torsdag 20 december 2007

Lite parra del 2

Jag tycker inte det är så jättekonstigt att jag vill veta vem som skriver till mig. Alla som läser min blogg vet ju vem jag är. Som jag tidigare sa så är det ingen som har skrivit något otrevligt, men när man får lite halvsyrliga kommentarer från främlingar(?) så känns det inte längre så kul. Är det nån kompis som skriver? Nån jag faktiskt känner? Eller bara nån som snubblade hit av en ren slump och genom några klick vet mycket mer om mig än vad jag normalt skulle ha talat om? För jag är nog så naiv att jag tror att ingen egentligen läser det jag skriver. Fem-sex personer på sin höjd. Men så är det kanske inte? Och grejen är ju att när man tror att ingen läser, ja då kan man skriva precis vad man vill och vara helt fri med tangentbordet. Men ju fler som läser, desto fler att ta hänsyn till och då är det lätt att bli lite blyg. Jag vill ju inte att alla ska veta allt om mig bara för att jag tycker om att skriva. Suck.

Så vad göra? Det jag har gjort är att aktivera kommentarsgranskningen för att på så sätt kunna styra litegrann av vad som kommer in och bara publicera kommentarer med namn. Men det hjälper ju inte egentligen för vem som helst kan ju ändå läsa och skicka in vilka kommentarer som helst även om det bara är jag som får se dom. Jag skulle ju kunna göra så att bara de jag inbjuder får tillgång hit, men hur kul är det? Poängen med att skriva offentligt går ju liksom miste då. Äh, ska fundera lite till. Nån som har förslag?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klart du ska fortsätta skriva så att vi kan läsa :) Du förgyller ju vår dag ;)

- din blivande granne

Den sista bloggaren sa...

Åh tack!! Vad glad jag blev nu. :) Kram

Eirene sa...

Förstår dina tankar. Jag funderar som bäst själv. Att skriva så här, är att ge en gåva som man skänker åt den som råkar strosa förbi. Då kan man fundera, vill jag ge gåvan såhär? Eller kanske jag rent av ska sluta ge ut. Hm. Jag tror jag kommer att stänga ner alla mina bloggar för offentligheten. Men inte är jag helt säker - än. Men det lutar åt det håller tyvärr. Man kan ju alltid börja om någon gång någon annan stans. Kram. Du är bäst.

.