Nytt år och nylonstrumpbyxor

Jag gillar nylonstrumpbyxor. När man var liten hade man ju bara dom vid högtidliga tillfällen som skolavslutningar och sånt och den där högtidliga känslan har fastnat. Fast jag tycker att det har blivit krångligare att ta på sig dom. Är det för att jag som sjuåring inte hade light figure shaping tights eller är var det mammas hjälpande hand som did the trick?

Hursomhelst. Jag sitter för tillfället iklädd nylonisar, underställströja och hårkrullor (het som tusan naturligtvis) och funderar på om jag ska gå (nej), ta bussen (förstör den glammiga nyårskänslan lite) eller ta taxi (svindyrt) till festen. Nåväl, tiden för utvisa vilket färdmedlet blir.

Nu: hårfixning
Sen: nyårsfest på Matematikgränds enda casino!

Gott nytt år på er!

Dan före dan före nästa år

Inget speciellt hände på jobbet idag förutom en busringare som ringde och fejkade ett strömavbrott. Jag anade ugglor i mossen när han inte riktigt visste om det var svart hemma hos honom eller inte (plus att han sluddrade). Ugglorna hoppade fram ännu tydligare när han frågade om jag var singel och vad jag skulle göra på nyårsafton. Det visade sig senare vara en kollega från Luleå som tyckte det var kul att (i fyllan misstänker jag) busa med telefonsvarargänget.

Och det var väl egentligen dagens enda stora händelse. Efter det har dagen bestått av städning, tvätt och ett och annat oprovocerat psykbryt (som jag till stor del skyller på sömnbrist) på Stackars Pojkvän. År 2008 ska jag inte avreagera mig på oskyldiga så det här var sista gången.

Nu är klockan snart elva och jag har därmed varit vaken i 18 timmar. Dags för säng kanske? Borde egentligen hoppa i duschen innan för jag är en slusk men jag orkar inte. Mañana mañana som man säger.

Det du inte hinner göra idag kan du göra imorgon och det du inte hinner göra imorgon kan du skita i att göra överhuvudtaget för då är det ändå försent. (Ett gammalt djungelordspråk)

Dagen so far

När klockan ringde i morse hade jag för ett ögonblick glömt vad det var jag skulle göra. Tanken att jag av misstag hade ställt den föresvävade mig ett ögonblick innan medvetandet tacklade mig ur sängen och in i verkligheten. Jobb. Upp och poppa klockan 05.00, yay! Men jag ska inte klaga, det är en lugn dag och förutom ett demolerat elskåp i Tumba så ringer det inte så värst mycket alls. Arbetsmoralen hade kunnat vara bättre om jag ska vara ärlig.

Senare idag: blir det klänningsletande inför nyårsafton och om jag lyckas få styrsel på disciplinen blir det även tentaplugg.

Nu: kaffe

Kallt

Så var man hemma i den svinkalla lägenheten igen. Så fort man inte rör sig på ett tag så sätter kölden in. Senaste timmen har jag legat i soffan och läst varken Allmän fastighetsrätt eller Försäkringsrätt - några huvudlinjer eller något annat som jag med tanke på kommande tenta borde ha läst, nej jag har i godan ro legat under en filt med Harry Potter. Himla mysigt faktiskt ända tills händerna blev så kalla att det inte gick att bläddra normalt.

Nu: måste jag handla mat då allt vi har i matväg hemma är skrynkliga clementiner
Sen: antiplugg med CSI Classics

Telefonkö

Har suttit i telefonkö de senaste 42 minuterna. Det roliga med det är att det verkar som att till och med telefonrösten börjar bli less. På nummer 74 lät rösten trevlig och glad (som de oftast gör) men allt eftersom tiden går låter rösten allt tröttare. "Din köplats är... suck... tjugotre...suck...". Nu tror jag till och med att rösten byttes ut?

Dagens fundering: Tänk om det inte är en inspelad röst utan en riktig människa som sitter där?

Jullov!

Idag drar vi (jag + karlslok + syster) hem över jul!! Ska bara hinna packa, klä på mig, äta frukost och städa undan lite innan bussen går. Vilken den gör om 90 minuter. So long!

Lite parra del 2

Jag tycker inte det är så jättekonstigt att jag vill veta vem som skriver till mig. Alla som läser min blogg vet ju vem jag är. Som jag tidigare sa så är det ingen som har skrivit något otrevligt, men när man får lite halvsyrliga kommentarer från främlingar(?) så känns det inte längre så kul. Är det nån kompis som skriver? Nån jag faktiskt känner? Eller bara nån som snubblade hit av en ren slump och genom några klick vet mycket mer om mig än vad jag normalt skulle ha talat om? För jag är nog så naiv att jag tror att ingen egentligen läser det jag skriver. Fem-sex personer på sin höjd. Men så är det kanske inte? Och grejen är ju att när man tror att ingen läser, ja då kan man skriva precis vad man vill och vara helt fri med tangentbordet. Men ju fler som läser, desto fler att ta hänsyn till och då är det lätt att bli lite blyg. Jag vill ju inte att alla ska veta allt om mig bara för att jag tycker om att skriva. Suck.

Så vad göra? Det jag har gjort är att aktivera kommentarsgranskningen för att på så sätt kunna styra litegrann av vad som kommer in och bara publicera kommentarer med namn. Men det hjälper ju inte egentligen för vem som helst kan ju ändå läsa och skicka in vilka kommentarer som helst även om det bara är jag som får se dom. Jag skulle ju kunna göra så att bara de jag inbjuder får tillgång hit, men hur kul är det? Poängen med att skriva offentligt går ju liksom miste då. Äh, ska fundera lite till. Nån som har förslag?

Pepparkaksbak

Jag, syrran och syrrans kille bakade pepparkakor hos oss igår för att förhöja julstämningen. Detta är delar av resultatet:

Syster bakade, jag dekorerade. Utan att ha yttrat ett ord fick vi samma morbida tanke.

En pepparkaka med bröst och äggstockar. En livmoderkaka?

Slutligen mina personliga favoriter: Batman och Fatman

Lite parra (som en gammal kollega brukade säga)

Jag börjar överväga att göra den här bloggen enbart för inbjudna läsare. Det är jättekul att folk läser men jag vet ju inte vem nån egentligen är. Det som gör att jag funderar såhär är att jag börjar haja till varje gång jag har fått en kommentar och blir lite sådär nästan rädd för vad som kan komma att stå i kommentaren. För det vet väl alla vid det här laget att där man kan vara anonym där kan man också skriva/säga/bete sig lite hur som helst. Inte för att nån har betett sig dumt eller så men ändå. Aja, ska fundera på saken.

Vad är det för fel på just den sista sekunden?

Hade egentligen bara tänkt sitta med opponeringen inför imorgon under några timmar idag. UB hade ju bara öppet fram till fyra så nån slags gräns fanns det ju. Tyvärr så hade fiket intill öppet vilket möjliggjorde ett "heladagsplugg" tillsammans med bakisfnittrig vän. Attans. Klockan sentikväll kom jag hem, kollade ett avsnitt House (damn you House!) och fortsatte sen att skriva... Nu är jag helt torr i halsen efter att ha redovisat hela min opponering inför en totalt obrydd pojkvän så jag hoppas att det går bra imorgon för annars har jag offrat min dag och mina stämband för ingenting. Nästa termin då... Då ska jag alltid vara ute i god tid och minsann aldrig behöva sitta och svettas en söndagkväll med en deadline som flåsar en i nacken.

Veckan som var

Shit vad tiden går fort. I onsdags var det reunion från födelsedagsfesten förra året, den här gången i rättssalen. Killen dök inte upp, men vad gjorde väl det. Vi körde rättegång utan honom. Innan vi gick in i rättssalen satt ett stort gäng killar bakom oss som alla reste sig när vårt fall ropades upp. "Shit" tänkte jag "det är hans gäng! Hans crew, hans bröder i hans gäng! Och nu vet dom hur jag ser ut! Tjejen som gav honom ett brottsligt förflutet!" Som att jag inte var nog nervös. Det visade sig sen vara ett gäng polisstudenter som tur var. Hur som helst. Allt gick bra, åklagaren var en trevlig karl som stannade kvar jättelänge efteråt för att diskutera utbildningen med oss. Och killen dömdes i sin frånvaro till villkorligt och dagsböter. Kändes ganska hårt tyckte jag, men å andra sidan får man väl tänka sig för ordentligt innan man försöker stjäla saker ur folks hem.

Torsdagen var Luciadagen, något jag totalt missade. Jag gick hemma i långkalsonger och fleecetröja storlek XL och var en sexbomb hela dagen. Först när jag skulle googla nåt vid fyratiden och såg att googleloggan hade en Luciakrona på sig anade jag ugglor i mossen. Dagens utflykt gick till Ica där jag handlade ingredienser (ingridienser? engredienser? Ingrid i en ser?) till lussebullar som jag sedan bakade. Och som alltid när man bakar så passade jag, precis som alla barn, på att äta deg när ingen såg och eftersom ingen vaktade mig så åt jag ganska mycket deg.

Gårdagen innebar jobb. Folk blev sjuk och jag jobbade tretton timmar i sträck. Blev ganska trög efter att ha suttit framför en dator så länge. (Funderade på att muta nån att klippa av en kabel nånstans så att det skulle bli lite action.)

Nu: ska jag till skolan för att förbereda opponering
Sen: julmiddag hos Sis

Friheten är nära

Nu är äntligen äntligen ÄNTLIGEN PM:et inlämnat och jag tror inte jag har känt mig såhär fri på flera månader!! Visserligen har jag ett hyfsat stort seminarium imorgon men det hinns med, det är lugnt. För det där eländes ångestframkallade skitPM:et är ju inlämnat. När jag gick hem från skolan idag log jag hela vägen och ringde till kompisar jag bortprioriterat senaste tiden för att nu är ju det jobbiga avklarat så nu kan jag leva igen. Sen jag kom hem har jag käkat middag (chips- som faktiskt är bra för själen enligt de senaste vårdrönen) och kollat House. Nu tror jag det blir lite Family Guy samtidigt som jag slöar i soffan eller också inte. Jag kan göra vad jag vill (nästan) för snart är eländet över.

Hemlängtan

Inatt har det faktiskt snöat men igår kväll spöregnade det. Nu vill jag hem till vintern och familjen. Jag vill inte skriva uppsats och jag vill inte ägna min lediga tid på helgen till att plugga inför seminarier. Jag vill ha jullov.

Centrala Umeå en decemberkväll klockan 22.54.
Inte en snöflinga så långt ögat kan nå.

Jagad av Agent 007...017...027...

Jag snoozade i 1 timme och 40 minuter idag. Efter en timme hakade pojkvännen på och tillsammans låg vi och tryckte bort signalerna som var menade att väcka oss. Vad är egentligen poängen med det? Är det inte bättre att då bara ställa om klockan en timme framåt och sova ordentligt för att sen gå upp istället för att bli väckt var tionde minut? Suck. Jag har ingen disciplin.

PS. Drömde förresten att jag blev jagad av Daniel Craig. Ganska cool dröm, undrar vad den betyder. Han kanske symboliserar väckarklockan i mitt undermedvetna?

Hade du velat bli jagad av den här mannen?
Nej, just det. Upp och hoppa!

Bortkastad lördag

Det var ju, som jag tror jag tidigare har sagt, julfest med jobbet igår. Det var trevligt även om det inte var lika bra drag som i somras. Och gott med julmat! Såklart var det lite tävlingar och så som vi naturligtvis inte vann. En av tävlingarna var en sån där "gissa artisten och låten"-tävling men med bara jullåtar. Gick inte så jättebra och efter ett tag började vi fylla i luckorna med påhittade namn. Deftones sjöng enligt oss "Jingle Bells in the snow" och Mats Sundin sjöng "Mer Jul". Vad gör man inte när man har tråkigt. Av någon anledning var många av "artisterna" hockeyspelare och jag tror att Foppa sjöng åtminstone tre låtar.

Jaja. Jag och pojkvännen for hem ganska tidigt och jag somnade nästan på en gång jag kom hem. Och sov i tolv timmar! Helt sjukt, hela dagen hann ju försvinna och när jag vaknade hade det (nästan) redan börjat skymma. Dessutom missade jag K:s tävling idag dels pga. att jag försov mig och dels pga. att jag hade fattat tiden fel. Så den här dagen känns lite bortkastad. Det enda kvar att göra är nu att skriva uppsatsen, vilket jag inte är så jättesugen på... Usch. Jaja, ska ta och göra nåt vettigt nu iallafall.

På äventyr med (sjuk)syster

Syrran (som snart är färdig sjuksköterska) bad mig idag komma förbi hennes del av universitetet för en liten hälsokoll. Blodtryck, vikt, blodvärde och blodsocker skulle kollas. När vi kom dit så hade tyvärr alla stuckit och tagit med sig allt utom blodtrycksmätaren och stetoskopen så den lilla undersökningen blev pytteliten. Blodtrycket var bra och jag hade puls så nu känner jag mig redo för helgen. :)

När blodtrycket hade kollats så passade jag på att göra det jag alltid har velat göra, men aldrig vågat - jag lekte med stetoskopet! Glad som ett litet barn kollade jag att alla kroppsdelar hade puls. Tyvärr så hade jag ingen puls till en början, åtminstone inte där pulsen normalt brukar återfinnas, dvs. på bröstkorgen så jag letade vidare. Under bröstet, på ryggen, längst revbenen och slutligen halsen. Först när jag kom till halsen hörde jag något. Ett svichande ljud. "Ah, blodtrycket!" tänkte jag men så började blodtrycket låta konstigt. Nu är ju inte jag utbildad i sjukvård men det faktum att blodet gurglade kändes inte helt normalt. Mitt blod gurglade och puttrade. Med vad som måste ha varit en ganska så orolig min tittade jag på syster som höll på att explodera av skratt. "Det är inte du som låter!" sa hon innan hon vek sig dubbel. När jag tog ur stetoskopet ur öronen kunde även jag höra att det faktiskt var avloppet som lät och inte jag. Lättad tog jag systers blodtryck (och fick hennes hand att domna bort) och sen for jag hem.

Nu: fixa mig innan julfest
Sen: julfest

I valet och kvalet

Jag har inte sprungit nåt av de tre pass jag hade planerat den här veckan. Det är mörkt ute. Det är svinkallt inne och jag fryser som ett djur. Det är ännu kallare ute. Det tar en kvart att gå till IKSU. Det tar fyra sekunder att gå till soffan. Bra samvete och trötta sköna ben. Dåligt samvete och tjock mage.

Äh... Det blir väl IKSU då. Och sovmorgon imorgon.

När man inte har så mycket för sig

Öppna din sms-inbox. Tryck nedåt fem gånger. Öppna sms:et och läs, detta är svaret på första frågan. Gör likadant med resterande frågor.

Vad säger dina vänner om dig då du inte är i närheten?
"Har du en penna att låna?"
Ja, de säger de säkert.

Vad gillar folk bäst hos dig?
"ring när du är där"
Hm?

Vilken raggningsreplik faller du för?
"Det är helt sjukt, jag vet."
Njae... :)

Vad var det första du sa imorse?
"Ok, kommer efter jag värmt"

Vad är det sista du kommer säga innan du dör?
"Jag har tagit ett bord i mitten av UB"
Mycket möjligt. Jag kan se det framför mig: "Jag tog ett borhrkhrhk...hhh..." *faller ihop över lagboken och dör*

Vad säger personen som gillar dig mest just nu?
"Ok"

Så vad säger du under förspel?
"Ingen fara, jag räknade med den akademiska kvarten :)"
Haha! :)

Och efteråt?
"Var kan jag hämta ut pengar? Nära UB?""
Men snälla nån!

Några år senare har ni barn. Vad är deras första ord?
"DETTA ÄR SJUKT, SLÄNG DIG I VÄGGEN SAP"

Nu är de tonåringar. Vad lär du dem?
"Jo, Corona är det nog. Livet är hårt när man ska tjäna pengar."
Så sant.

Vad sjunger ditt favoritband om?
"Röda Rummet."

