Men ju mer jag tittade desto mer förtjust blev jag. (Ja, förtjust, precis så som medelålders kvinnor blir när de ser Jude Law.) Efter tjugo minuter var jag faktiskt lite kär i den där charmige killen som trots allt verkade ha en personlighet. Och det var då jag begick misstaget.
- Vem är han? frågade jag syrran.
- Martin Stenmark, svarade hon.
Martin Stenmark. Neeeeeeeeejjjjj...!
Jag kände mig så lurad. Av alla människor... För som jag har hånat den mannen i mina dar! Befogat hån ska tilläggas. Han har turnerat med Ladies Night för guds skull.
Jag hittar inte heeeeeem igen, för jag har blivit dement
Pinsamt. Men ack så fin han var innan jag visste vem han var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar