Mitt liv som stalker

En kväll för längesen satt jag och klickade sporadiskt på länkar hit och dit och hamnade helt plötsligt på en karta över blogg-Sverige. Jag klickade på en prick på Umeå och hamnade på en främmande killes blogg. Den var rätt kul och efter att ha läst mer eller mindre hela bloggen inser jag att det här rör sig om en manlig motsvarighet till mig, åtminstone humormässigt.

Efter den kvällen läser jag hans blogg då och då och så för någon dag sedan så ser jag honom. Livs levande. Som en riktig människa. Han vet inte vem jag är men jag läser hans blogg. Jättemärkligt. Jag tjuvkikade lite till och från, precis sådär väldigt odiskret som man gör när man kollar på någon i smyg. Ni vet när man bara sveper blicken över luften utan att fästa den på något speciellt. Ett antal diskreta luftsvepningar senare inser jag vad jag är - en stalker.

Ja, så nu är det väl bara att välja något av följande:

1. sluta läsa bloggar överhuvudtaget för att om man någonsin skulle stöta på sin bloggmänniska faktiskt ärligt kunna fråga efter dennes namn/ålder/intressen utan att sitta inne med facit
2. skaffa mig en blottarkappa, solglasögon, kniv och andra stalkerattiraljer och köra på fullt ut