Say hello to my little friend

Förra veckan gick många timmar åt att få tummen ur och efter många års velande äntligen skriva ett CV. Ja, jag vet att det är jättekonstigt att jag inte har haft ett CV förrän nu. Men då har jag inte fått jobba heller. Hur som helst, idag fick jag lite lön för mödan när jag blev uppringd och bokades in för intervju! Wohoo!

Sedan dess (det var för tre timmar sen) har jag varit så uppspelt att jag inte har kunnat koncentrera mig på de artiklar jag ska ha läst till imorgon utan istället har energin gått åt till att fixa om i mitt rum.

En hylla jag köpte för fem år sedan fick äntligen uppleva vad det är att sitta fast på en vägg. Den ser lite smått förvånad ut nu måste jag säga. ("Vart är golvet? Vart är dammet?!" Lugn, lugn, säger jag åt den. Dammet är snart på plats och med tanke på min spika-först-kolla-sen-fyll-igen-felslagna-spikhål-med-tandkräm-när-jag-flyttar-approach till det mer konventionella borrandet kommer nog hyllan rasa ner på golvet vilken dag som helst.) Filmaffischen som provisoriskt har fått stå på skrivbordet och agera post it-hållare flyttades till framför garderobsdörren. Ganska snart insåg jag att det var en mindre funktionell plats att ha en stor tavla på och ställde därför in den på toaletten istället.

Sådärja. Så fort jag bara kommer över obehagskänslan över att ha Tony Montana framkikandes bakom tvättkorgen när man ska kissa så kommer jag säkert älska min nya inredning.

Nu: jobb
Sen: spinning
Senare: läsa färdigt artikeln så jag får veta om en bra miljö är en mänsklig rättighet eller ej

Mitt nya (något labila) liv

Stolen sprack just under mig. Det är nästan att jag tar det som en personlig förolämpning. Som tur är så har jag börjat mitt nya nyttiga liv i eftermiddags så nu känner jag mig så himla sund att jag tänker att det beror på något annat istället. (Det faktum att stolen stått på en balkong i ett år till exempel. Eller att den innan dess stått i ett soprum.)

Det är förresten vansinnigt skönt att vara på bra humör igen! Har varit helt pissed off på allt och alla i två dagar. Det började igår med en dust med arbetsgivaren som jag kan ha överreagerat på och som gjorde mig svartögd i två timmar. Det skulle ju kunnat ha tagit slut där men det var som Pandoras Ask. Efter att ilskan hade fått vädras och känna på dagsljuset fanns ingen återvändå. Jag fortsatte vara arg och blev arg på allt som rörde sig: på killen som svettades på spinningen, den lilla hunden som bajsade bakom mitt hus, den lilla hundens ägare som säkert inte plockade upp bajset, på sekreteraren i Mad Men, you name it. Idag höll jag på att skälla ut en bibliotikarie för att det nya datorsystemet på Universitetet är värdelöst ("jaha, vem var det som tyckte att det här var en så bra idé då?") och började nästan gråta vid kopiatorn strax efter.

Men som sagt, nu är jag på hur bra humör som helst. Vet dock inte vart jag var påväg med det här resonemanget. Men jag är glad, tralala, och då behöver man kanske inte ha något vettigt att säga. Eller?

Nu: bortduschning av klätterdamm
Sen: Mad Men
Senare: Övningskörning med lillasyster (med bil, lillasyster kör)

Resultat: snygga hyllor och stenlungor

Nu blev det ketchupeffekt på bloggandet helt plötsligt.

Hyllorna är uppe nu iallafall. Syrrans pojkvän, även känd som slagborrens rätte ägare, kom som en räddare i nöden och pekade ut rätt sorts pluggar så allt löste sig till slut. Men jag kan ju säga att jag förstår varför så många par skiljer sig i samband med renoveringen. Man är verkligen inte sitt bästa jag med håliga väggar på samvetet och cementdamm i strupen.

Jag upplevde även idag för första gången ett starkt hat mot att bo i hyreshus. Det har aldrig hänt förut, jag har alltid varit den som propagerar för kvartersvärdar och kollektiva tvättstugor. Tills idag vill säga. Snor på spegeln i hissen, en söndersliten ytterdörr (går inte längre att stänga --> svinkallt i trapphuset) och en stulen tvättid inklusive kräk i tvättmaskinen var vad som fick bägaren att rinna över. Jag vill ha ett eget hus. Och en egen Martin Timell.

Simultanförmåga

Detta är vad jag gör just nu:

1. borrar i cementväggar (tyngre än man tror)
2. bakar frallor (plåten klar om 2 minuter)
3. tvättar veckans tvätt

Och den tanken som återkommer med varje slagborrsslag är Varför? Varför håller jag på med tre hemmafixprojekt på samma gång? Varför väntade jag inte med åtminstone en av dem tills pojkvännen kommer hem? Varför föddes jag utan förmåga att prioritera? Why God why?

Borrutrustning: öronproppar mot hörselskador, simglasögon mot cementdamm samt (som inte är med på bilden) snusnäsdul á la rånare mot stenlunga. Snygg som få med andra ord.

Om jag vore diktator

Måste bara, som den gnällkärring jag är, påpeka ett och annat. Det finns vissa regler, skrivna och oskrivna, som är till för att... ja, följas helt enkelt (hur besserwissrigt det än låter). Hade jag varit diktator i Umeå hade jag sett till att följande handlingar kriminaliserades ögonblickligen:

• att cykla/gå på fel sida av gångstigen så att man krockar/blir påkörd/kör över någon/måste hoppa av cykeln i en vattenpöl för att vissa puckon inte kan hålla sig kvar på sin sida tills man har hunnit förbi
  
• att ha grupparbete i ett "tyst rum" och vägra uppfatta de tusen onda blickar som skjuts ur ögonen på de som har satt sig där för att läsa (och som är för artiga för att säga "håll käften")
• att inte slå av ljudet på mobilen/datorn när man sitter i ovan nämnda rum (och efter fjorton felmeddelandes-pling inte förstå att datorn inte kommer godkänna kommandot även om man försöker en femtonde gång)

Möjliga påföljder för ovanstående gärningar skulle kunna vara spöstraff eller landsförvisning.

Japp. Det var det. Nu kan jag återgå till det harmoniska arbetet med att bygga ihop IKEAmöbler.

Väggarna är ju fortfarande vita och toastolen är ju kvar

Gomorron. Blev inget inlägg igår eftersom jag 1) jobbade och 2) använde hela min lediga tid åt att shoppa upp mina tillgångar på grejer till lägenheten. Det blev inte så fruktansvärt mycket, men då hade jag inte så mycket tid på mig heller. Men toan fick sig en liten uppfräschning iallafall, så nu ser den bara ut som Tjernobyl-light. Jag var lite nervös för vad pojkvännen skulle tycka om mina drastiska förändringar men hans enda kommentar var "men du hade ju bara bytt ut duschdraperiet, mattan och handdukarna?".

Nu: kaffe med frukost
Sen: bodypump med Stål-Barbro

Ny badrumsmatta: skön för foten,
inte lika skön för budgeten.

Bloody Tuesday

Det regnar i Umeå idag. Ett ganska skönt regn, mjukt och varmt liksom. Man fattar inte riktigt att det regnar, man tror på nåt sätt att det bara duggar lite lätt ända tills man kommer in och inser att man är dyngsur.

Efter blodgivningen (som jag sköt upp till idag) tänkte jag ta en sväng till Myrorna. Jag har, ända sen svärisarna var här, varit så himla sugen på att förnya lägenheten lite. Och jag hatar egentligen Jysk/IKEA just för att alla vet vart man har köpt det och alla har samma sak stående i sin egen hall. Hellre då en snygg och lite udda möbel som ingen annan nånsin kommer kunna ha eftersom ingen annan sådan möbel finns. Iallafall inte på Jysk eller IKEA. Ha.

Hursomhelst. Jag blev, som alltid, sjukt trött och vinglig efter blodgivandet så planen för dagen blev istället naturgodis, soffa och Agatha Christie.