Dagens uppenbarelse

Vi är redan inne på tredje veckan i skolan. Jag var nära att skriva andra men dubbelkollade almanackan och tydligen var det tre. Tre veckor med företagsekonomi. Tre veckor helt utan juridik. Jag väntar mig nästan att nån ska komma fram till mig och säga "Surprise!! Du får en ekonomexamen istället!"

Det värsta är att jag är sämst på företagsekonomi trots att jag faktiskt läste på företagsgymnasium. Allt det här är egentligen sånt som jag ska kunna, men ack nej. Det enda jag har blivit bra på är att undvika lärarens blick på seminarierna. Läraren frågar hur vi har resonerat, vi svarar och när vi (alltså nån i basgruppen som inte är jag) förklarar hur vi har tänkt lyssnar jag uppmärksamt. För för min del är det första gången jag hör resonemangen. "Aha!" liksom.

Och hela tiden har jag haft dåligt samvete för att jag borde verkligen förstå det här jag har ju ändå läst det på gymnasiet ända tills eftermiddagsfikat idag då det slog mig: Jag hatade det här redan i gymnasiet. Jag hatade det lika mycket som jag hatar det nu och kände mig precis lika dum då som jag nu har gjort varje dag i snart tre veckor. Bara det att då var vi åtta i klassen, inte åttio, och läraren hade tid att förklara för mig vad vi gjorde. (Inte för att det hjälpte, men hon gjorde så gott hon kunde, kära Anita.)

Och det känns grymt skönt att minnas det. För då kanske det inte är så att jag är mycket dummare än resten, det kanske bara inte är min grej. Och har aldrig varit för den delen.