Nytt år och nylonstrumpbyxor

Jag gillar nylonstrumpbyxor. När man var liten hade man ju bara dom vid högtidliga tillfällen som skolavslutningar och sånt och den där högtidliga känslan har fastnat. Fast jag tycker att det har blivit krångligare att ta på sig dom. Är det för att jag som sjuåring inte hade light figure shaping tights eller är var det mammas hjälpande hand som did the trick?

Hursomhelst. Jag sitter för tillfället iklädd nylonisar, underställströja och hårkrullor (het som tusan naturligtvis) och funderar på om jag ska gå (nej), ta bussen (förstör den glammiga nyårskänslan lite) eller ta taxi (svindyrt) till festen. Nåväl, tiden för utvisa vilket färdmedlet blir.

Nu: hårfixning
Sen: nyårsfest på Matematikgränds enda casino!

Gott nytt år på er!

Dan före dan före nästa år

Inget speciellt hände på jobbet idag förutom en busringare som ringde och fejkade ett strömavbrott. Jag anade ugglor i mossen när han inte riktigt visste om det var svart hemma hos honom eller inte (plus att han sluddrade). Ugglorna hoppade fram ännu tydligare när han frågade om jag var singel och vad jag skulle göra på nyårsafton. Det visade sig senare vara en kollega från Luleå som tyckte det var kul att (i fyllan misstänker jag) busa med telefonsvarargänget.

Och det var väl egentligen dagens enda stora händelse. Efter det har dagen bestått av städning, tvätt och ett och annat oprovocerat psykbryt (som jag till stor del skyller på sömnbrist) på Stackars Pojkvän. År 2008 ska jag inte avreagera mig på oskyldiga så det här var sista gången.

Nu är klockan snart elva och jag har därmed varit vaken i 18 timmar. Dags för säng kanske? Borde egentligen hoppa i duschen innan för jag är en slusk men jag orkar inte. Mañana mañana som man säger.

Det du inte hinner göra idag kan du göra imorgon och det du inte hinner göra imorgon kan du skita i att göra överhuvudtaget för då är det ändå försent. (Ett gammalt djungelordspråk)

Dagen so far

När klockan ringde i morse hade jag för ett ögonblick glömt vad det var jag skulle göra. Tanken att jag av misstag hade ställt den föresvävade mig ett ögonblick innan medvetandet tacklade mig ur sängen och in i verkligheten. Jobb. Upp och poppa klockan 05.00, yay! Men jag ska inte klaga, det är en lugn dag och förutom ett demolerat elskåp i Tumba så ringer det inte så värst mycket alls. Arbetsmoralen hade kunnat vara bättre om jag ska vara ärlig.

Senare idag: blir det klänningsletande inför nyårsafton och om jag lyckas få styrsel på disciplinen blir det även tentaplugg.

Nu: kaffe

Kallt

Så var man hemma i den svinkalla lägenheten igen. Så fort man inte rör sig på ett tag så sätter kölden in. Senaste timmen har jag legat i soffan och läst varken Allmän fastighetsrätt eller Försäkringsrätt - några huvudlinjer eller något annat som jag med tanke på kommande tenta borde ha läst, nej jag har i godan ro legat under en filt med Harry Potter. Himla mysigt faktiskt ända tills händerna blev så kalla att det inte gick att bläddra normalt.

Nu: måste jag handla mat då allt vi har i matväg hemma är skrynkliga clementiner
Sen: antiplugg med CSI Classics

Telefonkö

Har suttit i telefonkö de senaste 42 minuterna. Det roliga med det är att det verkar som att till och med telefonrösten börjar bli less. På nummer 74 lät rösten trevlig och glad (som de oftast gör) men allt eftersom tiden går låter rösten allt tröttare. "Din köplats är... suck... tjugotre...suck...". Nu tror jag till och med att rösten byttes ut?

Dagens fundering: Tänk om det inte är en inspelad röst utan en riktig människa som sitter där?

Jullov!

Idag drar vi (jag + karlslok + syster) hem över jul!! Ska bara hinna packa, klä på mig, äta frukost och städa undan lite innan bussen går. Vilken den gör om 90 minuter. So long!

Lite parra del 2

Jag tycker inte det är så jättekonstigt att jag vill veta vem som skriver till mig. Alla som läser min blogg vet ju vem jag är. Som jag tidigare sa så är det ingen som har skrivit något otrevligt, men när man får lite halvsyrliga kommentarer från främlingar(?) så känns det inte längre så kul. Är det nån kompis som skriver? Nån jag faktiskt känner? Eller bara nån som snubblade hit av en ren slump och genom några klick vet mycket mer om mig än vad jag normalt skulle ha talat om? För jag är nog så naiv att jag tror att ingen egentligen läser det jag skriver. Fem-sex personer på sin höjd. Men så är det kanske inte? Och grejen är ju att när man tror att ingen läser, ja då kan man skriva precis vad man vill och vara helt fri med tangentbordet. Men ju fler som läser, desto fler att ta hänsyn till och då är det lätt att bli lite blyg. Jag vill ju inte att alla ska veta allt om mig bara för att jag tycker om att skriva. Suck.

Så vad göra? Det jag har gjort är att aktivera kommentarsgranskningen för att på så sätt kunna styra litegrann av vad som kommer in och bara publicera kommentarer med namn. Men det hjälper ju inte egentligen för vem som helst kan ju ändå läsa och skicka in vilka kommentarer som helst även om det bara är jag som får se dom. Jag skulle ju kunna göra så att bara de jag inbjuder får tillgång hit, men hur kul är det? Poängen med att skriva offentligt går ju liksom miste då. Äh, ska fundera lite till. Nån som har förslag?

Pepparkaksbak

Jag, syrran och syrrans kille bakade pepparkakor hos oss igår för att förhöja julstämningen. Detta är delar av resultatet:

Syster bakade, jag dekorerade. Utan att ha yttrat ett ord fick vi samma morbida tanke.

En pepparkaka med bröst och äggstockar. En livmoderkaka?

Slutligen mina personliga favoriter: Batman och Fatman

Lite parra (som en gammal kollega brukade säga)

Jag börjar överväga att göra den här bloggen enbart för inbjudna läsare. Det är jättekul att folk läser men jag vet ju inte vem nån egentligen är. Det som gör att jag funderar såhär är att jag börjar haja till varje gång jag har fått en kommentar och blir lite sådär nästan rädd för vad som kan komma att stå i kommentaren. För det vet väl alla vid det här laget att där man kan vara anonym där kan man också skriva/säga/bete sig lite hur som helst. Inte för att nån har betett sig dumt eller så men ändå. Aja, ska fundera på saken.

Vad är det för fel på just den sista sekunden?

Hade egentligen bara tänkt sitta med opponeringen inför imorgon under några timmar idag. UB hade ju bara öppet fram till fyra så nån slags gräns fanns det ju. Tyvärr så hade fiket intill öppet vilket möjliggjorde ett "heladagsplugg" tillsammans med bakisfnittrig vän. Attans. Klockan sentikväll kom jag hem, kollade ett avsnitt House (damn you House!) och fortsatte sen att skriva... Nu är jag helt torr i halsen efter att ha redovisat hela min opponering inför en totalt obrydd pojkvän så jag hoppas att det går bra imorgon för annars har jag offrat min dag och mina stämband för ingenting. Nästa termin då... Då ska jag alltid vara ute i god tid och minsann aldrig behöva sitta och svettas en söndagkväll med en deadline som flåsar en i nacken.

Veckan som var

Shit vad tiden går fort. I onsdags var det reunion från födelsedagsfesten förra året, den här gången i rättssalen. Killen dök inte upp, men vad gjorde väl det. Vi körde rättegång utan honom. Innan vi gick in i rättssalen satt ett stort gäng killar bakom oss som alla reste sig när vårt fall ropades upp. "Shit" tänkte jag "det är hans gäng! Hans crew, hans bröder i hans gäng! Och nu vet dom hur jag ser ut! Tjejen som gav honom ett brottsligt förflutet!" Som att jag inte var nog nervös. Det visade sig sen vara ett gäng polisstudenter som tur var. Hur som helst. Allt gick bra, åklagaren var en trevlig karl som stannade kvar jättelänge efteråt för att diskutera utbildningen med oss. Och killen dömdes i sin frånvaro till villkorligt och dagsböter. Kändes ganska hårt tyckte jag, men å andra sidan får man väl tänka sig för ordentligt innan man försöker stjäla saker ur folks hem.

Torsdagen var Luciadagen, något jag totalt missade. Jag gick hemma i långkalsonger och fleecetröja storlek XL och var en sexbomb hela dagen. Först när jag skulle googla nåt vid fyratiden och såg att googleloggan hade en Luciakrona på sig anade jag ugglor i mossen. Dagens utflykt gick till Ica där jag handlade ingredienser (ingridienser? engredienser? Ingrid i en ser?) till lussebullar som jag sedan bakade. Och som alltid när man bakar så passade jag, precis som alla barn, på att äta deg när ingen såg och eftersom ingen vaktade mig så åt jag ganska mycket deg.

Gårdagen innebar jobb. Folk blev sjuk och jag jobbade tretton timmar i sträck. Blev ganska trög efter att ha suttit framför en dator så länge. (Funderade på att muta nån att klippa av en kabel nånstans så att det skulle bli lite action.)

Nu: ska jag till skolan för att förbereda opponering
Sen: julmiddag hos Sis

Friheten är nära

Nu är äntligen äntligen ÄNTLIGEN PM:et inlämnat och jag tror inte jag har känt mig såhär fri på flera månader!! Visserligen har jag ett hyfsat stort seminarium imorgon men det hinns med, det är lugnt. För det där eländes ångestframkallade skitPM:et är ju inlämnat. När jag gick hem från skolan idag log jag hela vägen och ringde till kompisar jag bortprioriterat senaste tiden för att nu är ju det jobbiga avklarat så nu kan jag leva igen. Sen jag kom hem har jag käkat middag (chips- som faktiskt är bra för själen enligt de senaste vårdrönen) och kollat House. Nu tror jag det blir lite Family Guy samtidigt som jag slöar i soffan eller också inte. Jag kan göra vad jag vill (nästan) för snart är eländet över.

Hemlängtan

Inatt har det faktiskt snöat men igår kväll spöregnade det. Nu vill jag hem till vintern och familjen. Jag vill inte skriva uppsats och jag vill inte ägna min lediga tid på helgen till att plugga inför seminarier. Jag vill ha jullov.

Centrala Umeå en decemberkväll klockan 22.54.
Inte en snöflinga så långt ögat kan nå.

Jagad av Agent 007...017...027...

Jag snoozade i 1 timme och 40 minuter idag. Efter en timme hakade pojkvännen på och tillsammans låg vi och tryckte bort signalerna som var menade att väcka oss. Vad är egentligen poängen med det? Är det inte bättre att då bara ställa om klockan en timme framåt och sova ordentligt för att sen gå upp istället för att bli väckt var tionde minut? Suck. Jag har ingen disciplin.

PS. Drömde förresten att jag blev jagad av Daniel Craig. Ganska cool dröm, undrar vad den betyder. Han kanske symboliserar väckarklockan i mitt undermedvetna?

Hade du velat bli jagad av den här mannen?
Nej, just det. Upp och hoppa!

Bortkastad lördag

Det var ju, som jag tror jag tidigare har sagt, julfest med jobbet igår. Det var trevligt även om det inte var lika bra drag som i somras. Och gott med julmat! Såklart var det lite tävlingar och så som vi naturligtvis inte vann. En av tävlingarna var en sån där "gissa artisten och låten"-tävling men med bara jullåtar. Gick inte så jättebra och efter ett tag började vi fylla i luckorna med påhittade namn. Deftones sjöng enligt oss "Jingle Bells in the snow" och Mats Sundin sjöng "Mer Jul". Vad gör man inte när man har tråkigt. Av någon anledning var många av "artisterna" hockeyspelare och jag tror att Foppa sjöng åtminstone tre låtar.

Jaja. Jag och pojkvännen for hem ganska tidigt och jag somnade nästan på en gång jag kom hem. Och sov i tolv timmar! Helt sjukt, hela dagen hann ju försvinna och när jag vaknade hade det (nästan) redan börjat skymma. Dessutom missade jag K:s tävling idag dels pga. att jag försov mig och dels pga. att jag hade fattat tiden fel. Så den här dagen känns lite bortkastad. Det enda kvar att göra är nu att skriva uppsatsen, vilket jag inte är så jättesugen på... Usch. Jaja, ska ta och göra nåt vettigt nu iallafall.