En vecka i april

Att ha en kombo är spännande på många sätt. Ibland hittar man en lök på sitt skrivbord, ibland är det städat när man kommer hem. Ibland hittar man kurslitteraturen i duschen.

Förvaring för träningskläder som är för svettiga för att vikas in och för rena för att tvättas. På natten när man är trött och ska kissa i mörkret kan man ibland få för sig att det är en farlig man som står bakom tvättkorgen.

Grafitti Umeå-style: pärlplatteigelkottar

Under utbildningens sista tentaplugg satt jag och Emma mittemot varandra i en tyst läsesal och skickade lappar åt varandra istället för att prata, så hänsynsfulla är vi.

Igår morse när jag fortfarande låg och blinkade i sängen kom Kära Kombo-Kajsa in från köket och meddelade med allvar i rösten att kaffet var slut. Att skriva tenta utan kaffe i kroppen är som att skriva tenta utan armar. (Naturligtvis kom jag senare hem från Coop med allt man kan tänkas behöva under en tenta: nötter, bananer, vatten... Utom kaffe då förstås.)

Borttappat

Igår när jag klädde på mig för att gå till skolan hade jag i bakgrunden på ett radioprogram som handlade om Sibiriens permafrost. Subliminal perception i kombination med att det var vitt ute fick mig att klä på mig rejälare än vanligt men när jag kom ut var det inte alls särskilt kallt och jag svettades hela vägen in i biblioteket.

Idag, vis av erfaranheten, nöjde jag mig med kortärmat under jackan men då hade det istället blivit kallt på riktigt. Jag kan inte säga exakt hur kallt (min termometerfunktion i Windows Vista har stått på sol och +10 grader sen augusti) men definitivt... svalt.

För att komma till saken så saknar jag min röda, varma, superfina paschminasjal som jag köpte i Bosnien förra sommaren. Är det nån som har sett den? Kan inte utlova någon belöning då jag är i det närmaste pank men en stjärna i himlen kan jag väl gissa att personen får som hjälper mig att hitta den igen.

Cyklande Ålidhemsstudent erkänner; "Umeå har påverkat mig"

Käkade lunch med en kompis idag och fick höra senaste skvallret från ett av de gamla fiiina universiteten. Bland annat så är tydligen biblioteket en catwalk och varje dag är en fashion show. Shit. Oavsett hur spännande det låter med gamla bibliotek och gröna bibliotekslampor tror jag inte att jag skulle våga visa mig där. Jag hade nog förresten inte ens kommit in, vakten hade stoppat mig. "Tyvärr, du står inte på listan." Eller nåt.

Tror det är Umeå som har förstört mig. Politiskt medvetna, alternativa, avslappnade, vegan-Umeå.

Idag, till exempel, var jag påväg till klätterväggen och hade just bytt om inne på en närliggande toalett (har tappat bort mitt enda hänglås och vägrar köpa ett nytt för jag vet att jag har det nånstans). De vanliga skorna var nerpackade och eftersom klätterskor är fruktansvärt obekväma så hade jag bara på mig raggsockar under den korta vägen till klätterväggen. Plötsligt slår det mig att jag borde värma upp innan så jag vänder om och går in på gymmet istället. Kör lite trappmaskin. Strechar lite. Sätter mig i roddmaskinen för att värma upp skuldrorna. Och då upptäcker jag...

...att jag för tillfället tränar på Europas största träningsanläggning iklädd raggsockar.

Ja, pappa. Förvandlingen till Umebohem är nu total.

Dagens outfit

... efter att ha cyklat från stan i spöregn (man tager vad man hittar i diverse vänners skåp på universitetet):

• kavaj
• goretexbyxor
• halternecklinne
• långkalsonger i ull
• barfota fötter

Alla modebloggerskor kan ju bara gå och gräva ner sig. Eller nåt.