- Hej!
- Hej. Vad äter ekorrar?
- Va?
Här slog mina varningsklockor igång. För den som inte var med den där sommareftermiddagen för ungefär 18 år sedan kommer här ett kort sammandrag:
Liselott ca 5 år och Amanda ca 4 år bygger en fälla på gården. Fällan består av en låda av modellen Big Pack, en pinne att stötta upp ena änden av lådan med och längst ner på pinnen fanns ett snöre fastknutet. I andra änden av snöret sitter Liselott och Amanda och väntar på att deras nya husdjur, ekorren, ska lockas att gå in under den uppställda Big Pack-lådan för att sedan fångas in och tämjas. Efter många minuters väntan kommer den, ekorren. Den smyger sig närmre och närmre och systrarna blir alldeles pända av förväntan: snart kan vi fånga den! När ekorren bara har en liten bit kvar innan den är fast i fällan kommer lillebror Rikard, ca 3 år, springande. Han kastar en sten mot ekorren som skräckslagen flyr upp i ett träd.
- Men Rikard vad gör du? skriker hans storasystrar i kör.
Försökte han rädda ekorren från ett liv i fångenskap? Var han en djurens räddare? Nej.
- Ja skulle duda den.
Min lillebror var alltså redan som treåring ekorrarnas ärkefiende och jag var nu rädd att han hade bestämt sig för att vidareutveckla den egenheten på något mystiskt vis.
- Äter dom russin? Eller nötter? Eller valnötter? Hasselnötter? Talgbollarna var slut.
Det visade sig att en ekorre hade tagit sig in i hans lägenhet. Nu stod han inne på Ica för att hitta något som den kunde tänkas tycka om så han kunde locka ut den igen. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite. Ekorrarnas skräck, min stora lillebror som inte ens gillar djur, stod nu inne på Ica för att handla en middag åt en ekorre. Jag blev faktiskt lite rörd.
Det visade sig sen att pappa hade fått avlägsna ekorren i slutändan. Den var mest rädd och jätteliten och vågade inte äta något av vad som erbjöds. Stackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar