Snart är det höst och jag hatar att vara fattig. Så just nu sitter jag och letar efter extrajobb. Jag vill jobba, men inte för mycket (been there, done that i gymnasiet). Hittade en annons om att de sökte garderobiärer till en av krogarna i stan och ringde följaktligen dit för att höra efter vad som gällde (annonsen var ganska luddig). Det kändes lite dumt att fråga vad jobbet innebar (hänga in folks kläder kanske?) så jag frågade lite annat bland annat hur mycket man skulle jobba på ett ungefär.
-Ja, först måste du ju få jobbet.
Nähä? