The ghost of christmas...

Systra mi har julpyntat hemma. Var hos henne idag och det är så fint, de har till och med köpt en julgran. Jag fick lite ångest för att jag inte har pyntat nåt alls (på flera år) och försökte förklara med ett: "jag har inte varit hemma så mycket på sista tiden..." Egentligen har jag inte varit hemma speciellt mycket senaste årstiden. Flyttkartonger står fortfarande kvar fast vi har bott här en månad snart. Och det är väl egentligen helt okej om det inte vore för att det är kartonger fyllda med kläder. Som används. Och sen läggs tillbaka i kartongen igen.

Hursomhelst, julpynt var det ja. Eller bristen därpå. När jag satt hos syrran och såg mig om i den välinredda, julstämningsfyllda lägenheten slog det mig: tänk om det är såhär det kommer bli? Hon kommer ha trinda (ja, trinda, det står alltid så i böckerna) och lyckliga barn som kryper runt (alternativ blir hissade i luften) och skrattar medans deras kära mor står och bakar lussebullar. Julgardiner existerar och i fönstret hänger en julstjärna, precis sådan vi hade när vi var små. Hos deras moster (alltså hos mig) råder misär. Mina barn (om jag haft tid att producera några) sitter och gråter i ett kalt hörn och drömmer vaga drömmar om jultomtar medans deras mamma skickar ett jäktat SMS om att hon kommer "alldeles på en liten stund, max tre timmar".

Shit, jag behöver inget Ebenezer Scrooge-spöke som kommer och hälsar på, det här klarar jag ju galant på egen hand! Det här måste styras upp.

Nu: skriva en lista på saker jag borde prioritera i mitt hem
Sen: sova ikapp (i ca 7 timmar, efter det: föreläsning)
Någon gång inom en förhoppningsvis snar framtid: inhandla, montera och sätta upp lite julpynt