Bortkastad kväll

Att träna är bra. Det är hälsosamt och ett mycket bra sätt att pigga upp sig på, för att inte tala om hur bra det är för att bli av med aggressioner. Det kräver dock en hel del av utövaren.

Till exempel är det bra om du har ätit innan så du inte blir trött och arg och svimmar. Det är också bra om du inte har ätit för tätt inpå träningen då resultatet lätt kan bli illamående, mjälthugg och kramp. Man måste alltså planera sitt matintag under dagen för att kunna få ut maximalt av träningen på kvällen.

Att utöva någon form av träning tar även viss tid i anspråk. Du kan behöva ställa in andra åtaganden och/eller tacka nej till erbjudna arbetstillfällen av den enkla anledningen att din kropp förmodligen inte kan vara på två ställen samtidigt.

Det underlättar naturligtvis att befinna sig i själva träningslokalen för att få del av instruktörens instruktioner. Och det var här det brast idag.

Efter gediget matplanerande, taktikvilande, ombytande till lämpliga kläder och placering av kropp på busshållsplats var jag redo att snabbt och smärtfritt ta mig till Gammliahallen för att idka Taekwondo. Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Men ingen buss kom.

När klockan var sju minuter i träning kom till slut en buss. Medveten om att jag skulle komma försent klev jag på bussen, betalade biljetten och noterade att jag var på fel buss. Jag satte mig ner. Skulle jag gå av? Nej, jag hade ju redan betalat för biljetten, det skulle ju vara dumt att inte få valuta för pengarna. Så jag satt kvar och bussen rullade iväg.

Medan hållplatserna susade förbi undrade jag om jag skulle gå av och isånafall var. Bussen gick åt helt fel håll och att promenera till Gammlia var inte en ett alternativ om jag inte skulle komma mer än en halvtimme för sent. Det slutade med att jag gick av vid universitetet.

Väl där visste jag inte vad jag skulle göra. Så jag gick till skåpet jag ockuperat i Samhällsvetarhuset och hämtade en bok. Där stod jag med en bok i handen och tårar i ögonen och visste inte vad. Så jag gick tillbaks till busshållsplatsen och åkte hem igen.

Och här sitter jag nu. Och eftersom jag ändå gjorde mig så mycket besvär för en enda bok så antar jag att jag får läsa den då. Och jag som hade tänkt att få slippa skatterätten för en kväll. Jag hatar Umeås lokaltrafik.