Kom just hem från det sämsta spinningpasset nånsin. Jag gjorde en gång misstaget att boka ett pass med en manlig instruktör och fick då genomlida en timmes spinning musiksatt med bortglömd 80-talsrock. Sen dess har jag noga aktat mig för att boka pass där instruktören är en kille. (Ja, jag vet att jag drar alla över en kam nu, men så är det.)
Idag var den "riktiga" instruktören sjuk/bortrest/inte där och vem hade ersatt henne om inte han. Och musiken för dagen var torterade indianer i regnskog blandat med svulstiga änglakörer från Hollywoodfilmer (tänk soldater som gör honnör i solnedgången/fångarna släpps fria/krigshjälten återvänder till sin fru och sitt nyfödda barn). Jag var så arg att jag redan efter sju minuter allvarligt övervägde att gå hem. .
Jag hatar flummiga pass. Såna där man ska känna efter hur mycket man orkar och blunda och gå in i sig själv. Jag vill ha en glad psykopat som går på ecstasy och som skriker åt en att trampa medan Maneater pumpas ut på högsta volym. Inte spirituella regnskogar.
Nu: dusch
Sen: mat (så jag blir lite trevligare)
1 kommentar:
Ha ha ha!
Skicka en kommentar