Planen för dagen

Aaaah, tog mig inte upp ur sängen imorse. Jag ville men kroppen var som bly. Och så ville jag kanske inte egentligen. Föreläsning i försäkringsrätt klockan åtta på morgonen i mörkaste vintern är inte det mest upphetsande jag kan tänka mig. Nu är jag utvilad och fylld med dåligt samvete och ska alldeles snart ge mig iväg till universitetet för att i panik läsa in det jag missade imorse. Det är min plan för dagen. Och ikväll, om allt gått väl, ska jag tända lite ljus och kanske till och med sätta upp en tavla eller två.

The ghost of christmas...

Systra mi har julpyntat hemma. Var hos henne idag och det är så fint, de har till och med köpt en julgran. Jag fick lite ångest för att jag inte har pyntat nåt alls (på flera år) och försökte förklara med ett: "jag har inte varit hemma så mycket på sista tiden..." Egentligen har jag inte varit hemma speciellt mycket senaste årstiden. Flyttkartonger står fortfarande kvar fast vi har bott här en månad snart. Och det är väl egentligen helt okej om det inte vore för att det är kartonger fyllda med kläder. Som används. Och sen läggs tillbaka i kartongen igen.

Hursomhelst, julpynt var det ja. Eller bristen därpå. När jag satt hos syrran och såg mig om i den välinredda, julstämningsfyllda lägenheten slog det mig: tänk om det är såhär det kommer bli? Hon kommer ha trinda (ja, trinda, det står alltid så i böckerna) och lyckliga barn som kryper runt (alternativ blir hissade i luften) och skrattar medans deras kära mor står och bakar lussebullar. Julgardiner existerar och i fönstret hänger en julstjärna, precis sådan vi hade när vi var små. Hos deras moster (alltså hos mig) råder misär. Mina barn (om jag haft tid att producera några) sitter och gråter i ett kalt hörn och drömmer vaga drömmar om jultomtar medans deras mamma skickar ett jäktat SMS om att hon kommer "alldeles på en liten stund, max tre timmar".

Shit, jag behöver inget Ebenezer Scrooge-spöke som kommer och hälsar på, det här klarar jag ju galant på egen hand! Det här måste styras upp.

Nu: skriva en lista på saker jag borde prioritera i mitt hem
Sen: sova ikapp (i ca 7 timmar, efter det: föreläsning)
Någon gång inom en förhoppningsvis snar framtid: inhandla, montera och sätta upp lite julpynt

"Det kanske är dags att flyga söderut?"

Jättekul darling.

Men faktum är att jag fäller. Eller fjädrar snarare. De senaste dagarna har jag hittat fjädrar lite här och var på mina kläder. I långkalsongerna. Utstickande ur strumporna. Fast i ryggen på t-shirten. Och ikväll när jag var och solade så hittade jag när jag var färdig, liten och ihopskrynklad på solbädden, en fjäder.

Det jag undrar är naturligtvis: vart kommer de ifrån? Vad vill de mig? Med en dunallergiker till sambo är lägenheten tämligen fjäderlös. Förutom jag då. Mystiken tätnar.

Kallt

Jag gillar kyla. Åtminstone gillar jag att vara lite småfrusen framför att vara varm och svettig. I den förra lägenheten hade vi 26 grader varmt, till och med när det var mulet och svalt ute. Här är det kallt. Dagen börjar oftast såhär:

1. Väcks av mobilens väckarklocka. Huttrar till och drar täcket lite högre upp.
2. Laddar mentalt och...
3. ...kastar av täcket (och fleecefilten), lokaliserar strategiskt utplacerade ullstrumpor, drar på mjukisbyxor och supertjock fleecetröja. Allt inom loppet av fyra sekunder.
   

Hos oss är det svalt, minst sagt.

Dagens plan: köpa en inomhustermometer
Nu: sen frukost (pga sen uppstigning)
Sen: sent plugg (av samma anledning)

Varför du inte ska köpa begagnade böcker

Tjejen jag köpte min bok om skadestånd av verkar ha nån slags fetish för gröna överstrykningspennor.
Jag undrar bara... vad är poängen med att göra såhär? Då kan man ju lika gärna färga hela boken grön och skaffa sig en vit överstrykningspenna. Eller nåt.

Höst i Umeå

Jag vet att jag uppdaterar alltför sällan, men... det är mycket nu.

Det här är nog den värsta tiden på året. Förr tyckte jag att januari/februari var värst för att de var så tråkiga och bleka men nu vette tusan... November är inte så kul söder om Jokkmokk. Tur att man har fina vänner som drar med en på diverse roligheter och räddar en från att torka ihop inne på biblioteket. Bildbevis följer.

Bilder från ett dansgolv. Insparkssittningen i oktober för att vara exakt.

En av många förfester på Pilgatan; Kajsa, Fröken Frank och jag.

Jag och Karin.

PopUp och Moneybrother! Efter ett fjortisinfall trängde vi (jag och Kajsa) oss längst fram och stod och hoppade och sjöng med i alla två låtar vi kunde. Skitkul. :)

Det var inte helt lätt att ta sig fram kan jag säga. Eller ens att röra sig.

Mera Moneybrother.

Och helt apropå ingenting: det här är utsikten från vår balkong! Man kan till och med ana fjäll längst bort... tror jag...

Tala klarspråk kära vän

"I norra norrland blir det..."
"...och längst kusten blir det..."

Vad är meningen med att peka ut olika områden på kartan när det ser ut såhär:
Säg som det är kvinna! Det blir skitväder. I hela Sverige. Punkt slut.

Medium

Sitter just nu och slötittar Medium och jag måste bara få uttrycka min sympati för mediumets man! Visserligen är det synd om henne som måste drömma om mord och lik varenda natt, men allvarligt talat, hur kul kan det vara för hennes stackars karl? Som vareviga natt väcks av hustruns plötsliga inandning när hon sätter sig upp i sängen, spänd som en fjäder och med galen stirrande blick.
- Hon kommer dö!
- Vem, mumlar han som nyss hade en fullt normal dröm, antagligen om bilar.
- Flickan!
- Vilken flicka? gäspar han plikttroget medan han försöker minnas den där fina röda bilen i drömmen.
- Hon! I trädet/skogen/båten/den jättevanliga platsen som kan vara precis vart som helst på hela jorden!

Stackars karl. Aldrig får han sova.

Ett år äldre

Ett år visare?

Alla har varit så himla fina idag på min födelsedag! Middag, presenter och gömda blommor under sängen... En helt fantastisk dag. :) Tack hörni. Synd att man inte kan göra det här oftare. ;)

Vi flytt int'. Nå mer.

Nu är det verkligen ett tag sen jag uppdaterade! Men mycket har hänt också. Bland annat så har vi flyttat till den nya lägenheten och jag hoppas verkligen mina framtida barn kommer att trivas här för

1. jag trivs så sjukt bra och vill aldrig härifrån och
   
2. jag kommer aldrig orka flytta igen. Någonsin.
   

Först bor man i kartonger i en evighet. Sen försvinner tiden och helt plötsligt ska allt packas som man inte har kunnat packa tidigare. Och sen ska det bäras och köras hit och dit och när man väl är klar så ska den gamla lägenheten städas ur. Som tur är hade vi fantastisk flytt- och städhjälp och nu är allt klart. Puh.

Trots att jag har längtat hit i flera månader nu så kändes det ändå lite vemodigt att låsa dörren till M-vägen för sista gången. Vår första "riktiga" lägenhet tillsammans. Den första tiden i Umeå. Vårt hem under de senaste åren. Så när vi skulle gå ville jag liksom avsluta det hela på nåt fint sätt.
-Farväl lägenheten, sa jag och puttade på pojkvännen så att han skulle förstå allvaret i situationen och själv säga några fina avslutande ord innan vi stängde dörren till det förflutna.
-Ja, farväl, säger han. Du har varit lika jobbig att städa nu som du alltid har varit.

Facebook

Standardavtal alltså. Det här är vad man har gått med på när man registrerat sig på Facebook:

"By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing."

Med andra ord har jag gett dom en oåterkallelig och evig möjlighet till att göra vad dom vill med allt jag lägger upp på min sida. Mina bilder, mina texter, allt. Det här var stora nyheter i dagens tidningar enbart av den anledningen att nån journalist nånstans fick för sig att läsa standardavtalet. Något som alla har tillgång till men ingen läser. Eller är det bara jag som har missuppfattat? (Hoppas, hoppas.)

Torsdag

Hôla! Har haft hur mycket som helst att göra senaste tiden så har inte riktigt haft tid att uppdatera, men jag ser iallafall att det är några som har varit in och kollat på bloggen sen senast - kul!! (Smög in en räknare för ett tag sen, nyfiken som man är!)

I helgen var jag hemma hos familjen och hann till och med en dagstur till IKEA i Happis - åh vad jag vill köpa grejer!!! Men eftersom jag skulle ta tåget hem så blev det bara en blå bag. En blå bag som mestadels var fylld med handdukar... (Som att man inte kan köpa handdukar här? Fattar inte vad jag tänkte på... Dessutom hade dom förökat sig under resans gång så nu har jag inte 6 stycken som jag trodde utan 14...) Ska sluta yra om handdukar nu och istället göra nåt vettigt. För ett tag iallafall.

Igår: palt och vin med trevligt sällskap
Ikväll: wok i min ensamhet
Nu: släpa mig bort från datorn för att börja laga mat
Sen: packa... vad annars?

Som att skotta snö med tesked i snöstorm

Det är mycket nu. Terminen har hittills varit hektisk och det verkar inte avta med tanke på att vi nu ska skriva uppsats parallellt med allt annat. Flyttdatumet rusar allt närmare och jag har ingen riktig koll på nånting just nu. Så nu flyr jag fältet ett tag. Åker hem till mamma och pappa. Ska bli skönt att komma bort lite om så bara för en helg.

Jag, Chris och en kall dusch.

Går just nu här hemma med mitt nya hår och vrålar i kör med Chris Cornell. Finns det en häftigare röst?

I'm the highway baby.

Idag blev det inte så mycket studerande gjort, mest på grund av att vi hade två (två!) föreläsningar att gå på. Och det, mina ickejurist-vänner, är skitmycket. Inte för att det var svåra eller långa föreläsningar. Det är bara det att vi har två, max tre schemalagda aktiviteter per vecka i normala fall. Och därför får man lätt myror i brallorna när nåt sånt här händer. Och då blev det inte så mycket annat studerande gjort som sagt. Så jag for och klippte håret istället.

Nu: packa ner duschgrejer eftersom allt vårt varmvatten på något mystiskt vis har försvunnit
Sen: IKSU med K och Sis

"Du kommer få skörbjugg"

... sa Kära Pojkvän igår när jag stod och lagade mat inför veckan. "Man kan inte leva på röda linser." Nähä? Det har faktiskt funkat jättebra hittills.

Förra veckans matsedel var ovanligt varierad. Måndag, onsdag, fredag och lördag: Gryta på röda linser, bönor och nudlar. Tisdag och torsdag: lax (lax!) och couscous. (Med sås ska tilläggas.) Nu till veckan blir det inte lika festligt. Nån måtta får det väl vara på frosseriet, tänkte jag och lagade fyra nya lådor med linsgryta (utan bönor denna gång).

Jag vet att till och med fröken "broccoli och vita bönor" skrattar åt mig nu.

Nu: tina morgondagens kulinariska läckerhet
Sen: ta itu med mitt mystiskt blödande tandkött och förtvinade muskler...
Imorgon: känguruplugg

Flyttstrategier

Sen jag fick ett ryck förra veckan så har inte mycket hänt med flytten. Och nu är det bara två veckor kvar. Fattar bara inte var jag ska börja. Böcker? Klart (nästan). Och sen då? Blommorna får stå kvar till sista stund. Tallrikar... behöver man ju. Tavlorna har jag tagit ner så nu ser det tomt och plottrigt ut på samma gång. (Hur lyckas man med det?)

Nej, jag tror att om jag bara drar ut på det nog länge så kommer det mesta bli gjort när paniken väl sätter in.

Tre veckor kvar

Äntligen har jag kommit igång med flyttpackandet. Tre kartonger fylldes på nolltid och då är inte ens bokhyllorna tomma än. Misstänker att det kommer krävas mer än de tio kartonger vi hittills har skaffat... Och i enlighet med den tidsålder vi lever i googlade jag såklart på "tips inför flytten". Man kan alltid få nåt bra tips, tänkte jag. Saken är bara det att alla flyttips jag hittills har läst verkar gå ut på att anställa nån att göra allt.

4 dagar kvar
Ägna dagen åt att skriva och posta flyttkort till släkt och vänner.

Yeah right. I verkligheten har jag nu lyft ner alla (egenhändigt uppsatta) tavlor och fått stor ångest över hur väggarna bakom ser ut. Och jag tvivlar starkt på att jag, när det är fyra dagar kvar, kommer ägna dagen åt att skriva flyttkort till släkt och vänner. Jag kommer troligtvis försöka muta kvartersvärden så vi slipper betala för hålen i väggarna samtidigt som jag hetsläser vad-det-nu-kan-vara-vi-ska-ha-seminarium-om-just-då.

Nu: hänga tvätt
Sen: braka i säng
Imorgon: känguruplugg

Heroes på universitetet

För några veckor sen kollade jag alla avsnitt av Heroes på ca en vecka. (Det är en bra serie!) Något jag sen upptäckte var att alla karaktärer i serien som av en händelse råkar gå på Umeå Universitet. Under loppet av en dag hände nämligen detta:

• Jag blev omsprungen av Mohinder Suresh påväg från microkön
• Hiro Nakamura satt i datasalen i samhällsvetarhuset
  
• Claires kompis (Zack?) satt och fikade i mithuset
• Sylar går i min klass

Nu i efterhand har jag insett att det inte var en morbid Heroes/mördar-fascination som gjorde att klasskompisen valde att se ut som Sylar. Det är helt enkelt så jurister ser ut. Som seriemördare med övernaturliga krafter.

Måndag med familjen Trädslag

Idag har vi sparkat igång med familjerätten. Och det går rätt segt om jag ska vara ärlig. Ämnet är säkert helt okej men jag har alldeles för lite panik för att kunna plugga effektivt. Hade seminariet varit imorgon hade jag garanterat lärt mig tio gånger så mycket som jag gjorde idag.

Vi har fått ett case att jobba med som rör en viss släkt. En släkt där alla familjemedlemmar har gift sig och skilt sig och fått barn och gud vet allt med vem som helst och nu ska de köpa hus tillsammans alternativt dö och skriva testamenten. För att underlätta tänkte jag rita upp släktförhållandena som ett träd. För att vara lite extra fyndig hade läraren döpt hela släkten till olika trädslag och där jag jag halv fem en måndag eftermiddag och försökte få ihop det... "Anne Al var dotter till Gustav Gran.. eller var det Tall?" Efter ett tag körde det ihop sig helt och när det på mitt papper framstod som att Åke Ek (eller vad han nu hette) var både Evas Ens kusin och halvbror gav jag upp.

Alla mina pluggdejter har dessutom övergivit mig imorgon så nu gäller det bara att ta sig i kragen och odla fram lite disciplin under natten.

Nu: Facebooka... Det är verkligen en drog.
Sen: IKSU kanske?

Insparkssittning 2007

Insparkssittning igår och det var hur kul som helst! Och naturligtvis är jag idag precis lika sliten som jag förtjänar. Men det var det värt. (Nästan.) Här kommer iallafall lite bilder från gårdagen:

Förfest hos K och F.

Skönsjungande nollor

Grabbar på g!

Nu: snabbdusch
Sen: promenad med Ida

Veckorapport

Har inte uppdaterat på ett tag nu helt enkelt för att jag inte har haft så mycket att dela med mig av.

Jag har börjat komma in i en bra pluggrutin nu iallafall. Färsktbryggt kaffe från Amigo och pluggdejt från åtta på morgonen. (Måste ha lovat nån att komma annars tar jag mig aldrig till universitetet...) Pluggar hela dagen och går hem vid femtiden med hela huvudet snurrande av funderingar. Så har i princip hela veckan sett ut förutom idag då min vanliga pluggdejt har flytt staden och lämnat mig i händerna på min egen disciplin. Pluggat mycket idag? Nej, inte det nej. Istället har jag vart på spinning samt lunchat med en gammal jobbarkompis.

Har funderat mycket den senaste tiden. (Det är ju inte bara en som påverkas av det kommande antagningsbeslutet...) Samtidigt har jag varit okaraktäristiskt rastlös. Konstig vecka det här. Har inte så mycket spännande att säga faktiskt. Nåja.

Nu: flyttpacka lite lätt
Sen: spelkväll hos Sis
Imorgon: finsittning på Äpplet

Hemavan 2007

Efter tre fantastiska dagar i Hemavan kom vi igår kväll trötta och glada hem. En liten resumé:

Fredag: Fem timmars bilresa tvärsöver landet blev en sex timmars bilresa över landet pga av en borttappad avtagsväg. Chauffören satt tyst och svor i 20 minuter över felkörningen men vi andra satt och oooh-ade och aah-ade hela vägen eftersom utsikten var helt otrolig. Natten tillbringade vi i en hyrd stuga och efter seminarium och bilresa somnade vi ganska tidigt och missade därmed tidernas norrsken.

Utsikten från bilen som orsakade suckar och rop av beundran.

Lördag: Halv nio hade vi packat ihop, lämnat nyckeln till stugan, parkerat bilen och gjort oss startklara. Nu var det dags. Efter 12 kilometers traskande var vi framme vid Viteskalsstugan där vi lastade av packningen och käkade lunch i solen.

Rastpaus på vägen med inslag av nötter och skavsårsplåster.

Kajsa och Karin var störtsugna på berget (Norra Sytertoppen, googla gärna!) och de sprang iväg så fort benen bar. Jag och Hanna tog det lugnt i ungefär en kvart till sen såg inte vi heller någon orsak till att stanna kvar så vi lämnade ryggsäckarna i stugan och påbörjade vandringen uppåt.

Norra Sytertoppen, 1767 meter över havet.

Ju högre vi kom desto läskigare blev underlaget (små stenar, stora stenar, stenar som låg lösa över varandra och jättestora stenar) och det blåste mer och mer. Utsikten var dock helt otrolig och fastän vi vid det laget hade gått nästan två mil i uppförsbacke blev vi så taggade vid tanken av att nå toppen att vi praktiskt taget sprang upp. Eller sprang är väl att ta i, vi riktade in oss på en punkt ca 50 högre upp, högg i med både händer och fötter och nästan kröp upp på vissa ställen för att när vi kom fram till punkten stå och flåsa som djur i någon minut. För att sen göra ännu ett ryck till nästa punkt. Så höll vi på och efter ca två och en halv timme hade vi nått ca 5 km upp på den 7 km långa sträckan.

Som jag sa så blåste det rätt bra (tyckte jag, men det gör det väl iofs alltid på fjäll) och det i kombination med det i mitt tycke väldigt ostadiga underlaget gjorde att jag fick en mindre skräckattack. Nu känns det jättefjantigt men då när jag satt mitt på berget utan något som höll fast mig och vinden som slet i kläderna så undrade jag för ett ögonblick vad i hela friden gör jag här? Titta till vänster: lösa stenar. Titta till höger: lite mer stenar och sen en väldans massa luft och så nästa bergstopp i ögonhöjd. Titta bakåt: ... nej, titta inte bakåt. "Du får se bilderna när vi kommer ner" sa Karin (eller var det Kajsa?) som just då kom ner för berget som räddande änglar.

Vad jag såg när jag tittade till vänster.

Vad jag skulle ha sett om jag hade kollat bakåt.

Väl halvvägs nere fikade vi vid världens vackraste bäck och fortsatte sedan tillbaka till stugan. Innan vi kunde andas ut i värmen från kaminen var vi dock tvugna att ta oss tillbaks över vattnet. På ditvägen hade jag först doppat ena foten, sen andra foten och det slutade med att jag sprang över till andra sidan med vatten upp på vaden. Tack vare ullstrumpor och goretex-skor klarade jag mig en gång, men jag ville inte riskera att bli genomblöt genom att göra om det. Så det enda alternativet var att vada över barfota. Och det, mina vänner, är vad som kallas pure pain.

Kallt som tusan.

Inte längre så kallt eftersom fötterna nu är bortdomnade.

Smärta i sin renaste form; när blodet kommer tillbaka till fötterna.

Kvällen tillbringades i en varm stuga tillsammans med trevligt sällskap och försvarets matpåsar.

Söndag: Hemresedags. De tolv kilometrarna kändes som piece of cake efter bergsbestigningen dagen innan och helt plötsligt befann vi oss vid bilen igen. Under natten hade det regnat och de löv som dagen innan hade lyst upp hela fjället låg nu på backen istället. Det kändes verkligen att vi hade haft tur som hann vara med på den sista sensommardagen.

Ombyte och Savettdusch innan vi satte och i bilen för att åka hem till Umeå igen.

Fjällen - here I come!

Idag drar vi till fjälls. Vi ska vandra (inte promenera...) i området kring Hemavan. Vi är fyra tjejer som ska dit. K - som har bott på en fjälltopp senaste somrarna, K - som har backpackat halva sitt liv, H - som är lastbilschaufför och har gjort lumpen, och jag. Jag som la mig ner och grät i skidspåret när jag var liten för att jag tyckte det var så jobbigt. Jag som har som enda vandringserfarenhet en fem kilometers backe som skolan föste upp oss för vareviga höst i mellanstadiet.



Till och med personalen på Intersport tittade lite medlidsamt på oss när vi var där för att jag skulle köpa skor. Dom hade den där men-lilla-gumman-looken i ansiktet när jag, iklädd klänning och strumpbyxor, skulle pröva vandringsskor. Men jag är otroligt laddad och jag tror faktiskt att det här kan bli skitkul! Vi åker vid fyra i eftermiddag. Men innan dess ska jag packa, köpa det jag glömde igår (skavsårsplåster!!) samt få ett seminarium avklarat. Jepp. Bara det. Sen bär det av.

Gääääsp....

Den här dagen har jag ägnat åt plugg (har totalt nördat ner mig i miljörätten), seminarium och att prata i telefon. Jag kommer få skrynkliga öron, så mycket har jag pratat. Kände mig för ett ögonblick som 12 år gammal igen.

Är ensam hemma fortfarande och det är ju bara så himla tråkigt att släcka ner för att gå och lägga sig ensam... Det blir så mycket mörkare än annars.

Har absolut inget vettigt att säga förutom att jag ser tokmycket fram emot helgen då vi ska fara och "promenera i fjällen". Nu är jag så trött att linserna håller på att ploppa ut av sig själva, ska nog gå och hjälpa dom ut. Godnatt macken, vi ses imönn.

Dagens Umeå-uppenbarelse

Jag vill ha en diskmaskin. Nu.

Jag hatar att städa. Och jag misstänker starkt att min kära sambo känner likadant. Vi är nämligen totalt värdelösa båda två. Han har (i maskopi med polishögskolan) bestämt sig för att åka till hufvudstaden ett par dar (väldigt passande tidpunkt älskling!) och jag är kvar ensam i misären (aka lägenheten).

Jag har städat i tre timmar och det ser nu ut som hos nån som inte har städat på två veckor. Gissa hur det såg ut när jag började... När jag blir rik ska jag anställa någon som städar åt mig. Jag lovar och svär. Att ha diskat tre omgångar och ändå ha hälften kvar... Emils disk, släng dig i väggen.

Ozzy är min städhjälp

I don't know what I'm doing all I know is I don't want to stop.

Inte helt sant kanske. Jag vet precis vad jag håller på med; Jag städar och jag hade inte haft nåt emot att sluta, men eftersom det ska komma ännu mer folk och kolla på lägenheten imorgon måste jag städa... Igen... Jag hatar att städa. Nuförtiden städar vi (jag) bara när folk har annonserat i förväg att dom ska komma och hälsa på. Det är ganska tragiskt, jag vet. Och det kan lätt bli pinsamt när folk kommer oannonserade. Men när vi flyttar - då! Då ska vi alltid ha det städat hemma. Städat och fräscht och levande blommor. Och en doft av renhet. Och absolut inget disk. Haha haha moahaahahahahahjahdsusauihfuihiuadfhsialhjkfh.jksg

Bara för att vi läser miljörätt just nu.

Nog för att jag brukar bli lite lätt skadad i och med att jag läser nya rättsområden... Det verkar liksom alltid dyka upp saker som "passar in" om jag säger så. Ett exempel är de vilda strejkerna i våras samtidigt som vi läste arbetsrätt. Antagligen händer saker hela tiden men som man lägger märke till först när man läser det ämnet. Men det här är väl lite väl att ta i?

Farligt karriärsval?

Det är ju så att man blir lite orolig. Borde man kanske ha valt något mindre farligt att jobba med i framtiden? Som lejontämjare eller bergsklättrare eller nåt.

Lovely day

Kommer just hem från en sväng på stan med pojkvännen. Han är så bra. Han vill gärna ha schyssta kläder men han hatar att inhandla dom. Så jag, i egenskap av flickvän, får snällt ställa upp när det behövs. Vad gör man inte för sin karl... I själva verket är det en win-win-situation: jag får shoppa gratis och han får snygga kläder utan att behöva göra jobbet själv. :)

Ikväll blir det en lugn kväll. Jag är ensam hemma och eftersom jag ska jobba imorgon (och därför kliva upp 05.15...) så blir det inga festligheter för min del. Istället blir det Heroes och brända mandlar. Men det är ju också helt okej.

Det framgår inte på bilden hur fint det verkligen är ute idag.
Det här fotade jag påväg hem från stan och det är också min
"vanliga" hemväg, från universitetet alltså. Höst is nice.

Gäsp

Jag är ingen morgonmänniska. Jag har varit vaken en stund nu och jag ser ännu inte riktigt klart. Och i helgen ska jag jobba förmiddagspasset vilket betyder att jag kommer att börja halv sju. Jag som nästan mår illa av att gå upp före åtta... 06.30. Hjälp.

Orsaken till mitt tidiga uppvaknande? Jag ska till tandhygienisten. Och sen har jag seminarium.

Ska nog inte tänka för mycket på dagen som kommer riktigt än.

Nu: KAFFE.

Tisdag 18/9

Igår var jag bara så trött. Jag tror det var de första veckorna som tog ut sin rätt. När nollningen började hade jag feber men körde på ändå. Och under de två veckorna flängde jag runt mer än vad jag gjort på hela sommaren, på ett kvartal! Inte konstigt att man blir matt när man väl stannar upp. Är fortfarande rätt energilös, men den kommer nog tillbaks så småningom.

Nu: dricka upp kaffet och kolla klart Oprah
Sen: till universitetet
Ännu senare: fortsätta läsa om inteckning och pant... hu...

Dagens fråga

Vill jag traska med en väska innehållandes 7 kilo böcker i ösregn i 30 minuter för att när jag kommer fram sätta mig ner i ett kvavt bibliotek och läsa om inteckning och pant? Nej.

Vill jag krypa tillbaks i sängen, trassla in mig i pojkvännens täcke, lyssna på regnet och somna om? Ja.

Vilket av dessa två alternativ tror ni jag kommer göra?

Facebook

Av principskäl var jag emot hela Facebookgrejen. (Som lunar fast ännu mer utlämnande. Alla andra har det. Ingenting är privat.) Men precis som jag vek för trycket när jag skaffade en blogg så kastade jag mig huvudlöst in i Facebookgapet. Man blir ju nyfiken.

Men hur skrämmande är det inte att allt man gör registreras? "Klockan 16.02 blev Liselott vän med den och den", "Klockan 16.05 uppdaterade hon sin hemort", "Klockan 16.16 petade hon sig i näsan"... Och det faktum att redan innan jag registrerat mig så fanns jag där? På bilder tagna av främlingar och vänner, namngiven och allt.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om hela grejen. Men på nåt sätt känns det bättre att själv vara med och på så sätt ha koll på var "jag" befinner mig. Keep your friends close liksom...

Mat

Nej, nu måste jag styra upp det här med maten. Den här veckan har jag till lunch fått välja på antingen alldeles för dyr mat, alldeles för näringsfattig mat (Tornets baguetter, Dagens Paj som består till 90 % av fett mm) eller otrolig meningslös mat. För ett exempel på det senare se nedan.

Fullkorns couscous med tonfisk. Och
för att piffa upp lite: ett ägg.

Dagens plan blir alltså:

1. Frigöra matlagningsytorna ( = diska!!! Åh kära nån...).
2. Inhandla råvaror som ska räcka längre än till ikväll.
3. Laga näringsrik och god mat som även räcker till att bli matlåda till imorgon.

Japp. Det var det.

Snabbuppdatering

Jag är urusel på att uppdatera, jag vet. Skam på mig. Men till mitt försvar så det varit fullt upp de senaste veckorna. Jag har knappt hunnit träffa min egen pojkvän mer än när våra vägar av ren slump har korsats i lägenheten.

Igår var det plugg, lunchdejt, seminarium, EPP, middag hos Sis och sen iväg på cykel i spöregnet till Maria. (Som förövrigt skrattade sig dubbelvikt när jag dök upp hemma hos henne och såg ut som H2O i mänsklig skepnad.) Efter en sväng till torkskåpet så drog vi vidare och förfestade tillsammans med några T1:or och den omtalade Vodkamannen. (Jag är nog en av få på denna jord som dagen efter att ha stiftat hans bekantskap skulle kunna identifiera honom.) Sen Corona (som inte alls var tanken men fötterna gick dit dom vara vana) och sen hem och sen säng.

Idag har jag varit på stan med syrran och tillsammans köpte vi sex par skor.

Nu hinner jag inte skriva mer för nu är det snabbfix igen och sen bär det iväg till Ghandi och födelsedagsmiddag för Kusliga Kajsa. So long.

Dagens Umeå-uppenbarelse

Vänsterradikal vegantjej sökes. Umeå i ett nötskal.

Dagens lista

Dagens piff: manikyr á la Peddan. Oh så snyggt! Hur gör man egentligen för att leva upp till dessa supersofistikerade naglar?
Dagens mat: Nåt från Bishops förmodligen.
Dagens film: Bristande Bevis
Dagens orsak att fira: "Har ja chans på räj elle?" "Okej." Fem år sedan nu. Shit alltså.

Kopps

Ta-da! Exakt såhär vackra var vi igår. :)

Jag och några av "kollegorna".

Hela kåren samlad. Var vi snygga eller vad?

PS. Dessa bilder kommer från Kajsa som lånade dom från Karin. Så det är väl Karins bilder egentligen. DS.

PS2. Att läsa imaterialrätt har förstört mig. DS.

Tema: Film

Igår var det sittning med temat film. Ett ganska svårt tema, men alla som var där verkade ha tagit det på allvar och det var skitkul! Förutom Spiderman, Rosa Pantern och de obligatoriska Moulin Rouge-tjejerna var även Marge Simpson och Magnum P.I (med imponerande brösthår!) där.

Vi var poliserna från Kopps. Och jag har aldrig fått så många komplimanger eller blivit erbjuden så många drinkar som igår. Och då gick jag alltså runt i en polist-shirt storlek 8-10 år med pannband och pilotbrillor. Borde jag bli orolig?



Nu: Adrien Brody på Canal+
Sen: Filmkväll med mig själv
Nån gång: Leta reda på fler bilder från sittningen
Nästa utklädningstillfälle: ska jag komma som nån av mina barndomshjältar, förmodligen som Hulken.

Mind over matter

Jag är en bra bit in på bättringsvägen. Det finns ingen nollningsaktivitet inplanerad ikväll. Jag har gjort bort tvätten och städningen. IKSU har öppet för fullt och mina favoritinstruktörer är tillbaka.

Jag har ingen ursäkt längre, nu måste jag börja träna igen.

Men att det känns tungt. Men. Jag. Ska. Dit. Om jag så ska sitta på händerna tills det är för sent att avboka passet.

T3 såhär långt

Oj vad dålig jag har blivit på att uppdatera märker jag. Skyller på skolstart och nollning som tar en hel del tid. Nåväl.

Efter en lugn och skön sommar (med betoning på lugn) sparkades livet igång igen i måndags. Upprop och lite allmän info tänkte jag första dagen skulle handla om men ack nej. Efter ett superkort upprop fortsatte dagen med en föreläsning om lagfarter.

Igår var det middag hos mig. Femton nollor plus ett gäng halvhispiga (till en början iallafall) faddrar klämde ihop sig på de ynka kvadratmetrar mitt vardagsrum består av. Middag blev förfest och förfest ledde så småningom till utgång på Corona. Väl där var vi riktigt dåliga föredömen och halva T3 kunde timmarna innan stängning påträffas på scenen i varierande grader av medvetande.

Idag... Lite lätt sliten följde jag efter resten när de jagade poäng på stan. Drog mig dock hem ganska snart och kvällen har helhjärtat ägnats åt återhämtning framför Heroes.

Nu: sova
Sen: sova lite till
Imorgon: öppna böckerna för första gången den här terminen

Aerobic med främlingar på

Apberget gav rätt bra med poäng.

Nystart

Jag gillar verkligen hösten. Ny termin. Nya nollor att inviga. Nya böcker. Mörker och nystart med träningen. Vad som helst kan hända och det blir vad man gör det till. Jag tror det blir en bra höst.

Nu: panikstäda innan faddermiddagen som ska hållas hos mig imorgon
Sen: frossa i nya böcker
Imorgon: Miljödomstolen och faddermiddag
Ännu senare imorgon: Utgång?

Peppad och på bättringsvägen

Släpade mig upp ur träsket igår för att för en kväll återförenas med tjejerna. Och även om jag var trött som ett as och utrustad med lungor som utkämpat ett krig så var det absolut värt det. Nu känner jag mig faktiskt peppad för en ny termin! (En veckas ledighet till hade väl inte skadat iofs men man kan väl inte få allt.)

Upptäckte förresten att min röst har förändrats. I förrgår lät jag som en kedjerökande, whiskydrickande skogshuggare. Idag låter jag som den där målbrottskillen i Simpsons. Jag tror det betyder att jag snart är frisk igen.

So fresh, so clean

Skulle aldrig gått till jobbet överhuvudtaget idag... Höll på att förgås av hostattacker mellan (och under) samtalen och vid ett tillfälle trodde jag på allvar att jag hade lyckats knäcka ett revben. Inte nog med att jag var väldigt medveten om hur mycket jag störde arbetskompisarna med mina hostningar under dagen, kollega L desinficerade faktiskt mitt skrivbord innan hon satte sig där ("jag har inget immunförsvar!") vilket fick mig att om möjligt ännu mer vilja krypa in under en sten och dö.

Innan jag fick åka hem och gny i min ensamhet så var jag tvungen att titta förbi Arbetsgivaren och skriva på ett nytt kontrakt. Omtänksam som jag är så köpte jag med mig en flaska handdesinfektion från Apoteket för att slippa smitta ner cheferna genom ogenomtänkta handskakningar. Och såklart så råkade jag hälla ungefär en deciliter handsprit i näven (och på tröjan) då konsistensen var rinnigare än jag trott. Så plötsligt var jag inte bara en snorande, hostande smitthärd utan en snorande, hostande smitthärd omgiven av en delikat spritlukt. Ah, doften av sjukdom och alkohol... mumma.

Iallafall. Nu har jag omgett mig med allt apoteket har att erbjuda inom ämnet (Bisolvon, Noskapin, Bafucin, Kleenex, Ipren och Alcogel) och ska om ungefär exakt åtta minuter sjunka ner under täcket i soffan och fortsätta kolla The Prestige med pojkvännen på lagomt avstånd. Uppdaterar när jag kommit mig upp ur snorträsket igen. Puss.

Helgen och hälsan som var

Idag är jag som en man som är riktigt förkyld. Extremt ynklig med andra ord. Att det är självförvållat spelar mindre roll, det är bara så himla synd om mig just nu. (Ja, jag sov med öppet fönster med huvudet i största vinddraget. I två nätter med nollgradigt ute... Men vem har inte gjort det?) Om inte pojkvännen varit sjuk han med så hade jag nog tvingat honom att anmäla "vård av sambo" för att ha någon hos mig.

Och medan jag sitter här och hostar så tänker jag på hur duktigt jag ska träna i höst. Jag ska spinna och jag ska springa och bodypumpa och yoga och allt annat som ryms i ett guldkort på IKSU. Mitt nya träningsrika liv började i helgen då jag var uppe i Gve och sprang lassaspåret med brorsan. Efter att ha kommit över den där första chocken då kroppen frågar sig vad den håller på med och ska den dö nu? så kände jag för första gången att "det här kan jag nog göra ett tag!". Brorsan var naturligtvis bara ett ögonblick från att varva mig men det gör inget för jag var så glad ändå och han är ändå tusen gånger mer vältränad än vad jag är. För tillfället. ;)

Annars var helgen som den brukar vara när jag är uppe och hälsar på familjen; tiden går för fort, jag hinner aldrig mer än hälften av vad jag tänkt och allt är smått kaotiskt hela tiden. Och jag tycker det är skittrist att inte alla kan följa med mig tillbaka till Umeå när helgen är över.

Imorgon blir det jobb igen efter en veckas ledighet och det är inget jag ser framemot. Speciellt inte med tanke på att jag inte ens med hälsan i behåll är speciellt glad klockan fem på morgonen. Men jag jobbar bara i högst tre dagar till så det borde jag väl klara av.

Nu: En kopp te framför Big Love
Sen: kraxa mig själv i säng

Män och fötter

En fundering: Varför envisas så många killar/gubbar/män att ha strumpor i tofflorna? Vita tubsockar helst. Fast det är 25 grader varmt och de bär shorts. Här är några möjliga förklaringar:

• Manliga fötter är väldigt lättfrusna pga bristen på underhudsfett.
• Det anses fjolligt att visa tårna inför andra män.
• Vanan att alltid dra på sig tubsockor är sedan istiden så djupt rotad i mannens psyke att det helt enkelt är omöjligt för mannen att låta bli (även om vi nu har varma hus och plusgrader omkring oss).
• Man ska ha strumpor i skor. Punkt.

Kanske är det bara jag som har reagerat på det här men ärligt talat, hur många tjejer/tanter/kvinnor har ni sett ha på sig strumpor i ballerinaskorna?

Plötsligt händer det

Av någon anledning så har kunderna varit lite extra griniga idag (Det är tisdag? Deras fruar har PMS? Inga pengar i slutet på månaden?) och kvällen har gått segt. Klockan var just innan nio och jag pratade med en kund som varken ville uppge namn, personnummer eller kundnummer men gärna ville att jag skulle slå på strömmen NU när det plötsligt hände.

Såhär i efterhand minns jag henne som en guldbeströdd ängel som svävade in genom dörren, en himmelskt skimrande uppenbarelse. Framför sig rullade hon en vagn full med cateringmat. Renklämmor, pajer, fransk potatissallad, gravad lax, rökt lax och hjortronpannacotta... "Varsågod" sa hon och gick och satte sig vid sitt skrivbord.

Kvällen blev efter det mycket trevligare och arbetsplatsen förvandlades från ett trött kontorslandskap med fula gardiner till ett guldskimrande cocktailparty (nästan). Nu funderar vi bara om någon märker ifall vi hämtar upp vinflaskorna från matsalen som De Besökande Viktiga Cheferna glömt kvar...

Färglöst

Dagens lunch är ett utmärkt exempel på hur okomihågbar den här dagen har varit hittills. Couscous och tonfisk. Inget mer. Inga krusiduller. Inget annat ätbart i hela köket. Till det: vatten. I och för sig vatten spetsat med citron, men ändå... Och chanserna att styra upp denna dag är inte så jättestora eftersom jag alldeles just är påväg till jobbet.

Om inte saker börjar lugna ner sig snart så kommer jag att svimma av upphetsning.

Söka jobb

Snart är det höst och jag hatar att vara fattig. Så just nu sitter jag och letar efter extrajobb. Jag vill jobba, men inte för mycket (been there, done that i gymnasiet). Hittade en annons om att de sökte garderobiärer till en av krogarna i stan och ringde följaktligen dit för att höra efter vad som gällde (annonsen var ganska luddig). Det kändes lite dumt att fråga vad jobbet innebar (hänga in folks kläder kanske?) så jag frågade lite annat bland annat hur mycket man skulle jobba på ett ungefär.

-Ja, först måste du ju få jobbet.

Nähä? Men naturligtvis måste man få jobbet först, vad trodde han egentligen? Att jag antog att jobbet var mitt bara jag öppnade munnen? Att jag redan betraktade mig som anställd för att jag läst annonsen?

Sökandet fortsätter.

Blomvakt

Jag är blomvakt åt syrrans blommor medan hon är på semester i Turkiet. Och fastän att lämna mig med ansvar för blommor är lika säkert som att låta en kannibal vakta dina barn så tar jag uppdraget på största allvar.

Igår glömde jag visserligen bort blomkrakarna, men nyss var jag där och duttade och skvätte vatten på dom med största omsorg. För att kompensera gårdagens försumlighet så gick jag även ett varv och bara andades på blommorna. Jag kände mig som Stora Stygga Vargen (huff puff) och om någon granne såg mig så tror de säkert nu att jag är en sån som tänder på blommor. En blomflåsare eller nåt. En blommofil.

Dagens dröm: en diskmaskin
Dagens verklighet: en tvingad/hotad/söndergnälld pojkvän med diskhandskar

Jag hade behövt ramla av en häst nu.

För att bli pigg alltså. Jag tror det är mamma som brukar säga så? Hur som helst så beskriver det väldigt bra hur det känns just nu. Jag har varit konstant trött sen i måndags då jag började jobba natt. Dygnsrytmen har blivit helt förstörd och jag vaknar på natten och är klarvaken och hungrig och sen är jag trött som ett as när jag ska jobba och bara sitter där som en zombie och fattar inte vad jag gör. Fast i min trötta kropp utrustad med en gummihjärna. Nån som har en vild häst att låna ut?

Sommarens prestationer

När jag hör vad alla kompisar har gjort i sommar så är det inte utan att jag får en liten släng av prestationsångest. Jag har inte:

• Rest jorden runt. Om man ska vara riktigt petig så har jag inte ens lämnat landet. Däremot så har jag passerat polcirkeln några gånger om det räknas?
• Blivit jättebrun. Börjar tro att det är nåt fel på min hud. Eller så kanske det bara beror på att det här var den regnigaste sommaren på år och dar. (Att Umeå ledde soltoppen kan vi väl artigt ignorera?)
  
• Haft ett superglamouröst jobb på nån superfrän advokatfirma

Däremot har jag:

• Träffat världens största och förmodligen minst tråkiga familj oftare än vad jag har gjort de senaste två åren. Min.
  
• Hittat en drömlägenhet dit jag ska flytta
• Hunnit läsa mängder deckare
• Haft ett jobb där det praktiskt taget ingår i arbetsbeskrivningen att surfa och kolla film
• Varit ledig för första gången sen 1972 (typ)

Det enda jag funderar på nu är:

• Hinner jag gå ner 10 kilo och få en schysst bränna på två veckor?
• Vad ska jag göra resten av den här lediga fredagen?

Dagens uppdrag: Homestaging

Att göra:

1. Eliminera diskberget
2. Bädda sängen
3. Gömma räkningshögarna ("ingen vill bli påmind om utgifter vid ett husköp" läste jag nånstans och jag tillämpar detta analogt på lägenhetsuthyrning.)
4. Levande ljus och levande blommor

Levande ljus - ok.
Levande blommor... Tyvärr har de dött ännu lite mer sen de senaste räddningsuppdraget inför svärisarnas besök så de får duga som de är.

Jepp jepp. Är väl lika bra att sätta igång då.

Uppdatering: Efter att ha städat oavbrutet i tre timmar så kommer äntligen den potentiella övertagaren av vår lägenhet. Hon ser sig om i fyra minuter, komplimenterar kaklet i toan och säger att hon tar den om hon blir erbjuden. Men isånafall först i november.

Nyvaken

Inte gnäll: Det gick mycket bättre att jobba inatt! Vi satt och kollade House och jag var (relativt) pigg hela natten igenom.
Gnäll: Jag gillar inte att vakna upp kvart över tre och inte ens ha sovit åtta timmar och ändå bli stressad för att jag har missat hela dagen. Och inse att fint väder är en del av det man har sovit sig igenom.
Inte gnäll: Nyss när jag kollade var det 28 intresserade på vår lägenhet! Hoppas bara den som (om någon) kommer först i kö är villig att flytta in så fort som möjligt.

Natt 2.0

Sista timmen i morse var hemsk. Jag hade lock i öronen, tinnitus i ett öra och mådde kräk. Det är verkligen konstigt hur kroppen reagerar på trötthet. Har känt mig som en zombie hela dagen fast jag sov sju timmar i sträck när jag kom hem. Och nu är det dags igen. Håller som bäst på att återuppladda med kaffe och sportdryck och jag hoppas verkligen att det går lättare inatt. Nåja, måste ge mig iväg nu men jag uppdaterar säkert inom en snar framtid.

Nattjobb

Jag är så trött jag dör jag dör!! Jag kan inte sitta still för det kryper och bubblar i mina ben och min kollega A skrattar åt mig när jag gör en John Cleese-marsch genom kontorslandskapet för att hålla mig vaken.

Note to self: När tröttheten är överväldigande och du tar hjälp av en film för att slå ihjäl tid, välj då en rolig och fartfylld alternativt otroligt gripande eller spännande film. Inte ett tre timmar långt drama. Jag upprepar; Inte. Ett. Tre. Timmar. Långt. Drama.

Sommarläsning

I början av sommaren fick jag en uppenbarelse om att jag nu hade möjlighet att läsa vad jag ville. Alltså precis vad som helst, som jag själv hade valt och som inte slutade på -rätt eller -lagen. Så det första jag gjorde efter "uppenbarelsen" var att springa in på Ica och köpa ett gäng deckare.

Efter vissa nybörjarmisstag (som att skumma innehållsförteckningen innan jag började läsa) har min plan att bara läsa skräplitteratur fungerat lysande. Och när jag såg att min kära mor hade listat sina senaste lästa böcker på sin blogg tänkte jag att jag kan väl göra detsamma. Detta, gott folk, är sommarens resultat:

• Den inre kretsen - Mari Jungstedt (hyfsad, en gotländsk Beck eller Wallander typ)
• Diagnos Mördad - Peter Gissy (räknas nästan inte då jag gav upp efter fyra kapitel. Stereotyper i sjukhus- och polismiljö. Tror författare egentligen ville göra en film.)
• De Utvalda - Jan Coffey (uäck, uäck, uäck!!! Nej. Usch. Lyssna på det här om ni inte tror mig: "hon såg så förbaskat söt ut med all den där färgen på sig". Är man minsta lilla cynisk kräks man efter två kapitel. Jag låg och skrek åt pojkvännen när jag läste den. "Lyssna på det här!! Haha!! Usch!!")
  
• Östermalmsmorden - Lars Bill Lundholm (hmm, ja, okej då)
• Dolken från Tunis - Agatha Christie
• De levandes rike - Nicci French (de första kapitlen är komprimerad ångest. Läs inte om du har cellskräck. Jag gillar ju Nicci French på sommaren och i jämförelse med mycket annat så får den här definitivt godkänt.)
  
• Fyren - PD James
• Tyst Gisslan - Jeffery Deaver (nej alltså, börja inte ens med hans böcker... Den här var väl okej men... )
• (... den HÄR var den sämsta jag läst i hela mitt liv!) Den tomma stolen - Jeffery Deaver
• Bounty - Val McDermid (jepp, den här klarar sig undan kritik!)
  
• Harry Potter and the Deathly Hallows - JK Rowling (vad kan man säga? Slutet på historien.)
  

Just nu håller jag även på med på med:

• No Logo - Naomi Klein (lite för avancerad för att vara skräplitteratur så den har fått vila lite)
• 700 dagar i Rosenbad - Thomas Bodström (Gör att man känner sig lite intellektuell för att man läser en bok skriven av en politiker samtidigt som den är förvånansvärt lättläst och intressant.)

Egentligen var väl det mesta just skräp, men det gör inget för då kommer hjärnan bara att bli glad när den i höst får sitta och traggla kurslitteratur! Smart plan va? :)