
Under utbildningens sista tentaplugg satt jag och Emma mittemot varandra i en tyst läsesal och skickade lappar åt varandra istället för att prata, så hänsynsfulla är vi.
Igår morse när jag fortfarande låg och blinkade i sängen kom Kära Kombo-Kajsa in från köket och meddelade med allvar i rösten att kaffet var slut. Att skriva tenta utan kaffe i kroppen är som att skriva tenta utan armar. (Naturligtvis kom jag senare hem från Coop med allt man kan tänkas behöva under en tenta: nötter, bananer, vatten... Utom kaffe då förstås.)
1 kommentar:
Jag bara ler. Tentaplugget är död, länge leve tentaplugget!
Skicka en kommentar