Senilsöndag

Idag var jag och syrran och sprang runt sjön. Helt fantastiskt. Ända tills jag kommer hem tio i fem och mobilen piper till. "Jobb 17.00 till 19.30." What? Inget minne whatsoever av att jag ska jobba förutom ett svagt minne om att jag ska jobba. Kollar schemat - inget står om jobb på söndag.

Jag ringer runt - ingen svarar. Ringer ett varv till - Cecilia svarar. Cecilia säger "ring chefen!". Jag ringer chefen. Chefen säger "du ska jobba". Jaha.

Jag ska jobba. Raggardusch och sen iväg till jobbet. Kommer inte in - grinden trasig. Jag blir så småningom insläppt. Charlotta är där. Total förvirring. Jag ringer chefen (igen). Chefen förvirrad. Alla är förvirrade.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att söndagar är menade för vila - inte jobb.