knäckemackorna i huvudet på mig och går*

Nej, jag får känslan av att den här enkäten riktar sig mer till riktiga anställda och inte till såna som jag. I tron att min åsikt räknas ska jag ändå fortsätta svara på frågor och i brist på annat ska jag ge mig själv högsta poäng.

Tick tack

Lugna veckan fortsätter. Idag har jag mest strosat runt hemma med en kaffekopp i handen och böcker i rättsmedicin uppslagna på vardagsrumsbordet. Jag ägnade nyss en kvart åt att klippa till en bild på en kaffekopp som skulle ingå i den nya headern (heter det så?) och som, när jag väl var klar, inte alls passade in utan fick gå direkt till papperskorgen.

Ska träna om två timmar och börjar redan känna av stressen. Tiden tickar ner. Och det är ju jättekonstigt för det är ju inte som att jag har nåt annat som ska hinnas med innan dess. En sväng förbi biblioteket kanske. Eller inte.

Ja, vad händer nu då? Sängen är redan bäddad och köket städat. Är helt ensam hemma. Tristess. Jag förstår varför hemmafruar ligger med brevbäraren.

Poltergeist

Vi har köpt en ny TV. (Eller vi och vi, Han har köpt en ny TV som Vi använder på lika villor.) Den ser ut ungefär som den förra: svart, platt, kanske lite blankare. Pojkvännen kan förklara in i minsta detalj var som försiggår bakom den där blanka ytan, himla påläst kille faktiskt. Jag är själv inte speciellt brydd. Glad naturligtvis, över att jag utan att bidra med ett enda öre, får nyttja detta teknikmonster precis som jag vill (med vissa undantag: Manchester Uniteds matcher bland annat). Den kan dessutom massa fräna grejer som att "buffra" och "spela in". (Orkar man vänta 20 minuter extra innan man börjar kolla så kan man alltså spola över alla reklamsnuttar i en timme vilket är rätt schysst.)

Men det är en sak den inte kan. Att byta kanal på kommando. ("Det är inte TV:ns fel, det är boxen!" säger Han när jag påpekar det lilla missödet. Whatever.) I lördags till exempel, då ville jag zappa runt lite medan jag åt frukost, men det ville inte TV:n. Nej då var det So you think you can dance jag skulle se på tyckte den. Jag bönade och bad och när den äntligen gav med sig så fastnade jag på TV-shop utan möjlighet att slå över. Det är som att den har ett eget liv.

Teknikmonster på mer än ett sätt

Det här har ju naturligtvis minskat TV-konsumtionen något, vilket förmodligen bara är bra. Det tråkiga är att när Poltergeist (som den numera heter) är på bra humör och låter mig byta kanal så är det bara skit på TV. Såklart.

Inläsningsvecka

Idag är en sån dag som jag kommer längta tillbaka till i höst. Sovmorgon. Frukost i kylen. Soligt och kallt.

Just nu lagar jag mat, tvättar och städar och trivs. Och lyssnar på gamla No Doubt-låtar.

Dagens Onsdag

Dagens present: en alldeles egen mentor!
Dagens citat: "Du sålde din själ! Du sålde din själ för en småbarnsmamma utan jobb." (Apropå att jobba som telefonsäljare istället för att gå på a-kassa.)
Dagens insikt: jag måste börja sluta vara en sån typisk Umeåstudent. I framtiden ska jag ta flyttkartongerna i bilen istället för på pakethållaren. Och gå den lilla biten runt sjön istället för att cykla (med skolväska, kjol, halvpunka, inga bromsar och två koppar kaffe i händerna). Nu ska jag växa upp så folk slutar fnissa när dom möter mig på cykeln.

SMS

Har ett svagt minne av att jag svarade på ett sms inatt... Kollade mobilen och jomenvisst, där var det.

Nej göde är kolla imorgon! Tack att du sa kram!*

Varför är det så att man (eller nåtminstone jag) alltid måste svara i telefon eller på sms direkt, även om man sover? "Nej, du stör inte, jag gör inget speciellt" även fast klockan är fyra på morgonen.

Nåja. Nu: Skola!

*Svensk översättning:
Hej kära syster! Nej, jag glömde kolla efter cykeln. Får göra det imorgon. Tack för att du sa vart den var. Kram och sov gott!

Ja tack hjärna

Gick inget vidare att plugga idag. Inget nytt under solen direkt. Istället för att läsa om lönsamhetsanalyser satt jag och Kajsa istället och jämförde hjärnor. Och det måste jag säga att det är lite läskigt att se hur man ser ut inuti. Jag hade en mindre hjärna än henne men det jämnade ut sig då hon inte hade någon identifierbar hjärnbalk.

Ska inte tjata mer om hur mycket jag hatar företagsekonomi, jag tror nog det har framgått med all önskvärd tydlighet. Istället ska jag dela med mig av en låt som jag gillade så mycket en gång att jag lärde mig spela den på synth.



Idag tog den rosa plastfliken slut när jag skulle flika upp företagsekonomiboken och istället för att börja på en ny flik och skriva med mindre bokstäver fick fliken helt enkelt heta "Lönsamhetsanal". Hihi. Sånt roar mig.

Just me and my brain, haaangin' out...

Idag kände jag mig dummare än nånsin. Alla verkade förstå på en gång men jag fattade inte vad dom snackade om. Visst, jag kan räkna ut siffrorna men jag fattar inte vad siffrorna står för. Trettiåtta procent vaddå? Och vaddå resultat efter finansiella poster? Vad är en finansiell post? Efter ett tag var jag tvungen att gå ut och ringa en vän. Annars hade jag fått antingen magsår eller frispel på gruppen. (Ett helt omotiverat frispel dessutom. Dom försöker verkligen förklara men jag är så efter att det hjälper inte, jag blir bara stressad.)

Påvägen hem ringde jag mamma, bara för att få prata med nån om nåt helt annat, men det slutade med att jag satt och snorade på en sten medans mamma verbalt smekte mig på håret och sa att allt skulle bli bra. Så vuxen är jag.

En hjärna? Eller tarmar?

När jag kom hem hade jag fått en bild på min hjärna på mailen. Som för att övertyga mig om att jag faktiskt hade en. Tack, Psykologiska Institutionen på Stockholms Universitet, det värmde faktiskt.

Nu: krypa in under grabbens arm i soffan
Sen: stanna kvar där

Höstens första sittning

Och så var det ju den traditionella insparkssittningen i fredags. Jag var "äldst" bland mina bordskamrater och som den erfarna T5:a jag ändå är kände jag det som en plikt att tråka ut de stackars barnen med tips för framtiden och anekdoter från förr. Men dom var väluppfostrade allihop och låtsades lyssna intresserat medans jag malde på. Dom kommer gå långt, det känner jag på mig.

Jag fick förresten skäll för mitt dåliga uppförande vid bordet av en förklädd Madalena Ribbing. Det var säkert välmenat men jag kunde inte låta bli att ta illa upp. Frågan är väl vad som är det största etikettsbrottet; att bryta mot de förlegade reglerna eller att påpeka att nån bryter mot de förlegade reglerna? Hur som helst blev jag faktiskt lite sårad i själen och var därför tvungen att äta med fel hand resten av kvällen och slicka på kniven bara för att.


En lite märklig grej var att M under kvällen envisades med att tvätta golven med Sambuca. Vi påpekade att Rex förmodligen tvättade sina egna golv, men hon verkade gärna vilja hjälpa dom med det för Sambucan fortsatte plaska mot golven då och då. Himla omtänksam tjej det där, även om jag tror att Sambuca passar bättre som dryck än som rengöringsmedel.

Överlag var det en trevlig sittning. Lite mer behärskad än sist men vem har sagt att det är något dåligt?

Nu: företagsekonomi (usch usch usch)
Sen: beachvolley med utbytingarna

Idol

Trots att jag är emot Idol av princip (tråkigt, meningslöst, pinsamt, tråkigt) så har jag på senare tid tagit mig på bar gärning med att snegla mot rutan när pojkvännen sitter och kollar. Människorna som försöker sjunga är ju av samma skräp som tidigare men juryn är ju bara så... fin.

Förra året: två knubbiga män med fjollskägg och en hysterisk kvinna som förmodligen hade någon slags bokstavsdiagnos.

I år:

Pappas bortglömda bror som verkar vara lika snäll som min kära far (och som ibland ser ut som att han suger på en spännande vindruva), en tjej utan diagnos och Gary Sinise.

Proffsiga och snälla. Kanske kommer årets Idolplåga vara mindre eländig? Inte helt omöjligt. Inte helt omöjligt.

Dagens uppenbarelse

Vi är redan inne på tredje veckan i skolan. Jag var nära att skriva andra men dubbelkollade almanackan och tydligen var det tre. Tre veckor med företagsekonomi. Tre veckor helt utan juridik. Jag väntar mig nästan att nån ska komma fram till mig och säga "Surprise!! Du får en ekonomexamen istället!"

Det värsta är att jag är sämst på företagsekonomi trots att jag faktiskt läste på företagsgymnasium. Allt det här är egentligen sånt som jag ska kunna, men ack nej. Det enda jag har blivit bra på är att undvika lärarens blick på seminarierna. Läraren frågar hur vi har resonerat, vi svarar och när vi (alltså nån i basgruppen som inte är jag) förklarar hur vi har tänkt lyssnar jag uppmärksamt. För för min del är det första gången jag hör resonemangen. "Aha!" liksom.

Och hela tiden har jag haft dåligt samvete för att jag borde verkligen förstå det här jag har ju ändå läst det på gymnasiet ända tills eftermiddagsfikat idag då det slog mig: Jag hatade det här redan i gymnasiet. Jag hatade det lika mycket som jag hatar det nu och kände mig precis lika dum då som jag nu har gjort varje dag i snart tre veckor. Bara det att då var vi åtta i klassen, inte åttio, och läraren hade tid att förklara för mig vad vi gjorde. (Inte för att det hjälpte, men hon gjorde så gott hon kunde, kära Anita.)

Och det känns grymt skönt att minnas det. För då kanske det inte är så att jag är mycket dummare än resten, det kanske bara inte är min grej. Och har aldrig varit för den delen.

A night at the opera

Var på min första riktiga opera ikväll! En klasskompis var med i Trollflöjten och hade biljetter över och på den vägen var det. Och opera, ja det är väl en sån där grej som man antingen gillar mycket eller inte alls. Förvånande nog upptäckte jag att jag tillhör den första kategorin. Efter den första riktiga sången (om det nu heter "sång" på operor?) så kände jag mig som Sune i Sunes jul när Anna sjöng i kyrkan.



Här är förresten ett klipp från en annan "opera" jag och pojkvännen var på i London för några år sedan; Jerry Springer the Opera. Den visste ni inte fanns va?

Paltfrukost

Jag lever. Ville bara säga det. Har inte haft tid att ens träffa min egen pojkvän senaste tiden och än mindre att skriva någonting här. Men som sagt, jag har inte kolavippat.

Nu: ska jag äta klart frukostpalten som jag fick med mig från paltmiddagen igår
Sen: fyra timmars föreläsning om bokföring (fast jag trodde det var juridik jag läste?)
Senare: det andra taekwondopasset på en och samma vecka efter två års uppehåll!

CSN

Ååååååh är bara så arg på CSN just nu!!! Eller egentligen borde jag väl vara arg på mig själv men jag kan verkligen inte minnas för ett ögonblick att jag har fått nåt papper av dom som dom påstår. Och straffet blir nu att jag snällt får vänta "några veckor åtminstone" innan jag får mina pengar. Jag som redan nu är fattig som ett as med ett saldo som börjar på minustecken. Jag får väl sälja mina njurar eller nåt. Sälja dom och sedan ta ett foto på mitt tomma innanmäte och skicka det till CSN så dom får se vad dom har ställt till med.