- 22 grader i Umeå

Tyckte väl det kändes svalt när jag gick för att köpa lax i morse.

Apropå...

...tidigare inlägg om hur mycket jag gillar effektivitet så finns det numera även ett dokumenterat tillfälle då jag idkar simultankapacitet. Ni skulle bara veta hur jag njöt just då.

Och ja, jag har tydligen röstkapacitet som en smurf. Bara att acceptera.

Hockey!

Kom just hem från hockeymatch! MODO mot HV 71. Jag är egentligen inte så jättebrydd i sport överhuvudtaget men jag gillar stämningen som är på hockeymatcher och det är ju kul att vara med och känna att man bryr sig passionerat om något, om så bara för en kväll.

Kameramannen och hans kamera.

Vi hade rätt bra platser där vi satt alldeles bakom avbytarbåset. Förstå vilken stämning; svettdoft, ljudet av stål mot is, hejaklackens ooooOOOO när det börjar hända grejer. Just det sistnämnda fungerade även som en väckarklocka för mig när jag låtit mig distraheras för länge av Foppas svettkrulliga nacke/den lilla lastbilen som kör fram pucken/kameramannens filmteknik/funderingar på huruvida nummer 48 är singel.

Foppa! Med sin nacke!

"När du hör "ooooOOOO", när du hör det ljudet så vet du att det är dags att titta på matchen igen". Ungefär så. Men det var jätteroligt! Hade jag bott i Ö-vik hade jag gått oftare på hockey.

Det vinnande laget tackar sin hejaklack som ooOO:at så duktigt hela matchen.

Det effektiva livets rookie mistakes

Nu ska jag banne mig få saker och ting gjorda! Tänkte jag igår och lånade en bok i ämnet.


Imorse drömde jag om Magica de Hex och snoozade ett par timmar. Klockan tio ringde syrran och väckte mig. Klockan elva åt jag frukost. Planen var att vara på skolan klockan nio, senast. Hmm. Vet inte vart min planering brast. Försöker på nytt imorgon.

Snuvad på martyrskapet

Har börjat mitt nyttiga liv nu! Den här gången är det mer tid (till träning) och mindre kolhydrater (till kroppen) som är planen. Jag inledde denna Low Carb-period av mitt liv i fredags eftermiddag. På fredagkvällen kände jag mig stark och sund (dock något undernärd) när jag låg i sängen och kollade en deckare. Plötsligt kände jag doften av mjölkchoklad. Jag hade då verkligen inte ätit ens nåt i närheten av mjölkchoklad och risken att jag någon gång skulle ha glömt en bit choklad under sängen är som gott som obefintlig. (Man glömmer inte att man har godis hemma. Herregud.)

Det enda logiska var att jag skulle ha gått i ketos. Som diabetiker gör innan de vet att de är diabetiker och därför luktar aceton. Och aceton och mjölkchoklad kan ju påminna om varandra... eh... Hur som helst. Den uppenbara (och något ovanligt doftande) ketosen gjorde att jag kände mig ännu magrare, ja nästan utmärglad. Ända tills jag vred huvudet till höger och såg den nyligen urdruckna tekoppen som numera endast innehöll några droppar kallt, mjölkigt te. Ett te som jag köpte när jag flyttade till Umeå och som lät gott ("smaksatt med choklad!") men som var ganska tråkigt, ända tills mina tepåsar tog slut och jag började dricka det igen av snålhet. "Ketosen" var alltså en tom kopp smaksatt te. Hmpf.

Det nyttiga livet går vidare.

There's no eeeend to the possibilities!

Fick just följande meddelande på Skype:

[13:23:52] diplomas_here: Degree in any field.

GET YOUR DIPLOMA TODAY!If you are looking for a fast and effective way to get a diploma,(non accredited) this is the best way out for you. Provide us with degree you are interested in. Call us right now on: +13122607939 "Just leave your NAME & PHONE NO. (with CountryCode)" in the voicemail.
Our staff will get back to you in next few days!<<<

Jag kan alltså få en examen i vilket ämne jag vill hur enkelt som helst! Wohoo! Skit i juristexamen, vem orkar vänta ett helt år i onödan?, tänk vad häftigt att få bli vad man vill bara sådär. Tänk vad häftigt att få examen i till exempel... biologi. Eller nationalekonomi. Eller kirurgi. Jo. Det lät kul. Kirurg får det bli. NUS - here I come!

Ett bevis

...på att Umeå inte bara är regnigt och trist hela tiden. Det här var för ett par veckor sen när jag var påväg hem från jobbet. Och för den som undrar så är det såklart världen som lutar och ingenting annat. (Som en dålig fotograf till exempel.)

Samma dag som denna bild togs kom äntligen solen till Malmberget och min brorson på tre bast blev rädd när det helt plötsligt lyste i hallen. Han hade glömt hur solen såg ut, stackars barn. Den här låten är till dig, tuffing:



Och inte att förglömma! Idag är det ingen annan än Spidermans födelsedag! (Jepp, lillbrorsan presenterar sig numera som Spiderman.) Grattis!



(Ville hitta ett klipp där Spiderman Himself sjunger men det var lite skralt utbud på Youtube.)

Mitt nya (något labila) liv

Stolen sprack just under mig. Det är nästan att jag tar det som en personlig förolämpning. Som tur är så har jag börjat mitt nya nyttiga liv i eftermiddags så nu känner jag mig så himla sund att jag tänker att det beror på något annat istället. (Det faktum att stolen stått på en balkong i ett år till exempel. Eller att den innan dess stått i ett soprum.)

Det är förresten vansinnigt skönt att vara på bra humör igen! Har varit helt pissed off på allt och alla i två dagar. Det började igår med en dust med arbetsgivaren som jag kan ha överreagerat på och som gjorde mig svartögd i två timmar. Det skulle ju kunnat ha tagit slut där men det var som Pandoras Ask. Efter att ilskan hade fått vädras och känna på dagsljuset fanns ingen återvändå. Jag fortsatte vara arg och blev arg på allt som rörde sig: på killen som svettades på spinningen, den lilla hunden som bajsade bakom mitt hus, den lilla hundens ägare som säkert inte plockade upp bajset, på sekreteraren i Mad Men, you name it. Idag höll jag på att skälla ut en bibliotikarie för att det nya datorsystemet på Universitetet är värdelöst ("jaha, vem var det som tyckte att det här var en så bra idé då?") och började nästan gråta vid kopiatorn strax efter.

Men som sagt, nu är jag på hur bra humör som helst. Vet dock inte vart jag var påväg med det här resonemanget. Men jag är glad, tralala, och då behöver man kanske inte ha något vettigt att säga. Eller?

Nu: bortduschning av klätterdamm
Sen: Mad Men
Senare: Övningskörning med lillasyster (med bil, lillasyster kör)

Effektivitet

...gör mig glad.

Anledningen till att jag alltid kommer i sista sekunden? Jag har inte dålig tidsuppfattning eller överskattar minutrarnas längd. Jag är bara helt enkelt väldigt effektiv. Tre minuter innan jag måste gå för att hinna till jobbet i tid: gå nu och ha tre minuters marginal eller passa på att byta sängkläder? Självklart byter jag ju sängkläder! Så är ju det gjort iallafall. (Sen att det tar fyra och en halv minut istället för tre och att jag sedan inte lyckas hitta passerkortet på noll sekunder vilket faktiskt gör mig försenad är... sånt som jag jobbar på.)

Idag strosar jag runt i korren. Dricker kallt kaffe i pyjamasbrallor. Renskriver protokoll. Dagens mest tillfredsställande ögonblick hitills var när jag satt och renskrev och kände mig sådär olustig och okoncentrerad som jag ofta gör när jag gör något som jag måste men som är tråkigt. Då slog det mig att jag var tvungen att ringa CSN. Och istället för att sluta renskriva och istället ringa och samtidigt få ännu mer olustkänslor för att jag inte kan slutföra det jag börjat med så skriver jag medans jag sitter i telefonkö. Friden som sänkte sig över mitt hjärta under de minutrarna jag fick utlopp för min simultankapacitet var helt obeskrivlig. Nu gäller det bara att hitta ett sätt att utnyttja detta som mycket som möjligt. Nån som behöver hjälp att ringa myndigheter? Jag har massor att läsa och behöver få lugn och ro.

"Dina studieresultat räcker inte till..."

"... och därför dröjer beslutet om kommande studiemedel."

Som om jag inte kände mig otillräcklig nog som det är. (Eller nej, det gör jag egentligen inte. Har insupit 50-årsperspektivet så länge nu att jag bara njuter av livet och är lycklig. Men ändå.)

Det är förresten inte konstigt att "studieresultaten inte räcker till" eftersom kursen fortfarande pågår och några högskolepoäng knappast kan ha tagits innan den är slut. Jag tror CSN bara är ute efter att stressa. Beviset på det är att de, förutom att försöka undergräva mitt självförtroende, samtidigt passade på att upplysa mig om den exakta summan på min studieskuld.

"Du är otillräcklig och kommer inte få några pengar av oss. Och by the way, du är skyldig oss tvåhundratusen."

Tack.

Julkort

Idag fick jag en julhälsning på mailen från vår kurskoordinator i Indien, Christabel. Hon ville bara hälsa och passade på att beklaga det trassel med den indiska banken som Kajsa och jag råkade ut för under tiden där. Jag tyckte det var fint av henne. Kajsa tyckte att jag som svar skulle skicka min msnbild. "Julkort!" Hmm.

"Dear Christabel. The problems with the bank gave me a minor

brain damage but I'm almost ok now. Merry Christmas."

Nej, det känns inte riktigt ok. Julkort är inte min starka sida. Glömmer alltid att skicka dom och tackar inte för de jag får.

Här är förresten det julkort jag trots allt skickade i år (via MMS visserligen):

Familjens julgran.

Det bästa av allt är att det är en plastgran (och alltså formstöpt för att se fin ut). Och eftersom det är taskigt att skylla ifrån sig på barn och djur så avslutar jag inlägget här.