Plötsligt händer det!

I våras blev min cykel stulen. För en och en halv timme sen stod den och väntade på mig utanför Iksu. Undrens tid är uppenbarligen inte förbi. (Däremot har jag väl förbrukat upp min one-in-a-million-chans att nånsin vinna på triss.)

Jag blev lite paff. Kan det verkligen vara den? Jag borstade bort lite snö från pakethållaren för att kolla om den fortfarande var knäckt mitt på. Det var den. Kollade hur låset såg ut. Precis likadant som när jag såg den sist, inklusive den vita kattstryparen (vet faktiskt inte det riktiga ordet) som jag tog från jobbet och satte runt det inbyggda låset så jag inte i förbifarten skulle råka låsa cykeln med ett lås jag inte har nyckeln till.

Hm. Vad gör jag nu? tänkte jag och var påväg att ringa närmsta polisbekant innan det slog mig att jag faktiskt vet precis vad jag ska göra. Så jag tog inte med cykeln utan ringde helt enkelt polisen och medans de var påväg så stod jag och glodde som en hök på cykeln så att ingen skulle ta den. "Ägaren" försökte, men icke.

Så nu ska myndigheternas kvarnar mala och de ska utreda vem som har rätt till hojjen. (Håll tummarna att det blir jag! Den är ju för tusan min.)

Efter all denna action ska jag nu rasa in i duschen (svett blir väldigt kallt när man står ute ett tag) och sen rasa in i sängen. Eller kanske bara i. Jag får se vad jag bestämmer mig för.

Efterlysning

Hmm. För tillfället har jag svårt att koncentrera mig. Min högra skinka har träningsvärk (jag kommer bli asymmetrisk) och jag får det inte att gå ihop med transporter norröver. Jag skulle behöva ta mig från Umeå till Luleå den 19 mars. Gärna också tillbaka till Umeå eller kanske fortsätta norrut till Gällivare och vintermarknaden. Det viktigaste är att jag är i Luleå den 19 mars klockan 16. Känns onödigt dyrt att betala 300 spänn för en enkelresa till Luleå när man kan åka hela vägen till Gällivare för 400... Önskar jag kunde säga att money is not an issue here men det vore att ljuga å det grövsta.

Nån som vet nån som ska färdas norrut och som vill ha trevligt sällskap (dvs mig) med i bilen?

Borttappat

Igår när jag klädde på mig för att gå till skolan hade jag i bakgrunden på ett radioprogram som handlade om Sibiriens permafrost. Subliminal perception i kombination med att det var vitt ute fick mig att klä på mig rejälare än vanligt men när jag kom ut var det inte alls särskilt kallt och jag svettades hela vägen in i biblioteket.

Idag, vis av erfaranheten, nöjde jag mig med kortärmat under jackan men då hade det istället blivit kallt på riktigt. Jag kan inte säga exakt hur kallt (min termometerfunktion i Windows Vista har stått på sol och +10 grader sen augusti) men definitivt... svalt.

För att komma till saken så saknar jag min röda, varma, superfina paschminasjal som jag köpte i Bosnien förra sommaren. Är det nån som har sett den? Kan inte utlova någon belöning då jag är i det närmaste pank men en stjärna i himlen kan jag väl gissa att personen får som hjälper mig att hitta den igen.

Efterlysning!

Den fina röda cykeln som speglas i Tomos (i föregående inlägg) blev inatt stulen. Det är ingen dyrbar cykel men den fungerar utomordentligt, är en present av mina föräldrar, och den är min.

Beskrivning:

• röd och av märket Merida
  
• damcykel
• 7-växlad
• har en svart cykelkorg vid styret och aluminiumfolie på pakethållaren

Till den som stal den: hoppas du drömmer mardrömmar ditt svin.
Till alla som kan tänkas se den: Snälla, hör av dig! Du får hittelön och en stjärna i himlen.