Prata inte minnen med mig idag

för idag är jag fruktansvärt o-nostalgisk. På sängen ligger nu sex olika högar med kläder (till syrran, till röda korset, till förrådet, till Kajsa and so on and so on) och innan jag ens avslutade projektet tog jag en avstickare till vinden och rensade ut hälften av vad som fanns där. Så mycket som möjligt ska bort. Jag vill kunna flytta lätt nästa gång. Det finns liksom ingen anledning till att släpa med sig det gamla andra(tredje, fjärde, femte?)handsporslinet jag fick när jag flyttade hemifrån för nio år sedan vid ännu en flytt. Inte för att jag ska flytta någonstans på riktigt riktigt än men förhoppningsvis kommer jag ju inte bo i korridor resten av livet. Om inte annat för att Bostaden kommer kasta ut mig från studentboendet nån gång efter examen.

Nu: rensa klart garderoben
Sen: Nydala runt (om det slutar snöa sidledes vill säga)

Sommaren 2010

De senaste dagarna har varit som en mycket märklig ketchupeffekt. För ett par veckor sen stod allt still, eller hängde löst i luften för den delen, men de senaste dagarna har omständigheterna rasslat till och hejbara så blev sommaren utstakad. Kanske inte exakt så som jag hade stakat ut den om jag hade fått välja men vad ska man göra? Det är bara att andas in, andas ut och gilla läget.

Luleå it is alltså. För fyra månader framöver. En etta i andrahand på Porsön. Med ett jobb som skattehandläggare. Yes. Några frågor på det eller?

Jag VILL bli stur.

Ok, nu vill jag ha ett vuxet liv. Jag är ändå 25 bast. Mina kompisar har barn och hus. Jag bor i en korridor och skulle utan problem kunna vara skandalöst full varenda helg utan att nån hade tittat snett. Korridoren är visserligen Umeås finaste men ibland vore det skönt med ett eget kök (fritt från snusförnuftiga "kom ihåg att städa!"-lappar) och ett eget köksbord med egna smulor på. Och ha möjligheten att lämna middagens disk till morgondagen om man känner för det.

Jag hjälpte nämligen syrran och hennes kille att flytta idag, därav vuxenlivsdrömmen. Den nya lägenheten är helt fantastisk. Egen tvättstuga har dom också. Tror jag ska flytta in hos dom istället. Lite sakta och smygande så att de inte riktigt förstår vad som pågår och alltså inte kan protestera förrän det redan är försent och jag har besittningsrätt. Här är en inflyttningspresent som jag tyvärr inte köpte på helgens loppis:


Godnatt.

Gårdagen

Igår tittade jag på vad som senare skulle visa sig vara den sista havsfilmen (den här gången om sjöborrar) samtidigt som jag lyssnade på en slipmaskin och skakade. Tyvärr förstördes poängen med hela testet av att jag fick så mycket tinnitus av slipmaskinen att jag inte kunde höra hörseltestpipen och vi fick helt enkelt avbryta projektet. Jag får alltså aldrig veta hur det gick för valungen men det kanske var lika bra.

Efter att jag blivit utsparkad från experimentet gick jag och tröstshoppade reselakan med syster och kvällen avslutades så småningom med en utflyttningsfest hos Kajsa följt av en tripp till TC, till Max och till sist hem där jag somnar som en stock halv fyra på morgonen.

Kajsa förenar nytta med nöje genom att putsa fönster samtidigt som gästerna underhålls.

Jag kombinerar nytta med nöje då jag socialiserar samtidigt som jag läser om vandringsleder i Himalaya. Bara åtta dagar kvar nu!

Att göra

Ahhhhh, har suttit framfört datorn nu och styrt än det ena än det andra i vad som känns som hundra år. Tror min rumpa har skrumpnat ihop vid det här laget. Men men, det är bra att ha en deadline, då måste man verkligen ta itu med saker. Inom en vecka ska jag nämligen:

• göra åtminstone tre examinationsuppgifter till vittnespsykologin (anledningen att jag har så många kvar är bristen på deadlines under sommaren)
• hjälpa K att packa upp resten av ett bibliotek
• leka flyttgubbe
• jobba
• fixa biljett hem från Arlanda (har redan fixat biljett dit och iväg)
• svänga förbi Apoteket och köpa solskyddskräm och sen...
• ... sticka iväg till Kroatien! Min första soliga semester utomlands nånsin!!!
  

Nu när jag ser på listan inser jag att det är mer än vad jag har gjort på hela sommaren. Hm. Trevligt. :)

Nu: räta ut ryggen
Sen: påbörja uppgift 1

Om en vecka.

Vi flytt int'. Nå mer.

Nu är det verkligen ett tag sen jag uppdaterade! Men mycket har hänt också. Bland annat så har vi flyttat till den nya lägenheten och jag hoppas verkligen mina framtida barn kommer att trivas här för

1. jag trivs så sjukt bra och vill aldrig härifrån och
   
2. jag kommer aldrig orka flytta igen. Någonsin.
   

Först bor man i kartonger i en evighet. Sen försvinner tiden och helt plötsligt ska allt packas som man inte har kunnat packa tidigare. Och sen ska det bäras och köras hit och dit och när man väl är klar så ska den gamla lägenheten städas ur. Som tur är hade vi fantastisk flytt- och städhjälp och nu är allt klart. Puh.

Trots att jag har längtat hit i flera månader nu så kändes det ändå lite vemodigt att låsa dörren till M-vägen för sista gången. Vår första "riktiga" lägenhet tillsammans. Den första tiden i Umeå. Vårt hem under de senaste åren. Så när vi skulle gå ville jag liksom avsluta det hela på nåt fint sätt.
-Farväl lägenheten, sa jag och puttade på pojkvännen så att han skulle förstå allvaret i situationen och själv säga några fina avslutande ord innan vi stängde dörren till det förflutna.
-Ja, farväl, säger han. Du har varit lika jobbig att städa nu som du alltid har varit.

Flyttstrategier

Sen jag fick ett ryck förra veckan så har inte mycket hänt med flytten. Och nu är det bara två veckor kvar. Fattar bara inte var jag ska börja. Böcker? Klart (nästan). Och sen då? Blommorna får stå kvar till sista stund. Tallrikar... behöver man ju. Tavlorna har jag tagit ner så nu ser det tomt och plottrigt ut på samma gång. (Hur lyckas man med det?)

Nej, jag tror att om jag bara drar ut på det nog länge så kommer det mesta bli gjort när paniken väl sätter in.

Tre veckor kvar

Äntligen har jag kommit igång med flyttpackandet. Tre kartonger fylldes på nolltid och då är inte ens bokhyllorna tomma än. Misstänker att det kommer krävas mer än de tio kartonger vi hittills har skaffat... Och i enlighet med den tidsålder vi lever i googlade jag såklart på "tips inför flytten". Man kan alltid få nåt bra tips, tänkte jag. Saken är bara det att alla flyttips jag hittills har läst verkar gå ut på att anställa nån att göra allt.

4 dagar kvar
Ägna dagen åt att skriva och posta flyttkort till släkt och vänner.

Yeah right. I verkligheten har jag nu lyft ner alla (egenhändigt uppsatta) tavlor och fått stor ångest över hur väggarna bakom ser ut. Och jag tvivlar starkt på att jag, när det är fyra dagar kvar, kommer ägna dagen åt att skriva flyttkort till släkt och vänner. Jag kommer troligtvis försöka muta kvartersvärden så vi slipper betala för hålen i väggarna samtidigt som jag hetsläser vad-det-nu-kan-vara-vi-ska-ha-seminarium-om-just-då.

Nu: hänga tvätt
Sen: braka i säng
Imorgon: känguruplugg

Ozzy är min städhjälp

I don't know what I'm doing all I know is I don't want to stop.

Inte helt sant kanske. Jag vet precis vad jag håller på med; Jag städar och jag hade inte haft nåt emot att sluta, men eftersom det ska komma ännu mer folk och kolla på lägenheten imorgon måste jag städa... Igen... Jag hatar att städa. Nuförtiden städar vi (jag) bara när folk har annonserat i förväg att dom ska komma och hälsa på. Det är ganska tragiskt, jag vet. Och det kan lätt bli pinsamt när folk kommer oannonserade. Men när vi flyttar - då! Då ska vi alltid ha det städat hemma. Städat och fräscht och levande blommor. Och en doft av renhet. Och absolut inget disk. Haha haha moahaahahahahahjahdsusauihfuihiuadfhsialhjkfh.jksg

Sommarens prestationer

När jag hör vad alla kompisar har gjort i sommar så är det inte utan att jag får en liten släng av prestationsångest. Jag har inte:

• Rest jorden runt. Om man ska vara riktigt petig så har jag inte ens lämnat landet. Däremot så har jag passerat polcirkeln några gånger om det räknas?
• Blivit jättebrun. Börjar tro att det är nåt fel på min hud. Eller så kanske det bara beror på att det här var den regnigaste sommaren på år och dar. (Att Umeå ledde soltoppen kan vi väl artigt ignorera?)
  
• Haft ett superglamouröst jobb på nån superfrän advokatfirma

Däremot har jag:

• Träffat världens största och förmodligen minst tråkiga familj oftare än vad jag har gjort de senaste två åren. Min.
  
• Hittat en drömlägenhet dit jag ska flytta
• Hunnit läsa mängder deckare
• Haft ett jobb där det praktiskt taget ingår i arbetsbeskrivningen att surfa och kolla film
• Varit ledig för första gången sen 1972 (typ)

Det enda jag funderar på nu är:

• Hinner jag gå ner 10 kilo och få en schysst bränna på två veckor?
• Vad ska jag göra resten av den här lediga fredagen?

Dagens uppdrag: Homestaging

Att göra:

1. Eliminera diskberget
2. Bädda sängen
3. Gömma räkningshögarna ("ingen vill bli påmind om utgifter vid ett husköp" läste jag nånstans och jag tillämpar detta analogt på lägenhetsuthyrning.)
4. Levande ljus och levande blommor

Levande ljus - ok.
Levande blommor... Tyvärr har de dött ännu lite mer sen de senaste räddningsuppdraget inför svärisarnas besök så de får duga som de är.

Jepp jepp. Är väl lika bra att sätta igång då.

Uppdatering: Efter att ha städat oavbrutet i tre timmar så kommer äntligen den potentiella övertagaren av vår lägenhet. Hon ser sig om i fyra minuter, komplimenterar kaklet i toan och säger att hon tar den om hon blir erbjuden. Men isånafall först i november.

Nyvaken

Inte gnäll: Det gick mycket bättre att jobba inatt! Vi satt och kollade House och jag var (relativt) pigg hela natten igenom.
Gnäll: Jag gillar inte att vakna upp kvart över tre och inte ens ha sovit åtta timmar och ändå bli stressad för att jag har missat hela dagen. Och inse att fint väder är en del av det man har sovit sig igenom.
Inte gnäll: Nyss när jag kollade var det 28 intresserade på vår lägenhet! Hoppas bara den som (om någon) kommer först i kö är villig att flytta in så fort som möjligt.

Vi ska flytta!!

I några månader nu har vi kollat efter en ny lägenhet. Oftast har de varit antingen för dyra eller för små eller utan balkong eller med balkong åt fel håll. Vi har inte haft någon panik med att flytta och därför kunde vi kosta på oss att vara kräsna den här gången och det har vi verkligen varit.

När jag var i Gällivare hittade jag en lägenhet som jag tyckte såg okej ut och anmälde mig på den. Tydligen var min kötid för kort för jag blev inte erbjuden och jag brydde mig inte och glömde ganska fort bort den. Ända tills pojkvännen sa att han hade blivit erbjuden samma lägenhet. För tydligen hade han i ett uttråkat ögonblick på jobbet surfat runt och hittat den och anmält sig på den. Och i ett lika uttråkat ögonblick några dagar senare hade han inte haft nåt annat att göra än att ringa den nuvarande hyresgästen och tillsammans hade de bestämt att vi skulle komma och kolla på den. Så i måndags cyklade vi dit för att ta en titt.

Det var egentligen inte i det området jag ville bo och huset var enligt min smak alldeles för nytt, men det var måndag och vi hade tråkigt. Och tack gode gud för tristess! Halvt bortglömd och felaktigt beskriven på Bostadens hemsida gömde sig en guldklimp. Smart planlösning, relativt låg hyra (billigare än den vi har nu), 10 gånger bättre internet än vad som angetts, utsikt att mörda för (6:e våningen bland 3-våningshus) och (och hade jag någonsin haft tvivel så försvann de nu) diskmaskin!!!!!

Tur att Bostaden inte har vett att marknadsföra lägenheterna bättre.

Påväg därifrån sa vi ingenting. Vi bara stirrade på varandra. Precis som att ett yttrande, en kommentar, ett andetag skulle ha förvandlat lägenheten till luft. I flera dagar har vi inte vågat prata om den och har vi nu vågat viska om den har det varit inlindat med massor av "om". "Oooom vi får den", "jag tar ingenting för givet nu, men om" och "nu är det ju säkert redan nån annan som har tackat ja till den, men om mot förmodan...". Och vi fick den. Så så fort vi blir av med vår nuvarande lägenhet så drar vi till Lägenheten med stort L. Min lycka vet inga gränser! Och att pojkvännen nu yttrar kommentarer som "vi kanske borde spara lite pengar så vi kan köpa nya soffor" bevisar bara att jag måste ha dött och kommit till himlen.

100 år gammal med håriga ben

Ah vilken dag. Jag glömde passerkortet hemma och kom följaktligen inte in på min arbetsplats. Och klockan 06:19 är alla andra (icke-skift-jobbande) kollegor fortfarande hemma och snusar så chansen att smita in med någon är därmed minimal. I brist på bättre idéer klättrade jag därför upp i brandstegen och skrämde därefter livet ur de slumrande nattjobbarna genom att banka på rutan.

Dagen förflöt extremt långsamt. Varmt ute, kvavt inne, skitigt hår och håriga ben. Kunderna var ständiga irritationsmoment när jag läste på om flyttstädningar. (Försöker intala mig om att jag visst vill bo kvar i den lägenheten vi har nu.)

Äntligen hemma är jag för trött för att riktigt bry mig om det fantastiska vädret och överväger sängen istället. Jag har åtminstone inte, som jag tidigare försäkrade pojkvännen om att jag skulle göra, strypt mig själv med en anvisad kabel. Känner mig hundra år gammal idag.