Alldeles snart ska jag ut och springa med Anna på Ormberget. Som förberedelse på veckans längsta pass tänkte jag därför smörja in vaderna med liniment för att så länge som möjligt undvika kramp. Insmörjningsvanans makt visade sig dock vara stor och istället för att trycka ut en klick lagom för två vader så trycker jag ut en pöl lagom för en hel kropp.
Jaha. Så vad gör man när man står med massa liniment i händerna?
"Här ska inget förfaras" tänkte jag naturligtvis och började smörja in vaderna och knäna. Och låren. Och skinkorna. Snart är båda benen helt vita av salva och det börjar kännas lite löjligt.
Men så tänker jag på när K smorde in hela kroppen med tigerbalsam och helt plötsligt känner jag att jag nog är i gott sällskap ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar