"Jag tycker jag påminner om J-Lo."

Alla vid bordet vände sig mot den kollega (av manskön) som med allvarlig min just yttrat rubriken. "I Bröllopsfotografen." tillägger han som för att förtydliga.


Ja. Vem är jag att krossa någons världsbild..?

:(

Idag lyckades jag få en kvinna i min mammas ålder att börja gråta och det redan innan lunch. Dagen utvecklades dessvärre inte till det bättre utan snarare tvärtom. Tur att jag har så fina kollegor. Men ändå...

...lite pepp, någon?

Matförgiftning

Först trodde jag att jag hade ätit för mycket linfrön. (Tydligen kan linfrö omvandlas till cyanid i kroppen om man äter för mycket.) Hela natten och hela morgonen har jag alltså mellan magkramperna svurit över de där fröna som jag i jakten på antioxidanter har strösslat på filen i tid och otid.

Men så kom jag till jobbet (något mör ska tilläggas) och en av kollegorna frågar mig hur jag känner mig i magen idag.

?

Det visade sig att av oss åtta som gick ut för att äta buffé igår har samtliga fått diverse magbesvär. En kom aldrig till jobbet. Två gick hem under förmiddagen. Fem samsades om att frekvent utnyttja myndighetens faciliteter.

Dagens hälsotips är alltså: ät linfrön, det är nyttigt. Ät däremot inte buffén på Olivers. Åtminstone inte inom den snaraste framtiden.

En ledig dag är en trevlig dag

Igår slog friheten till då jag med två timmars marginal skickade in uppsatsen och därmed kunde andas ut. Och för att fira att jag nu har avslutat åttonde terminen på juristprogrammet anordnade Skatteverket personalfest! (Ok, det var kanske inte därför, men det känns bra för mig att tänka så.)

Det var mat och det var dryck och det var obotliga vinnarskallar som tog det som sin uppgift att "dubbelkolla" svaren via Google samt att sprida allmän disinformation under tipsrundan. Det senare var faktiskt helt onödigt för jag sabbade mitt lags chanser till vinst rätt bra ändå. Jag gick på magkänslan och måste ha låtit som om jag hade nån grund för mina gissningar för laget trodde på mig, vilket dom bittert fick ångra i efterhand. Oh, well.

Idag har jag varit jätteledig och haft hela lägenheten för mig själv eftersom Anna är på möhippa i huvudstan. Först njöt jag obegränsat men efter fyra timmar blev jag uttråkad och stekte plättar istället.

Såhär vill man aldrig se sin plätta: brun och i diskhon. :(

Nu: fortsätta kolla The Office på Youtube

Dålig timing

...har det varit lite väl mycket av på senaste tiden tycker jag.

Jag kan ju faktiskt inte bli sjuk NU. Idiotkropp. Den ska ju bli sjuk när man har varit jättestressad och sedan äntligen presterar och sedan tar det lugnt för första gången på lääänge för fram tills dess har kroppen gått på adrenalin och ren överlevnadsinstikt. Det är inte okej att klappa ihop dagen innan man börjar på ett nytt jobb.

Åååh.

Sommaren 2010

De senaste dagarna har varit som en mycket märklig ketchupeffekt. För ett par veckor sen stod allt still, eller hängde löst i luften för den delen, men de senaste dagarna har omständigheterna rasslat till och hejbara så blev sommaren utstakad. Kanske inte exakt så som jag hade stakat ut den om jag hade fått välja men vad ska man göra? Det är bara att andas in, andas ut och gilla läget.

Luleå it is alltså. För fyra månader framöver. En etta i andrahand på Porsön. Med ett jobb som skattehandläggare. Yes. Några frågor på det eller?

By the way...

... så ska jag nog jobba i Luleå i sommar. (Ja, intervjun gick bra. Jag höll inne med mytomanrepliken.) Har dock inte riktigt bestämt mig än.

+ Luleå är trevligt har jag hört.
- Jag vet att det inte alltid är så himla trevligt som det låter.
+ Jag kan stalka Movits och bli deras vän.
- Jag är ingen bra stalker. Känner inte ens igen kändisar när jag står brevid dom. (Åt lunch brevid killen som spelar Arn för ett tag sen. Fick jag höra efteråt.) (Ja, jag har sett filmen.)
+ Bara 25 mil hem.
- Lite ocentralt.
Summa: Nej, jag har ingen aning. Ska bestämma mig imorgon är det väl tänkt.

26 timmar kvar

Borde göra allt det jag borde göra idag men allt jag förmår mig till är att försöka blåsa bort min handsvett och försöka komma på tre bra och tre dåliga sidor hos mig själv tills imorgon. För är det nåt som är givet på en anställningsintervju är det väl just de där sidorna som man ska känna till om sig själv. Egentligen är det ju meningslöst att fråga sina intervjuoffer om det just av den anledningen, alla vet ju att de frågorna kommer och har alltså all tid i världen att tänka ut ett "spontant" svar. Följdande "dåliga sidor" har jag övervägt och kasserat:

• "Jag är FÖR ambitiös" (Uppenbart att man bara vill få fram att man är ambitiös. Då kan man ju lika gärna säga "jag kommer FÖR bra i tid".)
• "Jag skjuter upp saker konstant och hela tiden" (Helt sant visserligen men jag tror inte ärlighet varar längst i det här fallet.)
• "Jag är mytoman." (En ren lögn.) (Eller är det...!?)

För att inte tala om att man bör se vårdad ut. Suck. För tillfället är jag nämligen vid en punkt i mitt liv då mycket av de materiella tillgångarna jag har börjar ta slut. (Hårmousse - slut. Plattång - har fastbrända hårprodukter på sig, funkar inte så bra. Träningskläder - hål i. Löparskor - hål i. Hår - för långt och för otoppat. Hud - torr och blek. Pengar - gissa tre gånger.)

Jag antar att jag får charma dom med min underbara personlighet istället. ("En bra egenskap sa du? Hm, jag är faktiskt oerhört ödmjuk.") Jepp. Det här kommer nog gå alldeles lysande.

Say hello to my little friend

Förra veckan gick många timmar åt att få tummen ur och efter många års velande äntligen skriva ett CV. Ja, jag vet att det är jättekonstigt att jag inte har haft ett CV förrän nu. Men då har jag inte fått jobba heller. Hur som helst, idag fick jag lite lön för mödan när jag blev uppringd och bokades in för intervju! Wohoo!

Sedan dess (det var för tre timmar sen) har jag varit så uppspelt att jag inte har kunnat koncentrera mig på de artiklar jag ska ha läst till imorgon utan istället har energin gått åt till att fixa om i mitt rum.

En hylla jag köpte för fem år sedan fick äntligen uppleva vad det är att sitta fast på en vägg. Den ser lite smått förvånad ut nu måste jag säga. ("Vart är golvet? Vart är dammet?!" Lugn, lugn, säger jag åt den. Dammet är snart på plats och med tanke på min spika-först-kolla-sen-fyll-igen-felslagna-spikhål-med-tandkräm-när-jag-flyttar-approach till det mer konventionella borrandet kommer nog hyllan rasa ner på golvet vilken dag som helst.) Filmaffischen som provisoriskt har fått stå på skrivbordet och agera post it-hållare flyttades till framför garderobsdörren. Ganska snart insåg jag att det var en mindre funktionell plats att ha en stor tavla på och ställde därför in den på toaletten istället.

Sådärja. Så fort jag bara kommer över obehagskänslan över att ha Tony Montana framkikandes bakom tvättkorgen när man ska kissa så kommer jag säkert älska min nya inredning.

Nu: jobb
Sen: spinning
Senare: läsa färdigt artikeln så jag får veta om en bra miljö är en mänsklig rättighet eller ej

Apropå...

...tidigare inlägg om hur mycket jag gillar effektivitet så finns det numera även ett dokumenterat tillfälle då jag idkar simultankapacitet. Ni skulle bara veta hur jag njöt just då.

Och ja, jag har tydligen röstkapacitet som en smurf. Bara att acceptera.

