Gick och la mig alldeles för sent igår igen och när klockan ringde imorse ville jag bara dö. Sängen var som kvicksand - ju mer jag kämpade mig upp desto djupare sjönk jag.
När jag kom till jobbet fick jag känslan av att något inte stod helt rätt till. En annan människa var där och gjorde mitt jobb. Och på mitt jobb arbetar man alltid ensam. Jag hade kollat fel på schemat. Igen.
Hur räddar man förresten en sån situation? Det är ju lite svårt att låtsas att man bara droppade in för att hämta nåt man glömt när klockan är halv åtta på morgonen och det är uppenbart att man vaknat för mindre än en kvart sen.
Nåväl, fyra timmar senare vaknade jag, för andra gången den här dagen, i en säng av kvicksand. Men den här gången var jag inte tvungen att gå upp och jag kände mig nästan som en kvinna i vilken amerikansk serie som helst som vaknar fullt sminkad och med kammat hår. Det är inte så glamouröst som man tror förresten, mascaran svider när man gnuggar in den i trötta ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar