Jag har gjort samma uppgivna ångeströrelse (skjuter fram armbågarna på skrivbordet samtidigt som händerna gnuggar ögonen och drar igenom håret) så många gånger nu att jag kommer på mig själv med att göra den och blir ännu mer uppgiven. Håret ser nu helt sjukt ut och linserna håller på att ploppa ut p.g.a. överdriven massage.
Och om man ska lita på facebookuppdateringarna är juristprogrammets sjunde termin påväg att ta kollektivt självmord vilken sekund som helst.
Så... det är ingen som råkar ha stenkoll på konstruktionen av individen som rättssubjekt genom tiderna? Eller hur den moderna rättspositivismen ser på konkurrerande rättsregler? Ingen? Nähä.
2 kommentarer:
Haha! Undrar hur många fler som hamnade här i ett ögonblick av desperat googlande? Stackarna. Vad besvikna dom måste ha blivit.
Trots din beskrivning av tentaångesten som jag så väl minns så SAKNAR jag studentlivet och jag saknar Umeå. Fast jag är fullt medveten om att man nu efter examen har en aningens romantiserad bild av hur det var och bara vill minnas plugget som en fantastisk tid!:)men du kommer att sakna det,kanske känns som en föga tröst just nu dock..;)
Skicka en kommentar