Dagens visdomsord

Kvinna med Daim i handen: Ja alltså jag borde inte, men själen säger att jag måste äta choklad.
Jag: Ja, men om själen säger det så... Vad ska man göra liksom?
Kvinna med Daim: Nä, exakt.

Nu kan du sitt där å skaok!*

Dagens öronexperiment bestod av samma maskinliknande vibrationer som igår men idag var det kombinerat med ljudet av en slipmaskin. Till min förströelse: en naturfilm om havssköldpaddor och valar. Vet inte om det var omständigheterna som gjorde mig extra mottaglig eller om naturfilmer görs så mycket bättre nuförtiden men efter den första minutens öronchock fastnade jag helt i filmen.

Valmamman och valbebisen simmade på i havet när helt plötsligt tre elaka späckhuggare dyker upp. Mamman och ungen kämpar på men till slut orkar inte valungen simma längre och då ser späckhuggarna sin chans. Till valmoderns förtvivlan försöker späckhuggarna dränka valungen genom att lägga sig på den (Willy, vart gick det fel?) och just när valmamman har lyckats puffa upp sitt barn till ytan så den får andas så - klick - svart skärm - tystnad - tinnituspip. Tjugo minuter har gått och jag har knappt märkt av det.

Imorgon blir det gammalt hederligt köksjobb på fabriken och lika bra är väl det för jag börjar få träningsvärk av all vibrationsträning.

* Min kära farmor på äkta pitbondska när farfar på sin åttioårsdag fick en vibrerande massagefåtölj.

En ledig tisdag i Umeå

Idag har jag bränt alla mina pengar på vaccin och lite på glass. Det sved, kan jag tala om, både av sprutan och rent ekonomiskt. Hittills har jag lagt ca tvåtusen på vaccin och annat som kan vara "bra att ha" när man är därborta och mer lär det bli... Min ekonomi skriker sig till sömns på kvällarna.

Men jag har faktiskt inte bara bidragit till Apotekets omsättning idag, jag har även tjänat lite pengar i forskningens tjänst. Det har jag gjort genom att sitta och hålla i en skakande maskin (som ska likna en slagborr?) i tjugo minuter samtidigt som jag tittade på en naturfilm om hajar. Tydligen skulle det påverka hörseln men det enda jag märkte av var en grym handsvett. (Något som jag såklart var tvungen att tala om för den stackars doktoranden. Ibland är jag så kvinnlig att jag svimmar.)

Sen blev det picknick vid älven och sen när alla andra drog till TC för att dricka öl cyklade jag hem och drack en spektakulär drink gjord på bakterier som förhoppningsvis kommer att aktivera min tarms immunsystem.

Nu: seeen middag
Sen: Six Feet Under-maraton
Imorgon: lyssna på en slipmaskin och titta på hajar i forskningens tjänst

Senilsöndag

Idag var jag och syrran och sprang runt sjön. Helt fantastiskt. Ända tills jag kommer hem tio i fem och mobilen piper till. "Jobb 17.00 till 19.30." What? Inget minne whatsoever av att jag ska jobba förutom ett svagt minne om att jag ska jobba. Kollar schemat - inget står om jobb på söndag.

Jag ringer runt - ingen svarar. Ringer ett varv till - Cecilia svarar. Cecilia säger "ring chefen!". Jag ringer chefen. Chefen säger "du ska jobba". Jaha.

Jag ska jobba. Raggardusch och sen iväg till jobbet. Kommer inte in - grinden trasig. Jag blir så småningom insläppt. Charlotta är där. Total förvirring. Jag ringer chefen (igen). Chefen förvirrad. Alla är förvirrade.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att söndagar är menade för vila - inte jobb.

Måndag hela dagen

Jag är en martyr idag. Och jag känner min pojkvän alltför bra för att ens försöka hålla upp en trevlig fasad för honom, stackarn. Idag är det verkligen måndag. Allting bara andas rutin. Vakna, kaffe, skola, plugg. Matlåda, basgrupp, jobba, hem. "Hej", "hej", soffa, dö.

Inventerade min väska idag förresten och detta är ett litet urval av vad som fanns däri:

• en lagbok
• fyra kursböcker
• en pärm
• ett anteckningsblock
• tre tuber med läppglans
• åtta pennor
• en matlåda
• en kalender
  
• en vattenflaska
• en thermos
• en bärbar dator
  

Är det konstigt att man är stammis hos naprapaten?

Måndag

Sitter och äter fil och undrar vart helgen tog vägen. Jag gjorde ju inte ens nåt speciellt av den. Planen för idag är först ensamplugg, sen förbereda seminarium med gruppen och sen jobba. Jag har haft mer spännande dagar.

Nu: ploppa in linserna
Sen: fixa matlåda

Testing testing

Var ju såklart tvungen att testa mig också... Lite kul att FEM av mina sju "drömjobb" (i brist på bättre ord) finns med. Dock inte det jag utbildar mig till. Och "med flexibel syn på lagar och regler"? Hmm. Dubbelexamen kanske vore på sin plats?

Din personlighetstyp:

Tystlåtna och reserverade. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagda med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Ofta intresserade av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojala och moraliska, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytiska och objektiva. Mycket skickliga på att finna lösningar på praktiska problem.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Poliser, kriminalpoliser, patologer, programmerare, systemvetare, dataspecialister, ingenjörer, snickare, mekaniker, piloter, chaufförer, idrottsmän, entreprenörer, brandmän, ambulanssjukvårdare, byggnadsarbetare, tandhygienister, elektroingenjörer, lantbrukare, militärer, övervakare, stålarbetare, transportarbetare.

Testa här för den som vill.

Dagen idag

Dagens kommentar: "Fotboll! Det är ingen sport. Det är en knäskada."

Jahapp, då hade man häcken full igen då. Men jag klagar inte! Först jobb, sen föreläsningar i sju timmar. Två timmar med en man som har skrivit vår delar av kurslitteraturen (guuuruuuu!) och sen fem med en riktigt trevlig (och skönt morbid) rättsläkare.

Har hjärnsmälta just nu, återkommer när jag har nåt på hjärtat.

Feedback

Sitter för tillfället med en utvärdering från jobbet och försöker svara så gott det går på frågorna. Ibland känns det lite svårt dock. Till exempel så ska jag svara på frågor som:

Tycker mina kunder att jag har rätt kompetens för uppdraget? Ja, förhoppningsvis tycker dom inte att jag underkvalificerad. (Jag är mattant.) Möjligen överkvalificerad, men det skulle ju innebära att jag inte har rätt kompetens för uppdraget, vilket ju låter dåligt.

Tycker mina kunder att jag är lyhörd och söker feedback på det arbete jag utför? Oh, svår fråga! Jag försöker verkligen vara lyhörd på jobbet men på vilket sätt skulle jag möjligtvis kunna söka feedback utan att verka störd?

-Var äggen goda idag?
- Eh, ja...
- Den här nya torktekniken jag har börjat med sen vi fick nya disktrasor, är det nåt jag ska fortsätta med tycker du?
- Va? Alltså, skulle jag bara kunna få betala mina två knäckemackor..?
- VAD TYCKTE DU OM MATEN??
*Kunden kastar knäckemackorna i huvudet på mig och går*

Nej, jag får känslan av att den här enkäten riktar sig mer till riktiga anställda och inte till såna som jag. I tron att min åsikt räknas ska jag ändå fortsätta svara på frågor och i brist på annat ska jag ge mig själv högsta poäng.

Dagens Onsdag

Dagens present: en alldeles egen mentor!
Dagens citat: "Du sålde din själ! Du sålde din själ för en småbarnsmamma utan jobb." (Apropå att jobba som telefonsäljare istället för att gå på a-kassa.)
Dagens insikt: jag måste börja sluta vara en sån typisk Umeåstudent. I framtiden ska jag ta flyttkartongerna i bilen istället för på pakethållaren. Och gå den lilla biten runt sjön istället för att cykla (med skolväska, kjol, halvpunka, inga bromsar och två koppar kaffe i händerna). Nu ska jag växa upp så folk slutar fnissa när dom möter mig på cykeln.