"Fröken, fröken! Jag vet!"

Jag är lite nördig men jag tycker verkligen att kursen jag läser nu är sjukt spännande! Det i kombination med att jag får panik av pinsamma tystnader har gjort att jag oftast är den första att svara på frågor på seminarierna (även om jag oftast inte har ett egentligt svar, jag vill bara att den fruktansvärda tystnaden ska brytas). Men jag skäms inte, jag önskar bara att jag skulle vara bättre förberedd till och från. Idag hade jag mitt mest Hermione-iga ögonblick hittills. Läraren ritade en triangel på tavlan och frågade klassen vad det var. Ett partytrick från hans sida för vem skulle nånsin kunna gissa att triangeln faktiskt inte är en triangel utan självaste.... "Bosnien?" säger jag som kom ihåg tricket sen förra våren. Tjejen brevid mig tittar förvånad på mig.

Läraren ritar sedan två bollar på "Bosnien" och frågar om nån vet vilken stad, uppdelad mellan olika etniciteter, det ska föreställa. Plågsam tystnad. "Mostar?" föreslår jag tvångsmässigt. Nu tittar till och med läraren konstigt på mig.

Det råkar bara vara det att Cissi, Kajsa och jag var i Bosnien förra året och övernattade då i Mostar - staden känd för sin bro som har sprängts otaliga gånger på grund av uppdelningen mellan folken i staden. Resten av lektionen försöker jag tona ner bessewissrigheten medans ordet "fjäskis" sakta bränns in i min panna.