Snö och equality of arms

Ute snöar det Lovikkavantar och inne sitter jag och skriver uppsats. För tillfället fördjupar jag mig i principen om armarnas jämställdhet.


Glöm inte cykelhjälmen idag barn, rykten från akuten säger att det är halt ute.

Söndagen den 10/10-10

Idag har varit en av de där fantastiska höstdagarna som man minns. (Kanske också för att jag förevigade den på diverse bilder.) En helg full av nya bekantskaper, dans, utgång på Scharinska, sovmorgon, solsken och lunch på Folkkök med trevligt sällskap kan liksom inte bli dålig. Det enda tråkiga var upptäckten att min cykel har stulits igen. Suck. Jag antar att det inte går att komma undan snittet på en cykelstöld per år i den här stan.

Påväg till Folkkök på (lånad) cykel.

Jag och Mia.

Det visade sig dock finnas fördelar med att få samma cykel stulen mer än en gång. "Då copypaste:ar jag in ramnumret i den nya anmälan då."

Tjenare italienare!

Efter några dagar i Rom är jag nu i vackra Florens. Hinner inte skriva desto mer utan prioriterar istället att ladda upp några snabba bilder , mest för att frestas. :)

Uteservering i Rom.

Petter och jag vid Vatikanen.

Man skulle kunna tro att jag fångade dem i en rörelse men såhär stod de faktiskt länge och väl och solade. Det är bara att konstatera att till och med sköldpaddorna i Italien känner till La Dolce Vita-konceptet.

Morgonkaffe på en balkong i Florens.

Idag var det verkligen helt strålande väder i Florens. Jag satt på balkongen med en kaffe i handen och njöt av livet när Petter kommer ut och konstaterar med allvar i rösten att "det är verkligen oktober idag". Jag upplyste honom om att han var knäpp och bad honom sedan att föreviga ögonblicket. Andra oktober och 25 grader varmt. Jajamän.

"Varför gör jag såhär mot mig själv?" - Marsfjället 2010

När jag efter femton kilometer, varav inte många på samma höjdnivå, och med lika många kilo på ryggen balanserar på vassa stenar för att inte sjunka ner i myrmarken kan jag för mitt liv inte komma ihåg anledningen till att jag är här. Uppförsbacke, duggregn, regnskyddet som gick sönder första gången jag skulle använda det. ("Passar för ryggsäck på 60-70 liter". Min är på 50 liter och skyddet når inte ens runt.) Anna frågar hur det går och som svar på tystnaden matar hon mig med choklad. Jag funderar länge på vilken kroppsdel jag skulle kunna tänka mig att offra för att försäkringen ska täcka fjällräddningen. Det finns människor som älskar att gå i uppförsbacke. Jag är definitivt inte en av dem. Jag bara lider.


Men helt plötsligt är jag inte längre i en regnig uppförsbacke. Istället sitter jag i en kåta framför en kamin och äter tidernas godaste korvstroganoff ur en rosa kåsa. De blöta kängorna hänger på tork i taket tillsammans med understället. Jag är varm, torr och mätt och packningen står lutad mot väggen, på behörigt avstånd från min rygg. Trötta fötter men kroppen är full av endorfiner. Anna häller upp rödvin i min kåsa . (Det gäller att självklart att prioritera vikten när man gör såna här saker. Vin är en lyx och något som man betalar för genom ett halvkilos extra packning. Som kompensation skippade vi myggmedlet.)


Jag inser att det handlar om kontraster. Trött, hungrig och blöt. Mätt, varm och lycklig. Att inte ha precis allt inom räckhåll utan bara ha det man själv burit med sig. Att andras frisk luft och bära sig själv över långa sträckor. Att äta och bli mätt när man är så slut på energi att man inte ens fattar att man varit hungrig. Att få krypa ner i en sovsäck och sova så som man bara sover när man varit ute en hel dag och är fysiskt slutkörd.


Dagen efter sitter vi på toppen av Marsfjället och äter lunch. Tittar på fjäll som kan ligga i Norge. Tänker på kollegorna som lovat att de ska tänka på mig när de ligger i sina varma och mjuka sängar på kvällen. Jag tänker att det inte spelar någon roll. Jag kommer njuta så mycket mer av min egen mjuka säng när jag kommer hem eftersom jag har något att jämföra med.


Jag tror det är kontrasterna som gör saker värda något.

Gatukonst i Umeå

Efter att några gånger tidigare ha rapporterat om klottret i Umeå inser jag att jag har en liten förkärlek för ämnet. Här kommer två av de senaste fynden:

En självlysande morot kan beskådas några hundra meter nedanför svingen.

En husvägg Öst på stan. Vissa skulle kunna ta det som en uppmaning men personligen skulle jag vilja avråda.

En vecka i april

Att ha en kombo är spännande på många sätt. Ibland hittar man en lök på sitt skrivbord, ibland är det städat när man kommer hem. Ibland hittar man kurslitteraturen i duschen.

Förvaring för träningskläder som är för svettiga för att vikas in och för rena för att tvättas. På natten när man är trött och ska kissa i mörkret kan man ibland få för sig att det är en farlig man som står bakom tvättkorgen.

Grafitti Umeå-style: pärlplatteigelkottar

Under utbildningens sista tentaplugg satt jag och Emma mittemot varandra i en tyst läsesal och skickade lappar åt varandra istället för att prata, så hänsynsfulla är vi.

Igår morse när jag fortfarande låg och blinkade i sängen kom Kära Kombo-Kajsa in från köket och meddelade med allvar i rösten att kaffet var slut. Att skriva tenta utan kaffe i kroppen är som att skriva tenta utan armar. (Naturligtvis kom jag senare hem från Coop med allt man kan tänkas behöva under en tenta: nötter, bananer, vatten... Utom kaffe då förstås.)

Tillbaka till verkligheten

Om någon har saknat mig de senaste dagarna så har min frånvaro berott på att jag har varit ute på Norrlandsturné i helgen. Mycket trevligt! Dock så bestämde sig min mobil i fredags för att dennes tid var kommen och när jag äntligen fick tag på en lånemobil (tack A och D!) så hade jag fyra meddelanden i röstbrevlådan (alla från samma nummer).

1. "Hej, tänkte bara säga hej..."
2. "Hej din fisgök! Varför svarar du inte?"
3. "Lever du?"
4. "Numret hem till din familj är följande..."

Inte meningen att vara otrevlig men vad gör man när tekniken sviker? Jag är hemma nu iallafall och allt är väl. Önskar bara att helgen hade kunnat vara lite längre.

Vad jag skulle vilja ha läst innan tentan. Väldigt långt från verkligheten idag. Men dagen är lång!

Nu: tentaplugg

Jag VILL bli stur.

Ok, nu vill jag ha ett vuxet liv. Jag är ändå 25 bast. Mina kompisar har barn och hus. Jag bor i en korridor och skulle utan problem kunna vara skandalöst full varenda helg utan att nån hade tittat snett. Korridoren är visserligen Umeås finaste men ibland vore det skönt med ett eget kök (fritt från snusförnuftiga "kom ihåg att städa!"-lappar) och ett eget köksbord med egna smulor på. Och ha möjligheten att lämna middagens disk till morgondagen om man känner för det.

Jag hjälpte nämligen syrran och hennes kille att flytta idag, därav vuxenlivsdrömmen. Den nya lägenheten är helt fantastisk. Egen tvättstuga har dom också. Tror jag ska flytta in hos dom istället. Lite sakta och smygande så att de inte riktigt förstår vad som pågår och alltså inte kan protestera förrän det redan är försent och jag har besittningsrätt. Här är en inflyttningspresent som jag tyvärr inte köpte på helgens loppis:


Godnatt.

Halvt naken, väldigt exposed och kanske lite rädd.

Överlevde cellprovtagningen trots allt men jag måste säga att det finns trevligare saker att göra en fredageftermiddag. Jag blev inropad av en stor och barsk kvinna som tog hand om mig och sa åt mig att "slappna aaav". ("Slappna aaav kan du göra själv!" tänkte jag högt inne i min hjärna.) Isch. Det är bara nåt väldigt onaturligt i att klä av sig bara sådär. Finns det egentligen någon, utöver blottare då, som gillar ensidig nakenhet? Är man två finns det iallafall en viss reciprocitet i det hela. Fast jag vet å andra sidan inte om det hade vart bättre om hon hade börjat sympatistrippa... Hur som helst.

Fick en mindre fredagsdepression efter det, ("all dressed up and nowhere to go" fast utan att vara dressed up) men den gick över efter att Petter hade peppat mig för London i vår. (Cissi, jag tänkte bo hos dig! Hoppas det är ok.)

Annars har det inte hänt så mycket. Lillasyster är ute och roar sig på jobbfest (tema: "kom som dig själv!") medans jag ligger och äter wasabinötter och kollar Morden i Midsomer. Jag vet att jag har sagt det tidigare men jag älskar verkligen brittiska serier. London i vår kommer med andra ord bli hur bra som helst.

Kvällsrapport från den okände Daltonbrorsan

Jag blir alldeles glad när jag får kommentarer! Oftast är jag helt övertygad om att ingen orkar läsa och vad spelar det egentligen för roll att skriva nåt, även om jag egentligen tycker det är roligt. Men när man får livstecken från kompisar som läser så blir det ju en helt annan sak. Så fortsätt gärna kommentera, I like it.

Hela dagen har jag (som vanligt) skjutit på det nödvändigaste och därför har jag nu ett kapitel om state-building att ta med mig i sängen. För hur otaktiskt det än må vara att plugga i sängen så orkar jag inte sitta rakt. Dubbelpass spinning och sen lite gym - I rest my case. När jag kom hem orkade jag inte ens hälsa på någon (så det var tur att jag inte mötte någon, det skulle ha varit otrevligt av mig isåfall) så jag tog bara en grillad kyckling och en brieost och la mig i sängen och blev pratat med i telefon. Klämde förövrigt hela brien bara sådär så nu är väl träningen tillintetgjord. Nåväl, den var god. Eller egentligen var den inte så supergod, det var Euroshopper brie, men jag ju gillar ost och Euroshopper duger i krig (eller åtminstone dagen innan löning).

Försökte också fånga dagen i en bild så mamma får se det omtjatade håret. (Och solbrännan, inte att förglömma! Vilket fantastiskt pigment jag har begåvats med.) Dessvärre gav blomman i fönstret mig en mycket lömsk skuggmustasch så nu ser det ju mest ut som att jag ska springa iväg och lägga ett fruntimmer på ett järnvägsspår eller nåt.

Say hello to my little friend

Förra veckan gick många timmar åt att få tummen ur och efter många års velande äntligen skriva ett CV. Ja, jag vet att det är jättekonstigt att jag inte har haft ett CV förrän nu. Men då har jag inte fått jobba heller. Hur som helst, idag fick jag lite lön för mödan när jag blev uppringd och bokades in för intervju! Wohoo!

Sedan dess (det var för tre timmar sen) har jag varit så uppspelt att jag inte har kunnat koncentrera mig på de artiklar jag ska ha läst till imorgon utan istället har energin gått åt till att fixa om i mitt rum.

En hylla jag köpte för fem år sedan fick äntligen uppleva vad det är att sitta fast på en vägg. Den ser lite smått förvånad ut nu måste jag säga. ("Vart är golvet? Vart är dammet?!" Lugn, lugn, säger jag åt den. Dammet är snart på plats och med tanke på min spika-först-kolla-sen-fyll-igen-felslagna-spikhål-med-tandkräm-när-jag-flyttar-approach till det mer konventionella borrandet kommer nog hyllan rasa ner på golvet vilken dag som helst.) Filmaffischen som provisoriskt har fått stå på skrivbordet och agera post it-hållare flyttades till framför garderobsdörren. Ganska snart insåg jag att det var en mindre funktionell plats att ha en stor tavla på och ställde därför in den på toaletten istället.

Sådärja. Så fort jag bara kommer över obehagskänslan över att ha Tony Montana framkikandes bakom tvättkorgen när man ska kissa så kommer jag säkert älska min nya inredning.

Nu: jobb
Sen: spinning
Senare: läsa färdigt artikeln så jag får veta om en bra miljö är en mänsklig rättighet eller ej

Hockey!

Kom just hem från hockeymatch! MODO mot HV 71. Jag är egentligen inte så jättebrydd i sport överhuvudtaget men jag gillar stämningen som är på hockeymatcher och det är ju kul att vara med och känna att man bryr sig passionerat om något, om så bara för en kväll.

Kameramannen och hans kamera.

Vi hade rätt bra platser där vi satt alldeles bakom avbytarbåset. Förstå vilken stämning; svettdoft, ljudet av stål mot is, hejaklackens ooooOOOO när det börjar hända grejer. Just det sistnämnda fungerade även som en väckarklocka för mig när jag låtit mig distraheras för länge av Foppas svettkrulliga nacke/den lilla lastbilen som kör fram pucken/kameramannens filmteknik/funderingar på huruvida nummer 48 är singel.

Foppa! Med sin nacke!

"När du hör "ooooOOOO", när du hör det ljudet så vet du att det är dags att titta på matchen igen". Ungefär så. Men det var jätteroligt! Hade jag bott i Ö-vik hade jag gått oftare på hockey.

Det vinnande laget tackar sin hejaklack som ooOO:at så duktigt hela matchen.

Det effektiva livets rookie mistakes

Nu ska jag banne mig få saker och ting gjorda! Tänkte jag igår och lånade en bok i ämnet.


Imorse drömde jag om Magica de Hex och snoozade ett par timmar. Klockan tio ringde syrran och väckte mig. Klockan elva åt jag frukost. Planen var att vara på skolan klockan nio, senast. Hmm. Vet inte vart min planering brast. Försöker på nytt imorgon.

Ett bevis

...på att Umeå inte bara är regnigt och trist hela tiden. Det här var för ett par veckor sen när jag var påväg hem från jobbet. Och för den som undrar så är det såklart världen som lutar och ingenting annat. (Som en dålig fotograf till exempel.)

Samma dag som denna bild togs kom äntligen solen till Malmberget och min brorson på tre bast blev rädd när det helt plötsligt lyste i hallen. Han hade glömt hur solen såg ut, stackars barn. Den här låten är till dig, tuffing:



Och inte att förglömma! Idag är det ingen annan än Spidermans födelsedag! (Jepp, lillbrorsan presenterar sig numera som Spiderman.) Grattis!



(Ville hitta ett klipp där Spiderman Himself sjunger men det var lite skralt utbud på Youtube.)

Julkort

Idag fick jag en julhälsning på mailen från vår kurskoordinator i Indien, Christabel. Hon ville bara hälsa och passade på att beklaga det trassel med den indiska banken som Kajsa och jag råkade ut för under tiden där. Jag tyckte det var fint av henne. Kajsa tyckte att jag som svar skulle skicka min msnbild. "Julkort!" Hmm.

"Dear Christabel. The problems with the bank gave me a minor

brain damage but I'm almost ok now. Merry Christmas."

Nej, det känns inte riktigt ok. Julkort är inte min starka sida. Glömmer alltid att skicka dom och tackar inte för de jag får.

Här är förresten det julkort jag trots allt skickade i år (via MMS visserligen):

Familjens julgran.

Det bästa av allt är att det är en plastgran (och alltså formstöpt för att se fin ut). Och eftersom det är taskigt att skylla ifrån sig på barn och djur så avslutar jag inlägget här.

Dagens snapshot

Har hört att bilder uppskattas i bloggsammanhang så här kommer två stycken:

Mitt skrivbord just nu. Böcker, disk, början på flödesscheman som ska förklara EU:s kompetens, en icke upphängd tavla (note to self: köp spik), grattiskort (tack mormor!).

"Det kryllar av snygga drudar på universitetet!" Snälla, berätta mer! Jag är inte riktigt säker på vad en "drud" är men jag vill jättegärna se en! En snygg en!

Detaljer

Idag fick jag låna syrrans externa hårddisk och hade därför möjligheten att föra över alla mina grejer från den gamla datorn till den jag använder nu.

Och eftersom jag har en massa annat att göra så sitter jag naturligtvis och kollar igenom bilderna från Indien istället. Nu när lite tid har gått så ser jag faktiskt bilderna på ett annat sätt. Vissa detaljer som jag tidigare har missat osv.

Smutsig gata i Dehli.

"Make love to the camera... Yes... Now lick your ass."

Blandade bilder fran Indien

Vi anlande till Dharamshala mitt i monsunregnet. Har har vi tagit tillflykt till ett fik i vantan pa att det ska sluta regna.

Favoritintresse bland folket i Manali: fota utlanningarna! Efter ett tag borjade vi krava egna foton som motprestation.

Jag och Arvid tillsammans med en frammande trevlig kvinna. (Inte nodvandigtvis i namnd ordning.)

Polis i Shimla ikladd full mundering. Hur var det nu alskling, sa du nagot om batmossan..?

Vet inte riktigt vad det var jag tankte med en har bilden. Tagen i Dehli ar den iallafall. Notera hur mulet det verkar vara - det ar det inte! Det skulle vara stralande sol om det inte vore for alla luftfororeningar. Helt galet.

For den som vill kan ni lasa Kajsas resedagbok har.

Bangalore

Sa var semestern efter tva veckor slut. Idag har vi landat i Bangalore och imorgon borjar kursen som vi ska lasa i fyra veckor framover- Approaching the environment in India.

Det ar intressant att befinna sig i ett land som ar sa annorlunda fran Sverige! Idag till exempel nar vi skulle ga igenom sakerhetskontrollen pa flygplatsen. Jag, Kajsa och Arvid staller oss alla tre i den vanliga kon men jag och Kajsa blir snabbt omdirigerade till en sarskild "kvinnoko". Vi far ga in bakom ett skynke dar tva kvinnliga vakter kontrollerar att vi inte har nagot ottillatet pa oss innan vi blir igenomslappta och far aterforenas med omvarlden.

Det kanns skont att an en gang ha lamnat Dehli. Aven om vi den har gangen var mer beredda sa ar det anda en stad som kraver full fokus av en hela tiden. Forutom att man lever efter mantrat "prata inte med nagon, titta inte pa nagon, se upptagen och malmedveten ut" for att undvika alla forsaljare sa maste man halla koll sa man inte snubblar pa eventuella rabieshundar, gar in i en helig ko eller blir overkord av en bil. Dessutom ar det for tillfallet ca 45 grader varmt hela tiden. Inte for att gradantalet spelar nagon roll - allt over 28 grader ar ju anda outharligt.

Det lilla jag sett av Bangalore (bilfarden fran flygplatsen till campus) visar en helt annan sida av Indien. I bilen satt vi i flera minuter och bara forundrades av hur pass bra vagarna var och hur lite folk tutade jamfort med de "vagar" som vi fardats pa hittills.

Har bor vi nu och i fyra veckor framover i varsitt rum.

Mitt rum med egen toa och allt - lyx!!

Nu ska jag in till stan en svang och handla lite skrivblock och sant som kan behovas imorgon men jag lagger upp lite bilder senare!

Manali mm

Har kommer lite bilder som utlovat! Dessvarre kommer de i oordning eftersom det inte funkar att flytta om domutan att behova ladda over dom igen och datorn har ar seg... Hur som helst, hall till godo!

Arvid och Kajsa pa en gata i Shimla.

Utsikten fran vart vandrarhem i Dehli nar vi just anlant till Indien. Klockan ar ca 6 pa morgonen.

Akte fran Shimla for nagra dagar sen och ar nu i Manali sen ett par dagar. Om Shimla var lugnt, vackert och med fantastisk utsikt vart man an vande sig sa ar Manali lite mer nedsankt i en grop och sopluktande men omgivet av vackra berg.

Halv fem i morse akte vi upp till Rothang Pass som ligger pa ca 4000 meters hojd och vandrade nagra timmar. Det var helt otroligt, jag har aldrig varit sa hogt upp forut! Imorgon ska vi forsranna innan vi drar till Dharamsala.

Har lite brattom nu, folk koar for att fa datorn men jag uppdaterar sa snart jag kan igen!