Torsdagsmorgon

Tog sovmorgon idag och vaknade när det hade hunnit bli ljust ute (sol till och med!). Dusch, kaffe och frukost framför Montel. Milsvid skillnad från hur det var en och en halv månad sen med mörka tidiga morgnar, mörka dagar, svarta sena kvällar och tentaplugg.

(Bilder snodda från Karins facebook)

Nu: Föreläsning "mäns våld mot kvinnor"
Sen: Peppföreläsning inför Brysselresan!

Citron, tranbärsjuice och så jag

Idag är jag ganska bitter och sur men samtidigt extra generös och därför tänkte jag dela med mig av såväl bitter- som surheten.

Eftersom det gick skitkasst att plugga idag så gick jag hem och läste Cosmopolitan istället. En sak jag ofta funderat på är hur jag ska få min kära pojkvän att känna sig stor och manlig och som tur är har Cosmo fantastiska råd:

Män känner sig väldigt manliga när de kan hjälpa dig på nåt sätt. [...] Ring din flirt och låt honom fixa din bil (kan han inte själv tar han säkert med förtjusning bilen till verkstaden åt dig).

Okej. Tillbaka till verkligheten. Känner sig väldigt manliga. Låt honom. Med förtjusning. Åt dig. Vad för slags killar umgås journalisterna på Cosmo med egentligen? Cromagnon? "Jag fixa min våpiga kvinnas bil, jag känna mig så manlig." Hade jag varit kille och min "flirt" hade ringt mig och sagt att bilen var trasig hade jag antagligen bett henne ringa en verkstad (själv) för att sen se mig om efter nån med egen handlingsförmåga och hjärnkapacitet.

Och bara så alla vi tjejer vet: vi måste inte dansa. Det går alldeles utmärkt att strippa för din man när du sitter på en stol eller halvligger på en schäslong.

Nu: be min man hjälpa mig med att slå på TV:n
Sen: damma av schäslongen

Kunskap är makt

12 kap. Huru svin må i ollonskog släppas

När astrologen börjar bli less

Jag vet inte vad det kan vara för speciellt med den här måndagen som många skorpioner av någon anledning har sett fram emot.

- Dagens horoskop i NSD 28/1-08

Fången av en Whirlpool

Mina underkläder hålls gisslan i tvättmaskinen. Jag visste inte att man måste öppna luckan innan strömmen bryts. (Ja, jag vet det NU.) Och det är inte underkläder som i "hoppsan, det var visst mina underkläder där, tihi" utan verkligen det sista man slänger i (av sig) när den sista maskinen ska köras efter tre veckors idogt smutstvättsamlande. Ni vet vad jag menar, låtsas inte som nåt annat.

Så nu måste jag alltså ner till tvättstugan tidigt som tusan för att hämta upp mina onämnbara innan någon annan har vaknat och upptäcker dom (eller mig). Det enda positiva är att jag ändå måste upp skittidigt för att ha lektion klockan åtta imorgon. Yay.

Charlie

Vår granne hade en sån här när jag var liten. Är det nån som tycker det är konstigt att jag var rädd för hundar?

Om jag vore diktator

Måste bara, som den gnällkärring jag är, påpeka ett och annat. Det finns vissa regler, skrivna och oskrivna, som är till för att... ja, följas helt enkelt (hur besserwissrigt det än låter). Hade jag varit diktator i Umeå hade jag sett till att följande handlingar kriminaliserades ögonblickligen:

• att cykla/gå på fel sida av gångstigen så att man krockar/blir påkörd/kör över någon/måste hoppa av cykeln i en vattenpöl för att vissa puckon inte kan hålla sig kvar på sin sida tills man har hunnit förbi
  
• att ha grupparbete i ett "tyst rum" och vägra uppfatta de tusen onda blickar som skjuts ur ögonen på de som har satt sig där för att läsa (och som är för artiga för att säga "håll käften")
• att inte slå av ljudet på mobilen/datorn när man sitter i ovan nämnda rum (och efter fjorton felmeddelandes-pling inte förstå att datorn inte kommer godkänna kommandot även om man försöker en femtonde gång)

Möjliga påföljder för ovanstående gärningar skulle kunna vara spöstraff eller landsförvisning.

Japp. Det var det. Nu kan jag återgå till det harmoniska arbetet med att bygga ihop IKEAmöbler.

Nya tider

Okej. Nya tider. Ny termin. Straffrätt den här gången vilket jag verkligen ser fram emot. Det är ju vad alla tror vi läser så det ska bli kul att kunna bidra med nåt annat än "jag har inte läst straffrätt än..." när folk frågar vad som händer om man misshandlar sin chef/stjäl tillbaka sin stulna cykel/skjuter en inbrottstjuv. Än så länge är det inte så jätteupphetsande (mest handlar det om vad som verkar vara fjorton olika varianter av ordet "uppsåt") men jag vägrar ge upp hoppet. Det här ska bli min termin.

Förutom det så har min kära karl börjat plugga till polis och jag är alldeles till mig. En man i uniform - finns det nåt mer att säga? Nej, just det.

Och vilken utbildning dom får! Jag är så avundsjuk. På deras schema står förutom självskydd och livräddning även kriminalteknik och vapenhantering. Det tråkigaste på schemat är juridik (och det vet vi ju alla är hur kul som helst). I mina öron låter det som två år på Boda Borg.

Nu: middag
Sen: soffa
Mycket snart måste jag: sluta ropa "hörru snuten!" så fort jag vill min älskade något. Jag tror han börjar bli less.

Ledig lördag

Tjohej vad tiden går. Tentan är gjord (och glömd) och den här helgen är den enda på väldigt länge då jag inte har en enda grej på schemat. Även om jag ville så skulle det inte finnas nåt att göra. Och jag kan tillägga att jag redan är rastlös. Kära nån.

Jag och grabben var och simmade idag, rätt dumt gjort av oss egentligen. Lördag klockan tre måste ju vara den absolut sämsta tiden att få för sig att simma. Efter att i 30 minuter ha kryssat mellan 70+are på motionsrunda och snorklande barn gav vi upp och gick och bubblade istället.

Nu: till syrran och hämta kläder
Sen: utgång nån annanstans än på campus
Ännu senare: vem vet?

Ber om ursäkt redan här!

Okej... Är alldeles för uppe i varv för att kunna ta in nåt mer och samtidigt för otålig för att bara ta det lugnt. Vad gör man inte för att hålla tankarna borta från tentan? Jo, man sitter coh funderar på bland annat det här:

Tänk om Jonathan Rhys Meyers...

... fick ett kärleksbarn med Adrien Brody...

...vad skulle man få då? Jo man skulle förmodligen få nån som är väldigt lik...

...Yannick Tregaro! Ha! Det har ni inte tänkt på förut va?

Dagen innan.

Sitter här hemma och är alldeles för avslappnad. Gör nån tentafråga till och från. Gör en kopp kaffe. Försöker överrösta Amy Winehouse (och skrämmer slag på grannarna på kuppen).

Försöker förgäves lägga upp ett klipp från när Amy var någorlunda nykter och fantastisk men jag och youtube kommer inte överens.

Det känns på nåt sätt för sent för tentaångest.

Jag kommer ångra mig bittert imorgon.

Talk to the hand. The brain
tar inte in nåt mer nu.

Mitt nya sunda liv

Klockan 19.37 ikväll smällde det till i bröstet och jag fick tentapanik. Och otacksam som jag är blev jag inte alls jättelycklig utan bara anfådd och kallsvettig. Nåja, nu vet jag vart jag har den iallafall.

Efter att ha lokaliserat ångesten stack jag iväg till IKSU för att avreagera mig och sprang litegrann och klarade av en ren slump mitt mål för våren - jippi! Så nu har jag två nya mål: samma sträcka under 30 minuter och en mil med brorsan i sommar.

När jag kom hem kände jag mig som Anja, Charlotte och resten av alla sportiga brudar som jag bara låtsas att jag kan identifiera men som är på TV hela tiden. Eftersom jag var för trött för att äta men tänkte att det behövdes så slängde jag ihop vad jag tyckte lät sunt till en smoothie. Banan för kolhydrater(?), kiwi för att den skulle behöva slängas annars/c-vitamin och havregryn för fibrer (kanske?). Och så behövde jag nåt fruset som skulle ge den där smoothiekänslan och samtidigt vara nyttigt så det blev broccoli. Ner med mixerstaven, snurr snurr och så drick. Det smakade som... potatis. Jag har uppfunnit potatis i flytande form. Gordon Ramsay hade vänt sig i sin grav om han vore död.

Nu: hygienceremoni
Sen: återhämtningssession

Stressad över brist på ångest

Det låter sjukt, jag vet... Men det är inte många dagar kvar nu till dagen T (det onämnbara ordet) och ännu har jag inte fått nån tentaångest. (Hoppsan, där försa jag mig visst.) I normala fall ligger den alltid och pyr och på ett effektivt sätt får den mig att hetsa igenom kurslitteraturen och hålla skallen skärpt. Men inte nu. Jag har ignorerat herr Håstad hela kvällen och känner mig ändå lugn. Det är inte naturligt.

Så kom igen tentaångesten - hit me! Ge mig vad jag tål, jag behöver det.

Facebook och sånt

Som ni kanske vet så gillar jag inte Facebook. Länge stod jag utanför av ren princip men min paranoja tog över till slut. Mail började dimpa ned med orden"You have been tagged in a photo" (dvs. "du finns på bild inför hela världen med namn och allt, men sorry, du får inte se vilken bild förrän du själv är registrerad användare") och till slut gav jag vika för trycket.

Men jag tycker fortfarande att det är väldigt överskattat. Visst, det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk man inte träffar så ofta men förutom det? Jag vill inte bli petad på eller få får kastade på mig eller veta vem som tycker jag är het eller bli en sexig varulv. (Det gör inget att folk skickar inbjudningar men räkna inte kallt med att jag ska börja jaga vampyrer bara därför.)

Och helt seriöst, tror folk verkligen att svältande barn/våldtäktsoffer/misshandlade kvinnor blir gladare av att vi spammar varandra? Jajaja det får uppmärksamhet osv. men det faktum att vissa mail avslutas med "om du inte skickar det här vidare vet jag att du är en hjärtlös människa som inte orkar blablabla" gör inte att jag känner mig mer motiverad att terrorisera min kontaktlista än vad jag gjorde innan.

Internet alltså. Vilket påhitt.

Fobier

När jag kom hem igår efter en relativt slö pluggdag dråsade jag ner i soffan den första jag gjorde. TV:n var på och jag hamnade efter en stund framför Americas funniest homevideos. Där spelade dom upp en rad med fiskrelaterade filmer där en av dom visade en liten unge som fick hålla i en fisk som föräldern just hade dragit upp. Det faktum att fisken levde och sprattlade för fullt brydde sig inte barnet om utan gjorde som små barn gör när de vill utforska nåt: satte den i munnen. Barnet sög helt lugnt på fiskens huvud medan fisken sprattlade för livet och den vuxne försökte rädda situationen och få tillbaka sin fisk.

Effekten av det klippet (tillsammans med de andra klippen och övriga livserfarenheter) gjorde att jag började inse vidden av mitt starka ogillande för fiskar. Jag har skrivit om det tidigare och jag kan nu konstatera att läget inte har förändrats.

Så vad gör man? Man googlar. Och lika säkert som att Facebook är ett monster så hittade jag en diagnos på företeelsen. Iktyfobi - fobi för fiskar. Inte för att det är en fobi, men det är lite kul att det finns ett namn på saken. Tydligen kan man vara rädd för en hel massa saker; blod, nöjen, träd, nån stackare som heter Olof...

Och det roligaste av allt: det finns något som heter Sesquippedaliofobi. Och vad är det då om man får fråga? Svar: Rädsla för långa ord. "Kan alla vara så snälla att inte använda långa ord, jag har nämligen sesq- AAAH!"

En vit månad

Tunnelseende

För tredje dagen i rad var det igår återigen familjerätten som gällde. Jag vet inte hur många arvskiften jag har trasslat till vid det här laget. Igår kväll var hjärnan så fullproppad av bestämmelser och krånglig lagtext att jag inte hade kunnat läsa mitt eget namn om det så stod framför mig skrivet i eld. En öl på Rött fick avsluta dagen men något speciellt bra sällskap kan man inte anklaga mig för att ha varit. Fyra roliga tjejer och ett knäpptyst dumstirrande miffo. Aja, jag antar att det går över nångång kring den sjuttonde.

Idag tog jag mig sovmorgon och snoozade till tidens ände eller åtminstone tills duschen blev ledig. Familjerätten har fått sitt och idag är det skadeståndsrätt som gäller. Hur svårt kan det vara egentligen? Kanske till och med kan ta en vakenkväll med pojkvännen ikväll om allt går väl.

Lissi leker träningsblogg

Dagens kärlek: Mina nya skor här till vänster. Ruskigt dyra (med mina mått mätt) men så våldsamt sköna att springa i!

Dagens tjejgrej: Jag beställde en pulsklocka. En rosa.

Hemtenta light

"Vad tråkigt att höra att du har råkat köpa en miljöfarlig fastighet!"

Mina sympatier vet inga gränser när jag ska författa ett "brev" (läs: hemtenta) åt några påhittade personer som råkar ut för det ena med det andra. Inspirationen tvärdog för en stund sen och nu är jag fast i Facebookträsket igen. Hjälp.

*blurp och så var hon borta*

Jag är inte dum, jag har bara en liten hjärnbark

Jag tror min hjärnbark är för liten. Såhär står det i DN: "ju större hjärnbark, desto större flock kan man hålla reda på. En mänsklig hjärna kan hålla reda på ungefär 150 personer."

Inte. En. Chans. Att. Jag. Skulle. Kunna. Komma. Ihåg. Hundrafemtio. Personer. Pah!

Jag minns inte ens vilka som går i min egen klass. (Men då är vi faktiskt ca 80 stycken också.) Men nu har jag ju svaret så nästa gång jag presenterar mig för samma person för andra gången/ inte vet vem det pratas om trots att jag (måste ha) sett personen varje vecka de senaste tre terminerna så kan jag bara säga: "det är för att jag har sån liten hjärnbark förstår du".

En släng av hypokondri på morgonkvisten

Sitter på jobbet och allting är lugnt, vilket är skönt för då hinner jag kolla lite nyheter och blixtuppdatera bloggen innan jag börjar jobba på riktigt. Sista dagen idag och det på riktigt den här gången (tror jag). Jag lämnade till och med in mitt passerkort igår.

Har en liten fråga förresten: I natt vaknade jag, sådär som man gör ibland, för att jag låg obekvämt. Armen var ovanför huvudet och axeln var i en halvkonstig vinkel. Just när jag skulle rätta till armen så "lossnade" nåt i axeln och plötsligt var det inte obekvämt längre, även om axeln nu var halvt ur led. Ska axlar kunna göra så? Trött som jag var så somnade jag om ganska fort men nu känns hela axeln konstig och det ilar i armen. Nån som vet vad det beror på?

Känner du dig träffad?

Dagens mest hopplösa efterlysning/kontaktannons:

Du stod vid kassan på Coop i Lycksele. Vi tittade på varandra.

Så alla ni som vid något tillfälle befunnit er på Coop i Lycksele tittandes på någon - hör av er. DN har adressen.