Stolen sprack just under mig. Det är nästan att jag tar det som en personlig förolämpning. Som tur är så har jag börjat mitt nya nyttiga liv i eftermiddags så nu känner jag mig så himla sund att jag tänker att det beror på något annat istället. (Det faktum att stolen stått på en balkong i ett år till exempel. Eller att den innan dess stått i ett soprum.)
Det är förresten vansinnigt skönt att vara på bra humör igen! Har varit helt pissed off på allt och alla i två dagar. Det började igår med en dust med arbetsgivaren som jag kan ha överreagerat på och som gjorde mig svartögd i två timmar. Det skulle ju kunnat ha tagit slut där men det var som Pandoras Ask. Efter att ilskan hade fått vädras och känna på dagsljuset fanns ingen återvändå. Jag fortsatte vara arg och blev arg på allt som rörde sig: på killen som svettades på spinningen, den lilla hunden som bajsade bakom mitt hus, den lilla hundens ägare som säkert inte plockade upp bajset, på sekreteraren i Mad Men, you name it. Idag höll jag på att skälla ut en bibliotikarie för att det nya datorsystemet på Universitetet är värdelöst ("jaha, vem var det som tyckte att det här var en så bra idé då?") och började nästan gråta vid kopiatorn strax efter.
Men som sagt, nu är jag på hur bra humör som helst. Vet dock inte vart jag var påväg med det här resonemanget. Men jag är glad, tralala, och då behöver man kanske inte ha något vettigt att säga. Eller?
Nu: bortduschning av klätterdamm
Sen: Mad Men
Senare: Övningskörning med lillasyster (med bil, lillasyster kör)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar