"Varför gör jag såhär mot mig själv?" - Marsfjället 2010

När jag efter femton kilometer, varav inte många på samma höjdnivå, och med lika många kilo på ryggen balanserar på vassa stenar för att inte sjunka ner i myrmarken kan jag för mitt liv inte komma ihåg anledningen till att jag är här. Uppförsbacke, duggregn, regnskyddet som gick sönder första gången jag skulle använda det. ("Passar för ryggsäck på 60-70 liter". Min är på 50 liter och skyddet når inte ens runt.) Anna frågar hur det går och som svar på tystnaden matar hon mig med choklad. Jag funderar länge på vilken kroppsdel jag skulle kunna tänka mig att offra för att försäkringen ska täcka fjällräddningen. Det finns människor som älskar att gå i uppförsbacke. Jag är definitivt inte en av dem. Jag bara lider.


Men helt plötsligt är jag inte längre i en regnig uppförsbacke. Istället sitter jag i en kåta framför en kamin och äter tidernas godaste korvstroganoff ur en rosa kåsa. De blöta kängorna hänger på tork i taket tillsammans med understället. Jag är varm, torr och mätt och packningen står lutad mot väggen, på behörigt avstånd från min rygg. Trötta fötter men kroppen är full av endorfiner. Anna häller upp rödvin i min kåsa . (Det gäller att självklart att prioritera vikten när man gör såna här saker. Vin är en lyx och något som man betalar för genom ett halvkilos extra packning. Som kompensation skippade vi myggmedlet.)


Jag inser att det handlar om kontraster. Trött, hungrig och blöt. Mätt, varm och lycklig. Att inte ha precis allt inom räckhåll utan bara ha det man själv burit med sig. Att andras frisk luft och bära sig själv över långa sträckor. Att äta och bli mätt när man är så slut på energi att man inte ens fattar att man varit hungrig. Att få krypa ner i en sovsäck och sova så som man bara sover när man varit ute en hel dag och är fysiskt slutkörd.


Dagen efter sitter vi på toppen av Marsfjället och äter lunch. Tittar på fjäll som kan ligga i Norge. Tänker på kollegorna som lovat att de ska tänka på mig när de ligger i sina varma och mjuka sängar på kvällen. Jag tänker att det inte spelar någon roll. Jag kommer njuta så mycket mer av min egen mjuka säng när jag kommer hem eftersom jag har något att jämföra med.


Jag tror det är kontrasterna som gör saker värda något.