"Sportig" är väl kanske inte ordet folk beskriver mig med och jag ska villigt erkänna att jag aldrig varit mycket för lagsporter. Speciellt inte fotboll, innebandy eller andra såna sporter där det krävs samarbete kombinerat med bollsinne. Jag var den som på skolidrotten placerades längst bak som bakre back för att göra så lite skada som möjligt. Kampsporter (och andra solovarianter) däremot är hur kul som helst, där får man kämpa och man har bara sin egen kropp att komma överens med.
Men nu har något hänt. På mindre än tre dagar har jag beblandat mig med lagidrotter av olika slag. Igår var det beach volley som ni vet. Idag gick jag med i ett lag till brännbollsyran. Förutom det har jag lovat Sis att vara med i deras vår-ruset-lag. Que? Jag fattar ingenting. Var är Liselott och vad har jag gjort med henne? Jag antar att det inte finns nåt annat alternativ än att ta med syrran ut i elljusspåret igen så att hon får jaga mig runt Nydalasjön som vi gjorde i höstas. Då kanske jag inte dör efter den första kilometern som jag i mitt nuvarande skick skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar