"Ränta?!" tänkte jag med isande skräck i magen. "Räntelagen, jaha finns det en sån? Jamen se där var den!" Att läsa en lag ordentligt för första gången på tentan är aldrig ett bra tecken.
När de sex timmarna var till ända vällde T2 ut ur skrivsalen på Östra Paviljongen, varav alldeles för många med fladdrande näsborrar och tårblanka ögon. Den planerade nu-får-vi-våra-liv-tillbaka-efter-tentan-ölen byttes ut mot sorgedrickande på Karin och Fridas balkong. Vi funderade lite på alternativa karriärer och sörjde tillsammans. När jag kom hem tidigt imorse kändes det lite bättre. Men jag grät ändå en skvätt innan jag somnade.
När jag vaknade dök ordet "bostadsrätt" upp i huvudet och jag började må illa och grät lite till.
Jag är ingen hysterisk betygsjägare, det är inte det. Jag är bara så besviken. Det kändes så otroligt orättvist att ha lagt ner sitt liv i flera veckor och pluggat så hårt hela terminen bara för att stupa på första frågan. För att jag inte vet vilken lag som är tillämplig.
Men jag får helt enkelt göra så som Kajsa sa åt mig att göra: Ta det som en man, gråta en vecka, för att sen gå vidare. Sounds like a plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar