Valborgsmässoafton

Vilken dag!! Det är helt sjukt. Var det nån som visste att Umeå låg i södra Europa? Det här måste vara den varmaste valborgsmässoafton nånsin. När jag for förbi Ica just före fem var det 18 grader i skuggan och det var definitivt varmare nere på stan tidigare på dan.

Nu: efter ett litet jobbuppehåll återuppta valborgsfirandet
Sen: majbrasa!

En tisdag som vilken som helst

Då var huvudförhandlingen i civilrätt avklarad. Egentligen inte alls nån stor grej men jag blir alltid lite nervös för sånt där. Andra terminen skulle vår grupp vara domstol och eftersom alla andra störtvägrade fick jag vara ordförande. Jag fick blackout. Basgruppen fick under den lilla stunden vi fick till att överlägga förklara för mig vad allt hade handlat om för jag hade varit så upptagen av titta i mitt manus och inte säga fel att inget annat hade gått in. Efteråt sa alla att jag hade varit så himla lugn och bra men jag mindes ingenting. Det gick lite bättre idag, jag kom iallafall ihåg vad som sades, vilket alltid underlättar.

Men helt seriöst, det är skillnad att ha seminarium i ett vanligt klassrum och att sitta här och dessutom bli inspelad på band:
Annars har det väl inte hänt så mycket idag. Det var 20 grader varmt enligt Vattenfalls termometer nere på stan och strålande sol hela eftermiddagen. Jag och Syster Yster rullade ner på stan och köpte klänningar och skor. Åt middag på Subway. Hade det trevligt.

Nu: byta svettmarinerade plåster mot nya
Sen: soffhäng med karlsloken
Sist men inte minst: Grattis Nadia som fyller åtta år idag!

Pax för att inte vara bov!

- Vad ska du göra imorgon älskling?
- Jag ska köra polisbil ur ett genusperspektiv. Vad ska du göra?
- Jag ska vara kärandeombud i en huvudförhandling.

Vilka utbildningar vi går alltså, jag och karlsloken. Som att leka "mamma pappa barn" fast coolare och med klackeskor i sin egen storlek.

Censur

Den här bloggen har dött lite senaste tiden. Ofta har jag mycket jag vill skriva men som inte riktigt får komma ut. Jag censurerar mig själv hela tiden med resultat att det inte blir något resultat. Det var faktiskt roligast i början innan nån visste att bloggen fanns för då fanns ingen som kunde ta illa upp av det jag skrev.

Jag hade till exempel velat skriva om vissa vardagliga saker, till exempel den till lägenheten begränsade landssorgen som rådde i lördags när Manchester United förlorade, men eftersom vardagen har en väldigt stor del Pojkvän i sig så låter jag bli. Jag hade också velat skriva i detalj om hur grymt trevligt det var i lördags med fest med vänner och hundar och barn och lindans och jordkällare och insmugglad öl på uteställen men det går liksom inte heller.

Så det enda jag egentligen känner att jag helt utan risk kan berätta är att jag har skavsår och vätskefyllda blåsor på tårna tack vare de nya skorna jag köpte i helgen. Jepp. Det var det. Och det kanske inte var det trevligaste men man får vara glad för det lilla.

Fejkvegetarian drömmer om köttpizzor

Skulle lätt kunna vara en Aftonbladetrubrik, eller hur? Apropå ingenting så drömmer jag väldigt mycket. Det gör väl egentligen alla människor men jag kommer faktiskt också ihåg drömmarna rätt bra. (Tror det är för att dom får så mycket uppmärksamhet.)

Igår pratade jag med mamma i telefonen samtidigt som jag åt bakispizza till frukost. Mamma frågade vad för pizza jag åt och jag svarade "Vegetarian". "Ahaa..." svarar mamma med den där förstående inne-i-den-fasen-var-det-ja-röst.

Följaktligen drömde jag inatt att svärisarna var på besök. Och allt dom ville äta var extremt köttigt. "Råbiff skulle vara riktigt gott, har ni ätit det nån gång? Annars skulle pizza med köttfärs smaka bra."

Undrar som alltid vad det kan betyda. Förslag mottages tacksamt.

Nyvaken

Äter som vanligt frukost framför datorn i brist på morgontidning i papper. Har inte använt rösten idag eftersom pojkvännen fortfarande sover och det känns fortfarande lite som att jag är kvar i nattens drömmar. Den dröm jag minns bäst är hur jag brottar ner en kille och håller fast honom i två timmar tills polisen kommer. Och under de två timmarna fick jag Stockholms syndrom och det slutade med att vi bestämde oss för att ta en fika istället. Konstigt.

Nu: skola
Sen: jobb
Senare: skola igen
Jättesenare: epp? stan? hem? grilla?

Vårkväll

Släppa fången fri eller låta honom ruttna i häktet? Det är en av de frågor vi i basgruppen satt och klurade på idag i eftermiddagssolen. Ibland är det lite extra roligt med juridik. Speciellt när man får leka att man gör saker på riktigt typ avgör folks öden och spärrar in misstänkta (eller släpper dom fria om man känner sig vänligt sinnad).

Solen skiner, imorgon ska jag på stan med syrran och på fredag är det EPP och påfyllning på kontot. Allt är väl.

Nu: ta igen alla bortsnoozade morgonpromenader
Sen: vem vet? Kvällen är ung.

Gäsp

Jaha, nähä det här gick ju inte så bra. Jag som skulle ut och promenera innan frukost för att sen vara på skolan klockan åtta och göra bort en massa grejer. Pah. Halv nio låg jag fortfarande i sängen och försökte komma ihåg varför i hela friden jag skulle gå upp tidigare än absolut nödvändigt.

Nytt försök igen imorgon.

Dagens ideal

see more crazy cat pics

En sak till bara...

Det bästa citat kläcktes igår av en lärare på en föreläsning om bevis (och är såklart taget helt ur sitt sammanhang):

"... det har funnits en viss övertro mot vittnen som är levande i rättssalen."

Hihi.

Mitt nya liv no. 472

Japp, nu har jag ett nytt liv igen. Varje gång jag tränar tror jag att det är början på nåt nytt. Minne som en guldfisk, minst sagt. Men det känns verkligen så! Var nyss ute och promenerade och upptäckte (nästan) av en slump att det finns en perfekt femkilometersrunda alldeles utanför vårt hus! Den här gången ska jag verkligen hålla mig fast i mitt nya liv och verkligen börja med de där morgonpromenaderna jag har tänkt på/pratat om hur länge som helst. Jag börjar på måndag. Yes.

17 april

Vågar knappt säga nåt om någon årstid som kan tyckas ha anlänt av rädsla att den försvinner lika fort igen, men.. kolla själv:
Observera mannen som springer i t-shirt och shorts!!

Kan själv!

Jag är en kvinna som fixar sin punktering själv. Så det så. Är skitnöjd.

För den kvinna (eller man) som också vill känna sig händig rekommenderar jag den här sidan.

Morgonlogik

Jag och min vän K är kroniskt sena varje morgon och för att försöka få pli på sentkommandet brukar vi bestämma en tid då vi ska ses. (För har man ingen tid att passa så blir det ingen som blir sur och då, jag lovar och svär, kan det ta mig fyra timmar innan jag är på skolan.) Följaktligen hade vi idag bestämt att vi skulle ses klockan åtta, nej fem i åtta och hängandes på låset till biblioteket. Och därför hade jag ställt klockan på 06.00 för att hinna duscha och ändå ha lite marginal.

Jag vaknar av mig själv av att solen lyser. Kroppen är pigg och utvilad och jag har sovit gott. Klockan står på 05.59. Och jag tänker om jag är såhär pigg nu, hur pigg kommer jag då inte vara om jag sover tjugo minuter till? Yeah right. En timme senare vaknar jag för andra gången, fräsch som ett lik och med 40 minuter på mig innan jag måste gå.

Jag fattar inte att jag i gymnasiet lyckades vakna, käka, sminka och klä på mig på mindre än en kvart.

Tänd ett ljus

Vanligtvis skickar jag aldrig vidare varken kedjebrev eller kedjesms för oftast är dom ganska meningslösa. ("Skicka det här till tio personer annars får du IG på tentan", "du är min vän men om du inte skickar det här till alla du nånsin träffat så vet jag att du inte bryr dig om mig" etc.) Idag fick jag inom loppet av en kvart fyra kedjesms, alla uppmanade till att tända ett ljus för Engla och hennes familj samt att sprida budskapet vidare. Inte vet jag vad det skulle hjälpa att tända ett ljus, hennes familj får antagligen aldrig veta det och även om dom får det så tror jag inte att det hjälper speciellt mycket just nu.

Jag skickade iallafall vidare smset till några stycken bland annat till två av mina bröder.
Svar 1: Jag har skickat flera redan. :-)
Svar 2: Jag vet inte ens vem det är...

Ni som känner mina bröder kanske kan gissa vem som skickade vilket svar. :) (Ångrar mig lite nu för faktiskt så skulle det varit skönt att ha missat hela nyhetsflödet kring Engla. Kanske var det dumt att jag gjorde honom uppmärksam på eländet...)

Nu: Sista sekund-inläsning inför "förberedelsesammanträde" imorgon
Sen: tända ett ljus (om än lite försenat)

Impulshandlande

Jag skulle egentligen bara ut och köpa blomjord när syrran och hennes sambo ändå skulle till blomaffären. Naturligtvis så gick det ju inte att hejda sig vid blomjord utan här är några av de saker som slank med:

• tvättmedel, schampo, balsam och andra rengörande medel
• en säng
• solrosfrön (ska bli en riktig odlerska har jag tänkt)
• en vanlig blomma
• en liten blomma
  
• en KÖTTÄTANDE BLOMMA

Min lilla köttis.

Nu: fundera ut nån slags middag
Sen: äta nån slags middag

Förolämparen i nöden

Jag och syrran var och handlade igår och skulle just gå till kassan när en ung kille (kanske 22 år?) tappade sin kundkorg och innehållet började rulla åt alla håll. Instinktivt ryckte jag lite framåt för att hjälpa till men stannade igen. Hjälper man folk bara sådär? Alla andra bara gick förbi. Okej om det var en gammal gubbe med reumatism men en ung fräsch kille som tappat några konservburkar..? Syster avbröt mitt tvekande, pekade med hela armen och sa befallande:
- Hjälp honom.
Lydig som jag är så gjorde jag som hon sa. (Nu i efterhand förstår jag inte varför inte hon.. nåja.) Killen rodnade som tusan och stammade fram ett "tack". Han skämdes, jag skämdes också litegrann för att jag hjälpte nån som kanske inte behövde hjälp som värsta räddaren i nöden utan att det ens var nöd. Så för att ha nåt att säga så sa jag:
- Känner mig lite som nån som hjälper gamla tanter över gatan, haha.
Varpå han svarar:
- Ja, jag är som en gammal tant.
Nu blev det ju jättekonstigt. Det var ju inte meningen att kalla honom "tant", jag ville bara förklara det fåniga med räddaren i nöden utan att det ens var nöd... Nåt mer hann jag inte säga för då dök det just upp en kvinna som blinkar och säger:
- Det där var ju bara ett raggningsknep förstår du väl!! Höhöhö!!

Stackars kille. Tappar alla sina varor. Blir kallad för tant. Anklagas för att ragga på främlingar av främlingar. Kul början på helgen liksom.

Dagens i-landsproblem

Funderar starkt på att ta det stora steget och flytta över allt till det mer bekväma Gmail men snacka om att Hotmail har tagit över mitt internetliv. Allting är låst till Hotmail; bloggen, msn, möjligheten att vidarebefodra sina mail... Det går tydligen väldigt bra att byta till en annan e-postadress med dessa grejer, inga problem alls. Så länge det slutar på hotmail.com eller live.com vill säga. Buhu, nån som vet hur man ska göra?

Nu: dra in snoret i näsan och gå till jobbet
Sen: slappna av och gå hem

Lissi leker musikrecensent

Jag gillar verkligen den här låten! En sak som är bra med mitt jobb är att när man jobbar på kvällen så är det ingen som ser om man har på sig Mp3-n medans man jobbar. Och den tid det tar att diska och städa efter att alla har gått motsvarar ganska precis den tid det tar att lyssna igenom ett album. Så under dagens arbetspass hann jag lyssna igenom Duffys Rockferry.

Jag gillar den här typen av musik, den som är ny men som låter riktigt gammal. (Amy Winehouse till exempel är enligt mig helt grym och hennes gamla album Frank rekommenderas starkt.) Tyvärr så är resten av låtarna rätt... banala? Mycket "how you really feel" och "baaaaaby" och sånt där. Synd på så skön stil.

En skeptisk norrlänning

Skitväder! Det är vad det är. Skit. Väder. Isiga nålar som flyger mot ögonen till och med när man blundar och motvind oavsett åt vilket håll man går.

Men jag hade egentligen inte förväntat mig nåt annat heller, skeptisk norrlänning som jag är. För ett exempel på skepticismen kan man ta sig en titt på min klass som består av ungefär lika delar norrlänningar och nollåttor. Grooov generalisering åt alla håll, jag vet. Hursomhelst. På vårkanten, ungefär när Öland har haft blommor i ett halvår och när isarna i Umeå börjar bli aningen mindre säkra att vistas på, när solen tittar fram för första gången så händer följande: Nollåttorna kastar av sig sina dunjackor storlek XXL, drar på sig ballerinaskorna, sätter sig på första bästa solfläck och vänder näsorna mot skyn. Norrlänningarna tittar lite skeptiskt åt deras håll och tänker att jaja, nå men om en vecka är det vinter igen och behåller jackan på. Och svettas kanske lite just då men ler bittert inombords när snön veckan efter kommer som förutspått. Jag säger inte att något är bättre än det andra utan menar bara att jag tillhör den andra kategorin (som möjligen består av endast en person).

Men kanske håller jag på att förändras. Jag har ju faktiskt bott söder om polcirkeln i snart tre år. Förra veckan var det ju fint väder och då tog jag ju faktiskt på mig vårjackan. Och jag köpte ju faktiskt ett cykelslang-lagar-kit på Ica. Men mm-m sa min inte det minsta överraskade inre norrlänning imorse för idag är det som sagt skitväder igen. Och jag är fortfarande skeptisk till en annalkande vår.

Resultat: snygga hyllor och stenlungor

Nu blev det ketchupeffekt på bloggandet helt plötsligt.

Hyllorna är uppe nu iallafall. Syrrans pojkvän, även känd som slagborrens rätte ägare, kom som en räddare i nöden och pekade ut rätt sorts pluggar så allt löste sig till slut. Men jag kan ju säga att jag förstår varför så många par skiljer sig i samband med renoveringen. Man är verkligen inte sitt bästa jag med håliga väggar på samvetet och cementdamm i strupen.

Jag upplevde även idag för första gången ett starkt hat mot att bo i hyreshus. Det har aldrig hänt förut, jag har alltid varit den som propagerar för kvartersvärdar och kollektiva tvättstugor. Tills idag vill säga. Snor på spegeln i hissen, en söndersliten ytterdörr (går inte längre att stänga --> svinkallt i trapphuset) och en stulen tvättid inklusive kräk i tvättmaskinen var vad som fick bägaren att rinna över. Jag vill ha ett eget hus. Och en egen Martin Timell.

Simultanförmåga

Detta är vad jag gör just nu:

1. borrar i cementväggar (tyngre än man tror)
2. bakar frallor (plåten klar om 2 minuter)
3. tvättar veckans tvätt

Och den tanken som återkommer med varje slagborrsslag är Varför? Varför håller jag på med tre hemmafixprojekt på samma gång? Varför väntade jag inte med åtminstone en av dem tills pojkvännen kommer hem? Varför föddes jag utan förmåga att prioritera? Why God why?

Borrutrustning: öronproppar mot hörselskador, simglasögon mot cementdamm samt (som inte är med på bilden) snusnäsdul á la rånare mot stenlunga. Snygg som få med andra ord.

Helgrapport

Det var utgång för första gången på ett tag för min del i fredags. Födelsedagsförfest hos en granne/klasskompis. En sak jag funderar på är varför alla alltid säger att "det är ju alltid ändå roligast på förfesten" och sen envisas med att gå ut? Om man är på en trevlig förfest så varför i hela friden är det nödvändigt att lämna den för att sedan traska i högklackat (och med dåligt balanssinne) hela vägen till en krog med halvstukade fötter för att där betala in sig för att sen tvingas köa till toaletten. Och inte kunna prata med folk för all techno som pumpas ut. Nej, helt seriöst, jag ska sluta gå ut (på krogen, inte på fest).

Gårdagen tillbringades i horisontalläge framför TV:n. Andra lördagen i rad med andra ord, men det var bara skönt. Kollade bland annat Step Up. En typisk dansfilm där alla helt spontant börjar dansa superkoreograferat på dansgolvet, precis sådär som aldrig händer varje lördag på Corona. De gled till och med på knäna! Över dansgolvet och fram till den spontant utvalda och superkoreograferade partnern. Precis sådär som ifall man skulle göra det i verkligheten så skulle man skära upp knäskålarna flera gånger om på alla krossade ölflaskor. Mmm... verklighetsflykt...

Nu: bygga på grannsämjan med en slagborr
Sen: vem vet?

En musikvideo säger mer än tusen ord

"Älskling, det är nåt jag måste berätta för dig... Jag har gjort en musikvideo om det."




"Tack älskling, den här är till dig!"



Och så Hilary Clintons version:

Otippad oskuld

Man skulle ju annars lätt kunna tro att "the sexiest man alive 2005" hade fått sig nåt vid de här laget.