Universitetet är numera mitt hem. Jag sover bland folk utan att skämmas. Går runt i tjocksockar i biblioteket och har min "privata" toalett i källaren för mer privata ärenden. Mobilen har lärt sig att när jag skriver "8" följt av "2" i ett sms så betyder det "UB" och inte "ta" (vilket annars torde vara det vanligare ordet).
Jag säger ord som "hänförligt" och "torde" som om det tillhörde mitt vanliga vokabulär.
Följande hände, på riktigt, inatt:
K vaknar mitt i natten och ser fjärilar i taket. Förundras för ett ögonblick men kommer plötsligt på att hon är klarvaken och funderar på om hon ska passa på att lära sig nånting när hon ändå inte sover.
I en annan del av stan har I vaknat och satt sig för att studera. Klockan är två på natten.
I en tredje del av stan ligger jag och sover och drömmer. I drömmen är det morgonen på Dagen D och av någon anledning har jag rökt på. Och synden straffar sig själv för nu har jag glömt det svenska språket. Jag kan juridiken men förstår inte frågorna.
Jag kan inte med ord uttrycka hur skönt det ska bli när skatterätten är klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar