"Alltså... det finns säkert minus men jag ser BARA plus!"

Lillasyster, 10 år, spekulerar kring hur det skulle vara att födas som säl i sitt nästa liv...

Småsyskon är roliga. Förra helgen var jag i stugan och tänkte då lära lillebror, 3 år, något av det viktigaste i livet - hur man hoppar coolt. Bah, sa han och hoppade tio gånger coolare än mig på första försöket.

Dagens fundering

Inhandlade förresten Ormsalva som tröst för mina ben.

Men varför heter det just ORMsalva? Syrran försökte tänka utanför lådan:
- Det kanske inte är orm som vi tänker på det, det kanske är... årrm?

Frågan är ju bara: vad sjutton är en "årrm"?

Jag VILL bli stur.

Ok, nu vill jag ha ett vuxet liv. Jag är ändå 25 bast. Mina kompisar har barn och hus. Jag bor i en korridor och skulle utan problem kunna vara skandalöst full varenda helg utan att nån hade tittat snett. Korridoren är visserligen Umeås finaste men ibland vore det skönt med ett eget kök (fritt från snusförnuftiga "kom ihåg att städa!"-lappar) och ett eget köksbord med egna smulor på. Och ha möjligheten att lämna middagens disk till morgondagen om man känner för det.

Jag hjälpte nämligen syrran och hennes kille att flytta idag, därav vuxenlivsdrömmen. Den nya lägenheten är helt fantastisk. Egen tvättstuga har dom också. Tror jag ska flytta in hos dom istället. Lite sakta och smygande så att de inte riktigt förstår vad som pågår och alltså inte kan protestera förrän det redan är försent och jag har besittningsrätt. Här är en inflyttningspresent som jag tyvärr inte köpte på helgens loppis:


Godnatt.

Friday I'm in love!

Först av allt: Grattis Syster som klarade uppkörningen idag!!

Dagen har, förutom lite nervositet å systers sida, varit lugn. Lite plugg först och sen hade en av korridorsgrannarna styrt upp en after work på Scharinska. Mycket trevligt! Gaiakollektivet soundcheckade när vi kom så vi fick livemusik till pizzan. (Väldigt dåligt ur LCHF-synpunkt men veckan förstördes kostmässigt redan i onsdags då jag fick akuta muffinscravings så det kunde liksom inte bli så mycket värre... intalar jag mig.) Dessutom hade de glömt låsa upp ytterdörren så vi fick smita in bakvägen. Därmed kan jag bocka av backstagehäng på helgens att göra-lista, wohoo!

Resten av kvällen har tillbringats i horisontalläge med en tv, en telefon och en bok som enda sällskap. Mycket trevligt även det.

Nu: försöka torka det, ehm, artificiellt förstärkta pigmentet innan jag somnar (och lakanen bildar ränder på mina armar)
Imorgon: hemlig loppis med E & J

Halvt naken, väldigt exposed och kanske lite rädd.

Överlevde cellprovtagningen trots allt men jag måste säga att det finns trevligare saker att göra en fredageftermiddag. Jag blev inropad av en stor och barsk kvinna som tog hand om mig och sa åt mig att "slappna aaav". ("Slappna aaav kan du göra själv!" tänkte jag högt inne i min hjärna.) Isch. Det är bara nåt väldigt onaturligt i att klä av sig bara sådär. Finns det egentligen någon, utöver blottare då, som gillar ensidig nakenhet? Är man två finns det iallafall en viss reciprocitet i det hela. Fast jag vet å andra sidan inte om det hade vart bättre om hon hade börjat sympatistrippa... Hur som helst.

Fick en mindre fredagsdepression efter det, ("all dressed up and nowhere to go" fast utan att vara dressed up) men den gick över efter att Petter hade peppat mig för London i vår. (Cissi, jag tänkte bo hos dig! Hoppas det är ok.)

Annars har det inte hänt så mycket. Lillasyster är ute och roar sig på jobbfest (tema: "kom som dig själv!") medans jag ligger och äter wasabinötter och kollar Morden i Midsomer. Jag vet att jag har sagt det tidigare men jag älskar verkligen brittiska serier. London i vår kommer med andra ord bli hur bra som helst.

Apropå...

...tidigare inlägg om hur mycket jag gillar effektivitet så finns det numera även ett dokumenterat tillfälle då jag idkar simultankapacitet. Ni skulle bara veta hur jag njöt just då.

Och ja, jag har tydligen röstkapacitet som en smurf. Bara att acceptera.

Mitt nya (något labila) liv

Stolen sprack just under mig. Det är nästan att jag tar det som en personlig förolämpning. Som tur är så har jag börjat mitt nya nyttiga liv i eftermiddags så nu känner jag mig så himla sund att jag tänker att det beror på något annat istället. (Det faktum att stolen stått på en balkong i ett år till exempel. Eller att den innan dess stått i ett soprum.)

Det är förresten vansinnigt skönt att vara på bra humör igen! Har varit helt pissed off på allt och alla i två dagar. Det började igår med en dust med arbetsgivaren som jag kan ha överreagerat på och som gjorde mig svartögd i två timmar. Det skulle ju kunnat ha tagit slut där men det var som Pandoras Ask. Efter att ilskan hade fått vädras och känna på dagsljuset fanns ingen återvändå. Jag fortsatte vara arg och blev arg på allt som rörde sig: på killen som svettades på spinningen, den lilla hunden som bajsade bakom mitt hus, den lilla hundens ägare som säkert inte plockade upp bajset, på sekreteraren i Mad Men, you name it. Idag höll jag på att skälla ut en bibliotikarie för att det nya datorsystemet på Universitetet är värdelöst ("jaha, vem var det som tyckte att det här var en så bra idé då?") och började nästan gråta vid kopiatorn strax efter.

Men som sagt, nu är jag på hur bra humör som helst. Vet dock inte vart jag var påväg med det här resonemanget. Men jag är glad, tralala, och då behöver man kanske inte ha något vettigt att säga. Eller?

Nu: bortduschning av klätterdamm
Sen: Mad Men
Senare: Övningskörning med lillasyster (med bil, lillasyster kör)

Lägesrapport

Biblioteket öppnar först tolv idag och det tar jag som ett tecken på att vara ledig fram tills dess. Så idag har jag inte gjort mycket annat än att

• sola
  
• ligga på en parkbänk utanför huset och läsa Barack Obamas Min far hade en dröm
• steka jag blodpudding till matlådan (blev så sugen eftersom min kompis, den f.d. vegetarianen, går omkring och knaprar på blodpudding i tid och otid)

Om en liten stund ska jag till syrran och äta upp deras sushirester från igår.

Planen för dagen: att få den internationella privaträtten att sluta flyga runt och istället lägga sig på plats i mitt huvud.

Senilsöndag

Idag var jag och syrran och sprang runt sjön. Helt fantastiskt. Ända tills jag kommer hem tio i fem och mobilen piper till. "Jobb 17.00 till 19.30." What? Inget minne whatsoever av att jag ska jobba förutom ett svagt minne om att jag ska jobba. Kollar schemat - inget står om jobb på söndag.

Jag ringer runt - ingen svarar. Ringer ett varv till - Cecilia svarar. Cecilia säger "ring chefen!". Jag ringer chefen. Chefen säger "du ska jobba". Jaha.

Jag ska jobba. Raggardusch och sen iväg till jobbet. Kommer inte in - grinden trasig. Jag blir så småningom insläppt. Charlotta är där. Total förvirring. Jag ringer chefen (igen). Chefen förvirrad. Alla är förvirrade.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att söndagar är menade för vila - inte jobb.

Sol är sol om än genom skitiga fönster

Sitter för tillfället i köket och läser om skattepliktiga förmåner. Solen skiner in genom ett skitigt fönster och kaffet står och ångar på köksbänken. Är inte i skolan idag eftersom jag kaskadhostar så fort jag öppnar munnen. Hade tänkt sitta i Röda Rummet och läsa men eftersom det är ett tyst rum (och eftersom jag själv intensivt hatar alla som sitter där med hostningar och snorindragningar) så tänkte jag bespara mig själv några onda blickar och plugga hemma istället. Och för en gångs skull går det bra. Tror det har att göra med det taktiska i att sitta med ryggen åt diskbänken.

Nu: kamma håret
Snart: möte med utbytesgänget
Sen: lunch med syrran på sjukhuset
Ännu senare: kanske taekwondo? Har ännu inte bestämt mig. Om jag inte far kommer jag ha missat träningen i 1,5 vecka. Om jag far kommer jag antagligen smitta ner folk. Och enligt syrrans domedagsföreläsning kommer jag antagligen få hjärtmuskelinflammation och dö också. Och det känns ju inte helt schysst att dels smitta ner alla som ska tävla och dels tvinga dom att ägna viktig träningstid till att bära bort min döda kropp. Men, som sagt, har inte bestämt mig än.

Den nakna sanningen

Tog tidig helg idag och strosade runt på stan med syrran istället. Estetiskt lagd som hon är så fotar hon vardagen i svartvitt. Och snäll som hon är så publicerar hon bara de fina bilderna. Här är verkligheten:
Nu: Internationell middag med utbytesstudenter!

Frisbeegolf

Hej och hå. Nu har semestern börjat. Två och en halv vecka då jag inte kan jobba ens om jag vill. Trevligt!

För att fira (eller nåt) for vi, jag, T, syrran och hennes karl, och spelade frisbeegolf. På nåt sätt känns det väldigt typiskt Umeå att ha en frisbeegolfbana... Syrrans kille var riktigt duktig, de andra två var duktiga nybörjare och jag var... mindre bra. ("Episkt dålig" som pojkvännen senare beskrev det.) Till att börja med kastar jag som en bäbis. Tio meter åt gången, vilket i sig genast leder till att man förlorar även om man kastar rakt, och in i varje buske som ögat kan nå. Syrran höll på att få huvudet avkapat minst en gång. Nåja. Det finns väl säkert annat jag är bra på. I veckan fick jag till exempel höra att jag gör jag goda ägg.

Här låg min frisbee. Men bara min konstigt nog.

Nu: frukost (klockan 11.43 - sommarlov!)
Sen: ingen aning ty vem vet vad dagen har att erbjuda?

Mantrat för dagen

Det kommer att komma fler soliga dagar, det kommer komma fler soliga dagar, det kommer komma fler...

Jag måste tänka så hela tiden för det känns verkligen hemskt att cykla förbi alla somriga människor med solglasögon, begynnande solbrännor och brännbollsträn i händerna påväg till ängarna när man själv är påväg till bibliotekets kvava ångestcentral. För här samlas vi. Alla vi som har gett upp brännbollsyran 2008 med allt vad det innebär för att kanske, eventuellt, förhoppningsvis ta igen lite av den tiden man ägande åt annat än studier under terminen.

Igår när jag och syrran cyklade hemåt möttes vi av mängder med glada ölburksbärande människor som vallfärdade mot Ålidhem. "Ni åker åt fel håll!" Jo jag vet...

Det kommer komma fler soliga dagar, det kommer att komma fler soliga dagar... Snälla?

En tisdag som vilken som helst

Då var huvudförhandlingen i civilrätt avklarad. Egentligen inte alls nån stor grej men jag blir alltid lite nervös för sånt där. Andra terminen skulle vår grupp vara domstol och eftersom alla andra störtvägrade fick jag vara ordförande. Jag fick blackout. Basgruppen fick under den lilla stunden vi fick till att överlägga förklara för mig vad allt hade handlat om för jag hade varit så upptagen av titta i mitt manus och inte säga fel att inget annat hade gått in. Efteråt sa alla att jag hade varit så himla lugn och bra men jag mindes ingenting. Det gick lite bättre idag, jag kom iallafall ihåg vad som sades, vilket alltid underlättar.

Men helt seriöst, det är skillnad att ha seminarium i ett vanligt klassrum och att sitta här och dessutom bli inspelad på band:
Annars har det väl inte hänt så mycket idag. Det var 20 grader varmt enligt Vattenfalls termometer nere på stan och strålande sol hela eftermiddagen. Jag och Syster Yster rullade ner på stan och köpte klänningar och skor. Åt middag på Subway. Hade det trevligt.

Nu: byta svettmarinerade plåster mot nya
Sen: soffhäng med karlsloken
Sist men inte minst: Grattis Nadia som fyller åtta år idag!

Förolämparen i nöden

Jag och syrran var och handlade igår och skulle just gå till kassan när en ung kille (kanske 22 år?) tappade sin kundkorg och innehållet började rulla åt alla håll. Instinktivt ryckte jag lite framåt för att hjälpa till men stannade igen. Hjälper man folk bara sådär? Alla andra bara gick förbi. Okej om det var en gammal gubbe med reumatism men en ung fräsch kille som tappat några konservburkar..? Syster avbröt mitt tvekande, pekade med hela armen och sa befallande:
- Hjälp honom.
Lydig som jag är så gjorde jag som hon sa. (Nu i efterhand förstår jag inte varför inte hon.. nåja.) Killen rodnade som tusan och stammade fram ett "tack". Han skämdes, jag skämdes också litegrann för att jag hjälpte nån som kanske inte behövde hjälp som värsta räddaren i nöden utan att det ens var nöd. Så för att ha nåt att säga så sa jag:
- Känner mig lite som nån som hjälper gamla tanter över gatan, haha.
Varpå han svarar:
- Ja, jag är som en gammal tant.
Nu blev det ju jättekonstigt. Det var ju inte meningen att kalla honom "tant", jag ville bara förklara det fåniga med räddaren i nöden utan att det ens var nöd... Nåt mer hann jag inte säga för då dök det just upp en kvinna som blinkar och säger:
- Det där var ju bara ett raggningsknep förstår du väl!! Höhöhö!!

Stackars kille. Tappar alla sina varor. Blir kallad för tant. Anklagas för att ragga på främlingar av främlingar. Kul början på helgen liksom.

Dagens Rätt

Dagens fel: gjorde bredbandsbolagets "vet du vad som är olagligt när det kommer till fildelning"-test och trodde på fullt allvar att oavsett vad man svarade så fick man fel (för att man skulle lära sig). Ända tills jag faktiskt fick ett rätt. Jag behöver väl inte säga att immaterialrätt inte är min starka sida?
Dagens införskaffning: ett jobb inklusive 20 kronor mer i timmen
Dagens citat: "Den säger 'Du är lat. Ta benen.'" (Systers respons när jag ber henne kolla en buss.)
Dagens Umeå:Det spelar ingen roll om det är snöstorm eller blankis - i Umeå cyklar man. No matter what.

Pepparkaksbak

Jag, syrran och syrrans kille bakade pepparkakor hos oss igår för att förhöja julstämningen. Detta är delar av resultatet:

Syster bakade, jag dekorerade. Utan att ha yttrat ett ord fick vi samma morbida tanke.

En pepparkaka med bröst och äggstockar. En livmoderkaka?

Slutligen mina personliga favoriter: Batman och Fatman

På äventyr med (sjuk)syster

Syrran (som snart är färdig sjuksköterska) bad mig idag komma förbi hennes del av universitetet för en liten hälsokoll. Blodtryck, vikt, blodvärde och blodsocker skulle kollas. När vi kom dit så hade tyvärr alla stuckit och tagit med sig allt utom blodtrycksmätaren och stetoskopen så den lilla undersökningen blev pytteliten. Blodtrycket var bra och jag hade puls så nu känner jag mig redo för helgen. :)

När blodtrycket hade kollats så passade jag på att göra det jag alltid har velat göra, men aldrig vågat - jag lekte med stetoskopet! Glad som ett litet barn kollade jag att alla kroppsdelar hade puls. Tyvärr så hade jag ingen puls till en början, åtminstone inte där pulsen normalt brukar återfinnas, dvs. på bröstkorgen så jag letade vidare. Under bröstet, på ryggen, längst revbenen och slutligen halsen. Först när jag kom till halsen hörde jag något. Ett svichande ljud. "Ah, blodtrycket!" tänkte jag men så började blodtrycket låta konstigt. Nu är ju inte jag utbildad i sjukvård men det faktum att blodet gurglade kändes inte helt normalt. Mitt blod gurglade och puttrade. Med vad som måste ha varit en ganska så orolig min tittade jag på syster som höll på att explodera av skratt. "Det är inte du som låter!" sa hon innan hon vek sig dubbel. När jag tog ur stetoskopet ur öronen kunde även jag höra att det faktiskt var avloppet som lät och inte jag. Lättad tog jag systers blodtryck (och fick hennes hand att domna bort) och sen for jag hem.

Nu: fixa mig innan julfest
Sen: julfest

The ghost of christmas...

Systra mi har julpyntat hemma. Var hos henne idag och det är så fint, de har till och med köpt en julgran. Jag fick lite ångest för att jag inte har pyntat nåt alls (på flera år) och försökte förklara med ett: "jag har inte varit hemma så mycket på sista tiden..." Egentligen har jag inte varit hemma speciellt mycket senaste årstiden. Flyttkartonger står fortfarande kvar fast vi har bott här en månad snart. Och det är väl egentligen helt okej om det inte vore för att det är kartonger fyllda med kläder. Som används. Och sen läggs tillbaka i kartongen igen.

Hursomhelst, julpynt var det ja. Eller bristen därpå. När jag satt hos syrran och såg mig om i den välinredda, julstämningsfyllda lägenheten slog det mig: tänk om det är såhär det kommer bli? Hon kommer ha trinda (ja, trinda, det står alltid så i böckerna) och lyckliga barn som kryper runt (alternativ blir hissade i luften) och skrattar medans deras kära mor står och bakar lussebullar. Julgardiner existerar och i fönstret hänger en julstjärna, precis sådan vi hade när vi var små. Hos deras moster (alltså hos mig) råder misär. Mina barn (om jag haft tid att producera några) sitter och gråter i ett kalt hörn och drömmer vaga drömmar om jultomtar medans deras mamma skickar ett jäktat SMS om att hon kommer "alldeles på en liten stund, max tre timmar".

Shit, jag behöver inget Ebenezer Scrooge-spöke som kommer och hälsar på, det här klarar jag ju galant på egen hand! Det här måste styras upp.

Nu: skriva en lista på saker jag borde prioritera i mitt hem
Sen: sova ikapp (i ca 7 timmar, efter det: föreläsning)
Någon gång inom en förhoppningsvis snar framtid: inhandla, montera och sätta upp lite julpynt