Fobier

När jag kom hem igår efter en relativt slö pluggdag dråsade jag ner i soffan den första jag gjorde. TV:n var på och jag hamnade efter en stund framför Americas funniest homevideos. Där spelade dom upp en rad med fiskrelaterade filmer där en av dom visade en liten unge som fick hålla i en fisk som föräldern just hade dragit upp. Det faktum att fisken levde och sprattlade för fullt brydde sig inte barnet om utan gjorde som små barn gör när de vill utforska nåt: satte den i munnen. Barnet sög helt lugnt på fiskens huvud medan fisken sprattlade för livet och den vuxne försökte rädda situationen och få tillbaka sin fisk.

Effekten av det klippet (tillsammans med de andra klippen och övriga livserfarenheter) gjorde att jag började inse vidden av mitt starka ogillande för fiskar. Jag har skrivit om det tidigare och jag kan nu konstatera att läget inte har förändrats.

Så vad gör man? Man googlar. Och lika säkert som att Facebook är ett monster så hittade jag en diagnos på företeelsen. Iktyfobi - fobi för fiskar. Inte för att det är en fobi, men det är lite kul att det finns ett namn på saken. Tydligen kan man vara rädd för en hel massa saker; blod, nöjen, träd, nån stackare som heter Olof...

Och det roligaste av allt: det finns något som heter Sesquippedaliofobi. Och vad är det då om man får fråga? Svar: Rädsla för långa ord. "Kan alla vara så snälla att inte använda långa ord, jag har nämligen sesq- AAAH!"