Löningsdag! Låningsdag!

Dagen då jag efter att ha levt alldeles för länge på havregryn och blodpudding skuttar in på Konsum för att fylla kylskåpet! Och köper... Eh... Mjölk. Och ägg. Och djupfrysta majskolvar. Jag funderade länge på att köpa en tub ekologisk tomatpure men satte till slut tillbaka den i hyllan igen.

Det kurrade till och med i magen men inspirationen låg på noll. Jag ser ingen annan förklaring till det än att smaklökarna har dött i brist på smakupplevelser.

Så för att på nåt sätt ändå få känslan av lyx och flärd och slösaktighet så gjorde jag såhär direkt jag kom hem:

Sådärja.

Apropå drudar

Det var en gång en man som gick in på en offentlig, engelsk herrtoalett. På väggen läser han "I love grils!". Ordet "grils" är sedan överkryssat och nedanför står istället "girls". Nedanför dessa två rader har sedan någon skrivit "What's wrong with us grils?".

Dagens snapshot

Har hört att bilder uppskattas i bloggsammanhang så här kommer två stycken:

Mitt skrivbord just nu. Böcker, disk, början på flödesscheman som ska förklara EU:s kompetens, en icke upphängd tavla (note to self: köp spik), grattiskort (tack mormor!).

"Det kryllar av snygga drudar på universitetet!" Snälla, berätta mer! Jag är inte riktigt säker på vad en "drud" är men jag vill jättegärna se en! En snygg en!

Dagens horoskop

Om du vistas tillsammans med mycket folk bör du vara en aning försiktig. Årstiden kan föra med sig risk för förkylning.

Skojar du eller?

En alternativ karriär om det skiter sig med juridiken skulle ju kunna vara astrolog. Det är ju uppenbarligen inte så svårt.

Jack the Ripper

Fram tills igår hade Umeå fått 4,7 soltimmar under november månad. Lite mindre än en kvart per dag alltså. Och när jag igår gick från busshållsplatsen till syrran och såg det orangea ljuset kvävas i dimman fick jag en känsla av London på Jack the Rippers tid.


Jag tyckte mig förstå honom ("Vem blir inte galen av konstant regn och mörker?") men innan jag fick för mig att gå och stjäla någons lever så blev det dock lördag morgon med strålande sol. Puh.

The more you ignore me, the closer I get

Dedikeras till C.



Från en stalker till en annan.

Borttappat

Igår när jag klädde på mig för att gå till skolan hade jag i bakgrunden på ett radioprogram som handlade om Sibiriens permafrost. Subliminal perception i kombination med att det var vitt ute fick mig att klä på mig rejälare än vanligt men när jag kom ut var det inte alls särskilt kallt och jag svettades hela vägen in i biblioteket.

Idag, vis av erfaranheten, nöjde jag mig med kortärmat under jackan men då hade det istället blivit kallt på riktigt. Jag kan inte säga exakt hur kallt (min termometerfunktion i Windows Vista har stått på sol och +10 grader sen augusti) men definitivt... svalt.

För att komma till saken så saknar jag min röda, varma, superfina paschminasjal som jag köpte i Bosnien förra sommaren. Är det nån som har sett den? Kan inte utlova någon belöning då jag är i det närmaste pank men en stjärna i himlen kan jag väl gissa att personen får som hjälper mig att hitta den igen.

Ny kurs, nya frågor

En fråga man skulle kunna ställa sig när det kommer till EU är ju:

Who decides what decides who decides what?

Ja, just det. Knäck på den ni medans jag går och tar mig en krumelur.

Den som väntar på nåt ont...

Har väntat på grisen hela dan. Han kom aldrig. Så jag antar att jag är frisk. Och därmed kapabel till annat än att sitta på facebook och äta tryffel (på riktigt).

Så... EU consitutional law - here I come...

Suck

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att TC i helgen var rena smittohärden. Dessutom, och jag vet inte om det beror på min längd eller på dålig pricksäkerhet hos förövarna, men den senaste tiden har folk envisats med att pussa mig i ögat. Saliv + öga = döden. Det vet ju alla hobbysjuksköterskor.

Host

Tydligen går det nån influensa i bekantskapskretsen. Är dock inte speciellt orolig eftersom jag litar stenhårt på mitt immunförsvar - sex veckor i Indien utan minsta magproblem? I rest my case.

Men så hostade jag till nyss. Och visst känns det lite tungt i lungorna när jag känner efter.

Så nu kan jag inte koncentrera mig på läsningen längre eftersom jag bara väntar på att febern ska slå till. Kom igeeeeen... Ska jag bli sjuk så vill jag nämligen bli det nu så jag hinner sälja bort min biljett till "Asylshopping" innan imorgon.

Tack!

Tror jag ska fortsätta fylla 25. (Varför ändra ett vinnande koncept?) Tack alla för att ni piffade dagen med blommor, skrivmaskiner och choklad!

Igår kväll

...kom jag på att idag, torsdag, var sista dagen för att spotta i rör. (Ska ju på "återbesök" imorgon och då ska diverse kroppsvätskor medtagas så forskarna får nåt att leka med.) Därför har jag nu tre rör med saliv i frysen.

Mysigare kan ingen vara.

Det lugna livet

Mitt i en dröm där jag av någon anledning håller att övertyga mamma om att en orm faktiskt är ett jättebra husdjur väcks jag av små sylvassa tänder som sakta sjunker in i min högra stortå. Mollykatt känner sig tydligen ensam och försöker få lite närhet. Jag somnar om medan hon spinnandes kloar mina smalben.


Vaknar lite senare och ägnar förmiddagen åt att leka hemmafru. Skjutsar mamma till jobbet. Äter lunch ute. Lämnar lillebrorsan på dagis och stöter där på en väninna (just det, väninnor, såna har man nämligen som hemmafru) just ska hämta sin dotter från samma avdelning. Styr upp en tjejmiddag eftersom hon och den andra väninnan ändå råkade ha fixat barnvakt till ikväll. Kör hem volvon och möts av två hundar och en katt som blir alldeles lyriska över mänskligt sällskap. Brygger kaffe. Klappar en hund. Klappar en katt. Får en sorgsen blick av den andra hunden. Klappar den också. Svarar på några mail.

Nämen det här livet skulle man väl kunna tänka sig? Allt jag behöver är en hund, en katt, en fantastisk man och ett hus. Och en volvo.

Hemtentor är ett djävulens påfund

Jag har gjort samma uppgivna ångeströrelse (skjuter fram armbågarna på skrivbordet samtidigt som händerna gnuggar ögonen och drar igenom håret) så många gånger nu att jag kommer på mig själv med att göra den och blir ännu mer uppgiven. Håret ser nu helt sjukt ut och linserna håller på att ploppa ut p.g.a. överdriven massage.

Och om man ska lita på facebookuppdateringarna är juristprogrammets sjunde termin påväg att ta kollektivt självmord vilken sekund som helst.

Så... det är ingen som råkar ha stenkoll på konstruktionen av individen som rättssubjekt genom tiderna? Eller hur den moderna rättspositivismen ser på konkurrerande rättsregler? Ingen? Nähä.

Kedjereaktion eller Dagen i ett nötskal

Ska efter en hel dags väldigt ineffektivt tentapluggande äntligen slå upp böckerna på riktigt. För att rensa skrivbordet ska jag flytta på lagboken och ställa den i bokhyllan. Lyfter upp boken på bokhyllans översta hylla. Bokhyllan har tydligen gått sönder i senaste flytten och hyllan svajar till och en bok ramlar åt vänster och träffar en ram. Ramen välter och skickar ner en snäcka på golvet. Jag böjer mig ner för att plocka upp snäckan och välter strykbrädet med röven. Kläderna som låg på tork på strykbrädet, blöta av en hel flaska linsvätska som läckt ut under flygresan igår, åkte ner på golvet och med dem en halv kopp lapsang souchoung. Alltsammans, inklusive teet, landar på gardinen som numera inte bara är solblekt och för lång (och därmed väldigt dammig längst ner) utan även fläckig med en doft av tjära.

Göteborg

Men va fasen..? Här tar man sig äntligen i kragen och styr upp sitt livs första Göteborgsbesök och hur blir vädret?

Ok, nu råkar jag ju faktiskt gilla regn men ändå. Har hört så väldigt mycket fint om den staden att jag automatiskt blir superskeptisk. (Ärligt talat ska det nog till gubbar så goa att jag vill rulla in mig i dom för att jag ska bli övertygad.)

Jag håller er kanske inte uppdaterade men utlåtande kommer åtminstone i sinom tid. Nu - packa!

Detaljer

Idag fick jag låna syrrans externa hårddisk och hade därför möjligheten att föra över alla mina grejer från den gamla datorn till den jag använder nu.

Och eftersom jag har en massa annat att göra så sitter jag naturligtvis och kollar igenom bilderna från Indien istället. Nu när lite tid har gått så ser jag faktiskt bilderna på ett annat sätt. Vissa detaljer som jag tidigare har missat osv.

Smutsig gata i Dehli.

"Make love to the camera... Yes... Now lick your ass."

Vad gör man inte i vetenskapens namn?

Efter att ha fått svara på frågor om min menstruationscykel, luktat på spritpennor och gjort ordförklaringtest var det dags för den fysiska undersökningen. Jag blev vägd, fick bloddtrycket och pulsen undersökt och det hela avslutades med att jag blev mätt. Inte bara på höjden, nej då, höjden är för nybörjare. Höjden, midjan, höfterna och mängden underhudsfett i min vänstra överarm mättes med instrument som självaste Lombroso skulle ha gillat. Jag kan inte för mitt liv förstå vilket samband mitt gäddhäng har med minnet, men å andra sidan, det är väl det forskarna ska ta reda på. Vetenskapen alltså, vilket påhitt.

Jo, just det. Innan jag gick blev jag utrustad med fem provtagningsrör; fyra som jag ska spotta i (vid vissa förutbestämda tidpunkter) och en som jag ska kissa i. Jag kan göra det vilken dag som än passar mig och det går bra att förvara proverna i kylen tills vi ses nästa gång.

Note to self: Fråga Frida i korridoren om om hon har något emot att jag förvarar lite urin på hyllan ovanför hennes i kylskåpet.

Testing testing

Istället för att ta sovmorgon på min lediga dag ska jag om tio minuter cykla iväg till universitetet och bli testad. Minnestest. Den här gången var det inte ens bra betalt men kvinnan som ringde pratade så långsamt och jag hade så bråttom så det slutade med att jag bokade in mig på en tid iallafall. Gäsp.

Jag skulle åtminstone få testa luktsinnet och ärligt talat, hur många har den blekaste aning om statusen på sitt luktsinne? Jag tänker mig att det är värt det.

Nu: Kaffe

Apropå Oktober

Såhär kan det se ut den 7:e Oktober i den del av landet som tydligen inte stod modell för årstiderna i de svenska skolalmanackor som producerades under min barndom.

Utanför mina föräldrars hus. Sjunde Oktober är i ärlighetens namn tidigt även där vilket man kan utläsa av utemöblernas chockade miner.

Kultursöndag

Helgen har ju som bekant gått i kulturens tecken (eller jag har åtminstone kollat väldigt mycket film) och som avslutning var det dags att besöka skulpturparken på Umedalen. Petter, Cissi, Ellen och jag cyklade således iväg längst älven och kom fortare än kvickt ut på landet. Jag var helt betagen - det såg precis ut som månaden Oktober såg ut i almanackan vi hade i lågstadiet! Som Oktober tydligen skulle se ut med leriga vägar och gula löv! (Totalt verklighetsfrämmande med andra ord.)

Ca 200 meter utanför stan.

Vid första anblicken av skulpturparken blev vi lite osäkra på huruvida det vi såg på något slags konstverk eller om det bara var kvarglömda betongblock från något byggnadsprojekt. Facit: Ett konstverk.

Cissi ser väldigt lättad ut efter att ha klämt ur sig... nähä, det var visst ett konstverk det också. Inte alls en stor bajskorv om det nu var nån som trodde det.

En alternativ och väldigt fin vägskylt. Kan visserligen vara ett konstverk i sig men jag vill hellre tro att det är kärleken och lugnet som råder på Vägverket (eller vart det nu är skyltarna tillverkas).

Efter onaturligt mycket friskluft och cyklande orkade jag inget annat än att ligga på sängen och slumra i en timme. Nu har jag tre alternativ framför mig:

1. Skriva klart "metod och material"-PM:et som ska vara inlämnat imorgon.
2. Uppfylla mina plikter enligt köksveckan i korridoren dvs. dammsuga och skura köket, vardagsrummet och korridoren.
3. Ligga kvar i sängen och kolla Gudfadern III.

Egentligen är det mer två måsten + en djup önskan mer än tre alternativ. Den som gissar vad som är vad vinner en köksvecka i valfri korridor på Ålidhem.

Crazy cat lady

Och apropå tidigare inlägg så är jag fullt medveten om att jag kommer att dö ensam omgiven av katter.

Bilden ovan är alltså jag om några år. Borde väl kanske ha vaxat ryggen innan fotografen kom men som crazy cat lady bryr man sig inte om sånt.

Nörden erkänner: "Jag sitter hellre här..."

Jag måste erkänna att jag luras ibland. Som idag, till exempel, var jag tvungen att dra en vit lögn i form av en ledsen min för att inte avslöja min inre nörd.
- Ska du ut ikväll? frågar korridorsgrannen.
- Nej, jag måste plugga... svarar jag och ser precis så uppgiven ut som det förväntas av en student i sina bästa år på lördag kväll.

I själva verket är jag inte alls ledsen. Ikväll finns det i min värld inget bättre än att sitta hemma och grotta ner mig i problematiken med hur rättsintyg utfärdas.

Planerna ikväll är sådeles att läsa skitspännande... (håll i dig nu)... propositioner om rättsintyg! Och som om inte det vore nog ska jag lägga mig på sängen med datorn på magen och tjocksockar på fötterna och kolla Gudfadern II! När jag sedan blir trött ska jag slå av datorn, blunda och sova! Någon kall nattpromenad eller dyr taxifärd är inte nödvändig för jag är redan på plats hemma i sängen. Och för att riktigt lyxa till det ska jag vakna imorgon - helt obakis!

Så nu undrar jag bara: Blir ni avundsjuka eller blir ni avundsjuka?

Mitt liv enligt Radiohead

Regler: Använd enbart låttitlar av EN artist för att svara stiligt på dessa frågor. Upprepa inte en låttitel. Ok, vanligtvis brukar jag inte orka nappa på sånt här men den här var faktiskt kul. (Och i ärlighetens namn "nappade" jag ju faktiskt inte på den utan snodde den på eget bevåg från Jockes Facebook... ) Hur som helst, här är mitt liv enligt Radiohead.

Är du man eller kvinna?: Yes I am
Beskriv dig själv: I am Citizen Insane
Hur du känner dig: Bulletproof... I wish I was
Beskriv stället där du bor: Fake Plastic Trees
Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville: Sail to the moon
Hur du helst transporterar dig: Killer Cars
Dina bästa vänner är: Fitter Happier
Du och dina bästa vänner är: Climbing up the Walls
Hur är vädret?: No surprises
Favorit-tid på dagen: Go to Sleep
Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta?: How I made my millions
Hur är livet enligt dig?: Like spinning plates
Beskriv ditt nuvarande förhållande: True love waits
Din rädsla: How can you be sure
Dina bästa råd: Stop whispering och Prove Yourself
Hur du skulle vilja dö: High and Dry
Din själs nuvarande tillstånd: In limbo
Ditt motto: Everything in its right place

Bonusfråga: Vilket är mitt livs coolaste ögonblick? Jo, när jag och grabben var påväg in på ett museum i Oxford för några år sedan. Just när jag ska öppna porten kommer en man och en pojke ut och jag är på vippen att säga "thanks" åt mannen för att han höll upp dörren åt mig - när han istället helt sonika släpper dörren på mig. Jag blir skitsur och vänder mig om för att säga något otrevligt (på svenska i och för sig, men ändå) när jag ser grabbens ansiktsuttryck. Helt starstruck. Tydligen var den otrevlige mannen ingen mindre än Thom Yorke.

Än så länge är han den mest kända personen jag "träffat". (Eller rättare sagt som har träffat mig... med en dörr.) Och jag kände inte ens igen honom. Suck.

Cyklande Ålidhemsstudent erkänner; "Umeå har påverkat mig"

Käkade lunch med en kompis idag och fick höra senaste skvallret från ett av de gamla fiiina universiteten. Bland annat så är tydligen biblioteket en catwalk och varje dag är en fashion show. Shit. Oavsett hur spännande det låter med gamla bibliotek och gröna bibliotekslampor tror jag inte att jag skulle våga visa mig där. Jag hade nog förresten inte ens kommit in, vakten hade stoppat mig. "Tyvärr, du står inte på listan." Eller nåt.

Tror det är Umeå som har förstört mig. Politiskt medvetna, alternativa, avslappnade, vegan-Umeå.

Idag, till exempel, var jag påväg till klätterväggen och hade just bytt om inne på en närliggande toalett (har tappat bort mitt enda hänglås och vägrar köpa ett nytt för jag vet att jag har det nånstans). De vanliga skorna var nerpackade och eftersom klätterskor är fruktansvärt obekväma så hade jag bara på mig raggsockar under den korta vägen till klätterväggen. Plötsligt slår det mig att jag borde värma upp innan så jag vänder om och går in på gymmet istället. Kör lite trappmaskin. Strechar lite. Sätter mig i roddmaskinen för att värma upp skuldrorna. Och då upptäcker jag...

...att jag för tillfället tränar på Europas största träningsanläggning iklädd raggsockar.

Ja, pappa. Förvandlingen till Umebohem är nu total.

The end of an era

Idag hade vi det sista seminariet som enad klass. Eller okej, inte helt enad eftersom vi är sisådär 70 personer i klassen och vi har seminarier indelade i grupper, men ändå. Vi har fram till idag åtmninstone varit en klass. Nu är vi bara... fristående kursare på juristprogrammet. Jag hade inte tänkt på det förrän läraren sa det i morse. Efter han hade sagt det lade sig något av en ödesmättad stämning över klassrummet. Eller åtminstone över min del av klassrummet. Eller okej, en ödesmättad stämning lade sig över mig. Frågorna susande till mitt huvud; Har jag tagit för lätt på detta sista seminarium? Borde jag ha avslutat med flaggan i topp? Har jag tagit för lätt på studierna över huvud taget? Vad är klockan, hinner jag köpa kaffe?

För att maximera det andäktiga ögonblicket såg jag mig sedan runt i klassrummet. Och såg mina halv medvetslösa klasskompisar blinka långsamt i morgonsolen på ett sånt där för-tidigt-på-morgonen-jag-är-praktiskt-taget-medvetslöst sätt. Klockan var åtta och ingen verkade ha insett allvaret i att vi nu praktiskt taget splittras. (OBS: det kan hända att jag överdriver lite pga. det allvarliga i att behöva gå upp innan åtta i kombination med latent koffeinbrist.)

Men ändå... Vad fort det gick?

Rättsfilosofi

I teorin tycker jag att rättsfilosofi är väldigt intressant. Men jag måste ändå medge att litteraturen är rätt svårsmält ibland. Som att tugga... bark.

Rättshistorians läspande lagtext känns i jämförelse som en Kittybok eller nåt.

Den som (nånting nånting) med annan mans hufstru mifter lifvet. Bäft att låta bli alltfå.

Urk

Ok. Att äta massor av ugnspannkaka direkt innan spinning var kanske inte den bästa idén. Nog för att det är gott men inte så gott att jag njuter av varenda rap.

En onsdag i måndagskläder

Vaknade 07.00 (tätt följt av 07.09) med begreppet hegemonisk maskulinitet på tungan. Klädde på mig alla vattentäta plagg jag ägde, mössa, vantar, buff, halsduk. Gick ut och insåg att regnet inte var så kallt som det lät från inomhus. Vid närmare udnersökning regnade det faktiskt inte alls. Nähä.

Basgruppsmöte, möte med Juridiska Rådgivningsgruppen, seminarium. Hem, handla? nej. Kollade när Apu gifte sig med Manjula medans ungspannkakan fick tissar i ugnen. Tugg, tugg, huvudstupa i sängen.

Vaknar halv 18.30, mörkt ute, äter ännu en pannkaksbit. Lyssnar på Movits! för att få upp pulsen till nivån hos en levande.

Nu: droppa linsvätska i ögonen innan linserna trillar ut

Sen: comeback på IKSU (core + spinning)

Senare: måste ju nåt fantastisk hända för att den här dagen inte bara ska passera obemärkt!

Vem är det sista rymdmonstret i konstitutionalitetens Europa?

Rättsfilosofi - inte lika drömmande eller mysigt analyserande som man skulle kunna tro. Hade läst första sidan av artikeln Who is the Final Arbiter on Constitutionality in Europe? innan jag upptäckte att jag inte alls förstod vad jag läste och vad betyder ens "arbiter"?

Google är min vän, tänkte jag och fann detta:


Eh..?

Back in business

Idag är kanske inte det bästa dagen att göra blogg-comeback men jag gör det ändå och lägger därmed ribban lågt.

En mindre badkar med kaffe kanske kickar igång saker och ting?

Tillägnad Kajsa

Till minne av våra nattliga rickshafärder genom Bangalore.

"I use public transportation motherfucka!"

Dagens visdomsord

Kvinna med Daim i handen: Ja alltså jag borde inte, men själen säger att jag måste äta choklad.
Jag: Ja, men om själen säger det så... Vad ska man göra liksom?
Kvinna med Daim: Nä, exakt.

Endorfiner

Min mamma fyller år inom en snar framtid men har redan fått några presenter. Bland favoriterna var en huvudkliare och en spikmatta. Min kära mor är nämligen, precis som jag, exceptionellt mottaglig för endorfiner. Ovan nämnda redskap kan tydligen lösa åtminstone, och nu höftar jag lite för det är säkert mer, hälften av världens alla problem. Ur samtalet nyss:
Jag: Jag har tråkigt.
Mamma: Lägg dig på en spikmatta!
Jag: Men jag har ingen?
Mamma: Bygg en!

Haha, jag kan verkligen se framför mig hur jag stapplar in på akuten med 85 infekterade sår, två häftstift fortfarande kvar i höger skuldra och med trippelsidig stelkramp. Jag tror jag lånar hennes när jag åker upp istället.

Huvudkliaren vet jag av egen erfarenhet att den är helt otrolig. Syrran demonstrerade en på mig när vi var på Teknikmagasinet förra veckan. Efter ett tag började de andra kunderna vända sig om för att kolla varifrån alla märkliga läten kom. (De kom från mig.)

Funderar även på att bygga en egen huvudkliare. Jag har ju faktiskt en ballongvisp jag sällan använder och konstruktionen ser ju inte så värst avancerad ut.

Jag vilar min väska.

T kommer hem imorgon och trots att jag faktiskt har hållit lägenheten ovanligt städad under min gräsänkeperiod (jo, faktiskt!) så är det ändå ett och annat som kan piffas till såhär i sista stund. Allt för att upprätthålla min image som ordentlig och därmed fritt kunna anklaga andra för att vara den som inte städar (utstuderat, jag vet).

Bland annat vet jag att det finns en tetra fil i kylen som jag har ignorerat ända sen jag kom hem och som i hygienens namn borde slängas. (Jag har ju trots allt varit hemma i tio dagar nu.) Alltså går jag för att skölja ur det sista ur förpackningen, men vad händer? Jo, ingenting. "Filen" är inte längre filkonsistens utan hård. En snabb titt på utgångsdatumet - 29 juni.

Tjugonionde

Juni.

Därmed fick jag ytterligare ett argument nästa städfight - tack babe! :)

Finns det nåt som en riktigt bra översiktsmall inte klarar av?

Jag snackade med en av mitt livs bästa vänner idag, Isa. Den kvinnan har en en fantastisk simultankapacitet. Samtidigt som hon lyssnar på mig och mina livsteorier städar hon garderoben med högerhanden och håller ett öga på barnen med vänsterögat. Hon är dessutom rätt klok.

Vi snackade om livet och universum och allting och hur man ska få klarhet i saker och ting. Lösningen? Gör en mind map. Jo, faktiskt. Jag har på hennes inrådan ritat upp mitt liv som ett flödesschema och kan nu glad i hågen och med något mindre röriga tankar gå och kolla färdigt Darjeeling Limited. Så enkelt det kan vara ibland. Tack.

Men ååååh...

Jag som hade laddat upp inför en helkväll med Adrien Brody i Darjeeling Limited och så hänger sig boxen fyra minuter in i filmen. Får väl nöja mig med att googla på bilder istället. :(

Ibland...

...kommer jag på mig med att göra läskiga saker när jag har tråkigt.

Inte med på bilden: Ingefära, kanel, koriander, muskotnöt.

Jakten på den perfekta brännan*

I Indien hängde jag endel med mitt resesällskap (blir ju lätt så) vilka bägge två, till skillnad från mig, har begåvats med pigment. Trots det så tycker jag mig ha skaffat något av en solbränna de sista veckorna där. Efter varje dag på soltaket såg jag mig i spegeln och tyckte mig ana en något djupare nyans av "brun". Av ren omtänksamhet såg dock mina vänner till att hala fram sina indianarmar varje gång de kom på mig med att beundra nyansen på min högra underarm och plockade därmed effektivt ner mig på jorden igen.

(I ett samtal om hur silkeslarver kokas för att silkestrådarna ska kunna utvinnas)
Jag: Äter du kräftor förresten?
A: Hurså, är du rädd att jag ska äta upp dig? Höhöhö.

Förstår ni vad jag har fått leva med? Inte konstigt jag har ett behov av att hävda mig. Dessutom kan jag vara lite tävlingsinriktad till och från. Jag har alltså inte gett upp hoppet om att bli brun (speciellt nu när konkurrenterna är lååångt borta!) och cyklade därför idag iväg till Nydalasjön för att inta horisontalläge. Med ett gäng böcker och mp3n som sällskap låg jag och njöt fram till halv fyra på eftermiddagen. I vanliga fall skulle jag ha smort in mig eftersom jag bränner mig jättelätt men inte idag! Jag skrattade solen rakt i ansiktet och tänkte för mig själv att "jag har ju faktiskt varit i Indien utan att bränna mig (så värst mycket), ös på du bara solskrälle!". Men högmod går före fall och nu sitter jag här med stel ansiktshud i samma nyans som falu rödfärg.

Sval vit vägg mot varm röd hud.

Fördelen med att vara ensam är att det åtminstone inte finns nån här som kan håna min smärta och daska till mig på den ömma huden.

*Ja, jag vet att det är superytligt och ohälsosamt att jaga den perfekta solbrännan. Men sen jag såg Niveas reklam för Whiteningkräm (motsatsen till brun-utan-sol som cyniskt lanseras i länder där det är eftertraktat att vara ljus) känner jag att det är moraliskt fel att använda brun-utan-solprodukter och försöker istället... Nej, det argumentet höll inte. Det är helt enkelt bara superytligt och ohälsosamt. Suck.

Lissi leker filmrecensent

Jag skojade inte när jag sa att jag lagt ner tid på att fundera hur jag ska betygssätta filmer på Filmtipset (nej, jag är inte sponsrad även om det kan låta så). Jag tar det här på allvar och vill därför vara konsekvent i mina bedömningar.

Varje film blir alltså bedömd i fem kategorier (se nedan) och varje kategori kan ge ett poäng, totalt kan en film få från 1 till 5 poäng. Precis som den gamla tidens skolbetyg så är det 3 och uppåt som är godkänt.

1. Filmens aktörer Här bedöms skådespelarnas insatser men också subjektiva faktorer vägs in. En film med Adam Sandler kan således aldrig, aldrig få en femma. En film med Edward Norton eller Adrien Brody kan däremot ligga på plus redan från början.
2. Manus Här bedöms bland annat filmens förutsägbarhet. Finns överraskande vändningar eller kan jag tala om hur filmen slutar redan efter en kvart? Det här kravet är högre än många kan tro eftersom jag en notorisk slutavslöjare. (Nej, såklart inte inför andra.)
   
3. Medryckningsgrad Bryr jag mig om vad som händer? Om "nej" så blir det inga poäng på den här punkten.
4. Stil Finns säkert en filmterm för det här men det jag menar är om filmen är snygg. Tänk scenen i Kill Bill där motorcyklarna fungerar som draperier... En annan snygg film är Illusionisten. Oavsett vad filmen skulle kunna få för betyg så var det nåt fränt filter som gjorde att hela filmen blev snygg.
5. Känsla Den mest subjektiva punkten av alla och jag är enväldig domare. Bend it like Beckham kan få poäng medans Sagan om ringen blir utan.
   

Ja. Det var det. Nån som har nåt att tillägga?

Tristessvarning

Inte bara för mig utan även för den som tänker läsa följande:

Nånstans tror jag verkligen att det är nyttigt att ha tråkigt. Men samtidigt så är det så vansinnigt tråkigt! Att komma hem från Indien (människor, lukter, deadlines, människor, människor, människor) till Umeå (grönt, tyst, stillsamt, mig själv som enda sällskap) är som att köra på i 180 och sen tvärnita. Det är så stilla att tiden nästan går baklänges.

Uppvuxen i en familj på tio så är det ju mer normalt för mig att konstant vara omgiven av människor än att vara ensam. Men som sagt, jag tror det är hälsosamt och jag tänker bemöta den här påtvingade stillheten som en vuxen människa. Och som en sådan skriver jag listor:

Idag har jag till exempel...

• gått en promenad förbi jobbet (inget revolutionerande har hänt i rutinerna så morgondagen ska nog gå bra) och förbi biblioteket ("Läkaren, döden och brottet" - rättsmedicinsuppsats here I come!) och fått en blåsa under en fot
• solat i en kvart innan jag blev rastlös
  
• läst fyra sidor i "En gift mans dagbok" innan jag blev rastlös
• kollat Facebook 34 gånger (i timmen)
  
• pratat ihjäl Tomos via Skype
• kollat Delicatessen (Bisarr!!)
• ägnat trettio minuter åt att fundera över exakt hur jag ska betygssätta filmer på Filmtipset.se
  

Nu: Mer listskrivande
Sen: mer film

Hemresa

Jag har sagt det till manga vid det har laget men jag sager det igen: jag tror aldrig att jag har producerat sa mycket text som jag gjort den senaste veckan. Jag tror till och med att min mer eller mindre permanenta skrivkramp har slappt lite vilket ar hur bra som helst eftersom hosten kommer innebara en hel del skrivande av vad jag har forstatt.

Hur som helst, idag aker vi hem. Sex veckor har gatt fort (ar det redan augusti!?) men samtidigt langsamt. Det kanns som att jag har varit i Indien i flera manader och jag ar verkligen redo att komma hem nu.

Nu: packa
Sen: kopa en extra vaska
Senare: Bangalore airport
Senast: Dehli airport
Jattesent (typ imorgon): Istanbul airport
Verkligen jattesent: Arlanda
For sent for att jag ens ska orka tanka pa det: Norrkoping
... : Roadtrip till Umea!

Hur gor djur?

Efter att ha bott i utkanten av Bangalore, narmare bestamt Nagarbhavi (som betyder Ormbrunnen), i snart en manad har jag vant mig vid att ha diverse kryp som omkring mig. Kackerlackor, odlor, malariamyggor, spindlar av varierande storlek (har faktiskt ett valdigt fint spindelpar som bor vid lysroret i mitt badrum) samt en och annan herrelos hund. Kackerlackorna ar fortfarande ackliga men spindlarna och myrorna har jag inte langre nagra problem med. Dom ar ju sma sa det ar bara att spratta bort dom med fingret nar dom kommer upp i sangen och annars sa gor dom ju inte sa mycket vasen av sig. Ikvall utokades dock djursamlingen nagot.

Var lilla djurpark borjar vaxa till sig...

En liten babykobra rakade namligen slingra sig vilse och hamna i hallen utanfor datasalen. Liten, men tydligen lika giftig som sina foraldrar (som enligt uppgift vantade pa sin forlorade son nagonstans i narheten). Det som ar lite trixigt ar att dom ar sa sma. Jag har ju hallt utkik efter stora svarta ormar men den har var ju mer som en glasnudel eller nat.

Antar att det har ar slutet for flipfloptrenden pa campus.

Glamour (och sa lite skitsnack)

For nagra dagar sedan var jag, Kajsa och Ida inne i stan och shoppade och jag passade da pa att ta igen lite av den glamour som forsakats under den senaste tidens resande. Jag fixade sa att jag ska fa tva klanningar uppsydda, shoppade lite smink och fick naglarna fixade. Piffigt varre alltsa. Idag blev jag dock less pa naglarna och klippte av dom sa nu ar jag tillbaka pa normal glamourniva igen, dvs. knappast nagon alls.

En sak som ar valdigt pataglig har men som jag inte tror att jag har namnt ar bajs. Vi ar tio personer i klassen och vi ar alla fullkomligt insatta i varandras avforingsvanor och magproblem. Att saga at nagon att "jag kommer om en stund, jag maste hem och bajsa" ar inget som tittas snett pa nar i princip alla forutom jag har haft atminstone en slang av diarre'. Efter nastan fyra veckor med indisk (las superkryddig) mat har jag borjat bli en smula less pa att att ogonen taras och nasan rinner vid varje maltid och min lunch idag bestod saledes mest av brod, ris och frukt. En av tjejerna vander sig da till mig med orolig blick och fragar hur jag mar eftersom jag valt "magproblemsmenyn". Det ar verkligen ett omtanksamma manniskor man har kring sig!

Nu: ska jag forsoka ladda upp lite bilder till Facebook for sadar attonde gangen

Sen: Yoga class

Lycka ar en kaffekopp

Livet pa ISEC rullar vidare. Jag vaknar oftast av mig sjalv runt attasnaret pa morgonen och vid halv nio kommer Arvid och knackar pa min dorr for att kolla att jag har vaknat (har ingen vackarklocka da mobilen ar hemma i Umea). Halv nio oppnar frukosten dar det serveras spicy indisk mat till frukost (fast sen nagra dagar finns det faktiskt corn flakes ocksa for oss kryddkansliga nordbor...).

Mannen som jobbar dar har lart sig mina kaffevanor och haller nu upp starkt kaffe med varm mjolk direkt de ser mig. (Normalt sett sa haller de upp en kopp med varm mjolk och sen far man halla i, tesked for tesked, fardigblandat kaffe i sin mjolkmugg. Typ som O'boy.) Det tycker jag faktiskt ar valdigt fint av dom. Sedan nagra dagar har jag dock misstank tatt det ar koffeinfritt kaffe som serveras for jag blir aldrig pigg av det. Nar jag uttryckte min oro/paranoja till en brasiliank tjej i klassen sprang hon genast hem och hamtade brasilianskt snabbkaffe till mig! Sa nu ar jag pigg och laddad och redo att lara mig allt om Ecological Architecture and Sustainable City, vilket ar vad som star forst pa schemat idag.

Blandade bilder fran Indien

Vi anlande till Dharamshala mitt i monsunregnet. Har har vi tagit tillflykt till ett fik i vantan pa att det ska sluta regna.

Favoritintresse bland folket i Manali: fota utlanningarna! Efter ett tag borjade vi krava egna foton som motprestation.

Jag och Arvid tillsammans med en frammande trevlig kvinna. (Inte nodvandigtvis i namnd ordning.)

Polis i Shimla ikladd full mundering. Hur var det nu alskling, sa du nagot om batmossan..?

Vet inte riktigt vad det var jag tankte med en har bilden. Tagen i Dehli ar den iallafall. Notera hur mulet det verkar vara - det ar det inte! Det skulle vara stralande sol om det inte vore for alla luftfororeningar. Helt galet.

For den som vill kan ni lasa Kajsas resedagbok har.

Bangalore

Sa var semestern efter tva veckor slut. Idag har vi landat i Bangalore och imorgon borjar kursen som vi ska lasa i fyra veckor framover- Approaching the environment in India.

Det ar intressant att befinna sig i ett land som ar sa annorlunda fran Sverige! Idag till exempel nar vi skulle ga igenom sakerhetskontrollen pa flygplatsen. Jag, Kajsa och Arvid staller oss alla tre i den vanliga kon men jag och Kajsa blir snabbt omdirigerade till en sarskild "kvinnoko". Vi far ga in bakom ett skynke dar tva kvinnliga vakter kontrollerar att vi inte har nagot ottillatet pa oss innan vi blir igenomslappta och far aterforenas med omvarlden.

Det kanns skont att an en gang ha lamnat Dehli. Aven om vi den har gangen var mer beredda sa ar det anda en stad som kraver full fokus av en hela tiden. Forutom att man lever efter mantrat "prata inte med nagon, titta inte pa nagon, se upptagen och malmedveten ut" for att undvika alla forsaljare sa maste man halla koll sa man inte snubblar pa eventuella rabieshundar, gar in i en helig ko eller blir overkord av en bil. Dessutom ar det for tillfallet ca 45 grader varmt hela tiden. Inte for att gradantalet spelar nagon roll - allt over 28 grader ar ju anda outharligt.

Det lilla jag sett av Bangalore (bilfarden fran flygplatsen till campus) visar en helt annan sida av Indien. I bilen satt vi i flera minuter och bara forundrades av hur pass bra vagarna var och hur lite folk tutade jamfort med de "vagar" som vi fardats pa hittills.

Har bor vi nu och i fyra veckor framover i varsitt rum.

Mitt rum med egen toa och allt - lyx!!

Nu ska jag in till stan en svang och handla lite skrivblock och sant som kan behovas imorgon men jag lagger upp lite bilder senare!

Lyx och sant

Man lar sig fort uppskatta vissa basala saker nar man reser runt i Indien sa som vi gor. Toaletter till exempel.

Vandrarhem 1: Toaletten hade toastol (san som vi har i Sverige), tvattfat, tval och dusch. Skabbig med svenska matt matt men ingen man storde sig pa.
Vandrarhem 2: Kaklade vaggar, toalettstol som inte gick att spola i (vi larde oss den sk. "hinkmodellen" ganska snabbt) och dusch med nastan varmt vatten.
Vandrarhem 3: Inbyggt hal i golvet pa tjejernas, hink pa killarnas, spindelnat. Ingen tval, ingen dusch.
Hotell 1: LYX!! Dusch med varmt vatten! Tval! Toastol som kan spola! Fortfarande skabbigt med svenska matt matt men jag har aldrig kant mig sa ren. Och framforallt: toapapper!! Har inte hant sen Vandrarhem 1.
Vandrarhem 4: Rinnande vatten, tval (som vi stal fran hotellet) och toalettstol som kan spola nar man behover. Agaren ar en smamysig munk(?) med rosa fleecejacka som tycker litar pa oss framlingar och vill att vi betalar forst nar vi har bott klart (utan vakter i entren!). Helt fantastiskt med andra ord!

For tillfallet ar vi i Dharamsala (och jag kommer nar som helst bli utslangd fran internetcafet da de egentligen har stangt for en stund sedan). Kajsa har idag sprungit upp for ett berg och ner for ett berg och blivit van med en hund. Jag och Arvid har tagit det lite lugnare och "trekkat" till en sjo som visade sig vara inhagnad och uttorkad (trots monsunen som pagar), hittat en konstig genvag utan ormar och halsat pa i Dalai Lamas tempel och forbattrat var karma.

Nu kommer agaren till internetcafeet in och han ser ut att ha hemlagntan sa jag maste sluta nu. Kul att sa manga kommenterar och foljer var resa! Rebecka: Arvid halsar tillbaka! :) Mamma och Amanda: jag saknar er! Nat speciellt ni vill att jag koper med hem till er? Jag har kopt Chaite till dig Amanda. Om ni undrar varfor det blev sa fa och sa trakiga bilder sist sa var det for att datorn hangde sig hela tiden. Datorn jag sitter vid nu har inget usbkontakt sa det blir inga bilder idag.

Imorgon ska vi trekka lite pa riktigt och pa fredag hoppar vi pa taget tillbaka till Dehli. Jag hor av mig nar jag kan. Kram pa er!

Manali mm

Har kommer lite bilder som utlovat! Dessvarre kommer de i oordning eftersom det inte funkar att flytta om domutan att behova ladda over dom igen och datorn har ar seg... Hur som helst, hall till godo!

Arvid och Kajsa pa en gata i Shimla.

Utsikten fran vart vandrarhem i Dehli nar vi just anlant till Indien. Klockan ar ca 6 pa morgonen.

Akte fran Shimla for nagra dagar sen och ar nu i Manali sen ett par dagar. Om Shimla var lugnt, vackert och med fantastisk utsikt vart man an vande sig sa ar Manali lite mer nedsankt i en grop och sopluktande men omgivet av vackra berg.

Halv fem i morse akte vi upp till Rothang Pass som ligger pa ca 4000 meters hojd och vandrade nagra timmar. Det var helt otroligt, jag har aldrig varit sa hogt upp forut! Imorgon ska vi forsranna innan vi drar till Dharamsala.

Har lite brattom nu, folk koar for att fa datorn men jag uppdaterar sa snart jag kan igen!

A picnic for babies

Sa var vi antligen i Indien! Glomde sjalvklart usbkabeln pa hotellet sa det blir inga bilder den har gangen men nasta gang jag ar vid en dator ska jag forsoka lagga upp lite bilder sa ni far se hur det ser ut har .

Vi landade i New Dehli kl halv fyra pa morgonen lokal tid (ca 12 pa natten svensk tid har jag for mig), vi hade da rest i 27 timmar och var lite slitna och hade svullna fotter. Hela resan gick dock jattebra och jag agnade hela flygtiden till att lara mig anvanda endast hogerhanden att ata med da vansterhanden ar oren (bajshanden). Det gick sisadar och hardcorehindun som satt till hoger om mig sag lite acklad ut till och fran.

I Dehli var det 43 grader varmt och nar vi landade sa blev vi hamtade av en man som jobbade pa Hare Krishna Guest House dar vi skulle bo. Efter 300 meters korning bestamde jag mig for att fran och med nu alltid lita helt och fullt pa vem som an korde oss annars hade jag behovt narkos varje gang vi skulle fardas nagonstans. Trafiken ar verkligen helt galen och har ett system som innebar ett flitigt anvandande av tutan och som visserligen fungerar men som inte ar nagot for den akradde. Omkorningar ingar i korstilen och att byta till motande trafiks fil ar inget problem ens om det ar i en helt blind kurva med en bergvagg pa ena sidan och ett stup pa den andra. Det galler som sagt att lita pa sin chaffis.

Dehli var annars inget att rekommendera. Vi hade som mal att ta oss till jarnvagsstationen for att boka biljetter men det var helt omojligt. Den lag bara en liten bit bort men eftersom det star "turist" skrivet i pannan pa os sa blev vi attackerade av forsaljare och Ricksha-chaufforer varenda sekund. Vi fick inte aka vart vi ville och agnade flera timmar pa en turistinformation dar "Al Pacino" (som mannen tyckte sig vara lik) forsokte salja pa oss en resa till Kashmir. Det verkade faktiskt jattevackert och vi overvagde ett tag att kopa det (trots UD:s varningar(!), sa bra var han...) innan vi kom pa att det var till "Himalaya Hills" vi ville, och hela tiden hade velat (trots att vi for en stund blev blandade av saljsnacket), och inte till det "riktiga" Himalaya.. Al Pacino sagade var resplan och sa att vart resmal inte ens var riktiga berg. "That's where we send our babies for picnic!" Till slut lat han oss iallafall boka en bil till Shimla efter manga om och men.

Igar anlande vi hit till till Shimla som ligger pa ungefar 2400 meters hojd. Jag trodde faktiskt inte att man skulle marka av hojden men efter de forsta 300 strappstegen upp till hotellet kunde jag inte langre lyfta min egen kropp och an mindre min ryggsack. Det kandes lite pinsamt men jag betalade faktiskt chaffisens kompis for att bara upp min vaska... Sjalv lag jag och flamtade pa en sang och efter flera minuters vila lag pulsen anda pa hundra slag i minuten. Nu ar vi alla mer acklimatiserade men att undviker anda att ta trappor i onodan da det gor en halvt svimfardig av anfaddhet.

Shimla ar hur vackert som helst och vi kan strosa helt fritt pa marknaderna utan att bli antastad vilket ar riktigt skont. De enda som egentligen kommer fram till oss utover en och annan forsaljare och tiggare ar skolbarn och deras foraldrar som vill ta foton pa oss. Antligen far jag mina fifteen minutes of fame! :)

For tillfallet sitter jag pa turistinformationen dar vi just har bokat en resa till Manali imorgon. Efter det ar planen att vi ska aka vidare till Naggar for att dar ga en tur under nagra dagar till Malana. Efter det hagrar Dharamsala dar vi tankte hanga lite med Dalai Lama for att sa smaningom dra oss ner till Dehli igen och darifran till Bangalore den 5:e juli.

Jag uppdaterar sa fort jag kan igen och ska da forsoka ladda upp lite bilder ocksa. Nu blir det lite snabbt facebookande och sen mat nanstans. Jag hor av mig!

Nu bär det av!

Okej. Nu bär det av!

Jag fortsätter skriva (så gott det går) från Indien! Hejrå.

Min estetiska ådra eller hur kul kan man ha med en digitalkamera?

Den senaste tiden i bilder

Tömde mobilen på alla bilder jag spontantagit under våren och sommaren. Här är ett urval:

Hej!

Tentaplugg. Lagboken ur grodperspektiv för att riktigt betona tjockleken.

En igelkott som precis som jag och syrran var påväg mot Ålidhem under brännbollsyran. Allt medan polisens helikopter gemytligt smattrade i luften.

För någon vecka sedan upptäckte jag mig själv som en del i ett kollage uppsatt på IKSUs brännbollsyrevägg.

Kvällen innan tentan: kniven på behörigt avstånd från strupen.

Jag testar spypåsar en vecka innan avfärd till Indien.

Någon av mina grannar är ett vidrigt avskum.

Fem dagar kvar.

Än så länge händer inte så mycket. Jag får ingenting gjort men lyckas ändå kolla imponerande många avsnitt av Six feet under per dag. Lägenheten är kaos och det är faktiskt enbart mitt fel.

Reseplanen är så gott som klar och reseapoteket svämmar över mitt köksbord.

Planerade att skriva lite mer utförligt men var och klättrade ikväll igen och mina händer/armar är så möra att jag inte orkar hålla ett glas vatten, än mindre skriva... Jag är en martyr idag.

Efter det här var jag till apoteket två gånger till följt av besök på Claes Ohlson och Rusta. Nåt jag har glömt?

Gårdagen

Igår tittade jag på vad som senare skulle visa sig vara den sista havsfilmen (den här gången om sjöborrar) samtidigt som jag lyssnade på en slipmaskin och skakade. Tyvärr förstördes poängen med hela testet av att jag fick så mycket tinnitus av slipmaskinen att jag inte kunde höra hörseltestpipen och vi fick helt enkelt avbryta projektet. Jag får alltså aldrig veta hur det gick för valungen men det kanske var lika bra.

Efter att jag blivit utsparkad från experimentet gick jag och tröstshoppade reselakan med syster och kvällen avslutades så småningom med en utflyttningsfest hos Kajsa följt av en tripp till TC, till Max och till sist hem där jag somnar som en stock halv fyra på morgonen.

Kajsa förenar nytta med nöje genom att putsa fönster samtidigt som gästerna underhålls.

Jag kombinerar nytta med nöje då jag socialiserar samtidigt som jag läser om vandringsleder i Himalaya. Bara åtta dagar kvar nu!

Efterlysning!

Den fina röda cykeln som speglas i Tomos (i föregående inlägg) blev inatt stulen. Det är ingen dyrbar cykel men den fungerar utomordentligt, är en present av mina föräldrar, och den är min.

Beskrivning:

• röd och av märket Merida
  
• damcykel
• 7-växlad
• har en svart cykelkorg vid styret och aluminiumfolie på pakethållaren

Till den som stal den: hoppas du drömmer mardrömmar ditt svin.
Till alla som kan tänkas se den: Snälla, hör av dig! Du får hittelön och en stjärna i himlen.

Vroom!

Det finns många saker en pojkvän kan vara. Efter en snabb googling vet jag nu att en pojkvän kan vara allt från mytoman till crossdresser till indisk gud.

Ingen verkar dock ha en pojkvän som är moped. Förutom jag då.

Parkerade honom utomhus inatt då han verkade ha nåt fel på avgassystemet.

Nu kan du sitt där å skaok!*

Dagens öronexperiment bestod av samma maskinliknande vibrationer som igår men idag var det kombinerat med ljudet av en slipmaskin. Till min förströelse: en naturfilm om havssköldpaddor och valar. Vet inte om det var omständigheterna som gjorde mig extra mottaglig eller om naturfilmer görs så mycket bättre nuförtiden men efter den första minutens öronchock fastnade jag helt i filmen.

Valmamman och valbebisen simmade på i havet när helt plötsligt tre elaka späckhuggare dyker upp. Mamman och ungen kämpar på men till slut orkar inte valungen simma längre och då ser späckhuggarna sin chans. Till valmoderns förtvivlan försöker späckhuggarna dränka valungen genom att lägga sig på den (Willy, vart gick det fel?) och just när valmamman har lyckats puffa upp sitt barn till ytan så den får andas så - klick - svart skärm - tystnad - tinnituspip. Tjugo minuter har gått och jag har knappt märkt av det.

Imorgon blir det gammalt hederligt köksjobb på fabriken och lika bra är väl det för jag börjar få träningsvärk av all vibrationsträning.

* Min kära farmor på äkta pitbondska när farfar på sin åttioårsdag fick en vibrerande massagefåtölj.

En ledig tisdag i Umeå

Idag har jag bränt alla mina pengar på vaccin och lite på glass. Det sved, kan jag tala om, både av sprutan och rent ekonomiskt. Hittills har jag lagt ca tvåtusen på vaccin och annat som kan vara "bra att ha" när man är därborta och mer lär det bli... Min ekonomi skriker sig till sömns på kvällarna.

Men jag har faktiskt inte bara bidragit till Apotekets omsättning idag, jag har även tjänat lite pengar i forskningens tjänst. Det har jag gjort genom att sitta och hålla i en skakande maskin (som ska likna en slagborr?) i tjugo minuter samtidigt som jag tittade på en naturfilm om hajar. Tydligen skulle det påverka hörseln men det enda jag märkte av var en grym handsvett. (Något som jag såklart var tvungen att tala om för den stackars doktoranden. Ibland är jag så kvinnlig att jag svimmar.)

Sen blev det picknick vid älven och sen när alla andra drog till TC för att dricka öl cyklade jag hem och drack en spektakulär drink gjord på bakterier som förhoppningsvis kommer att aktivera min tarms immunsystem.

Nu: seeen middag
Sen: Six Feet Under-maraton
Imorgon: lyssna på en slipmaskin och titta på hajar i forskningens tjänst

Kvällen i bilder

Har fått låna syrrans kamera inför Indienresan (tack Amanda!) och invigde den idag.

Picknick vid älven

Vackra träd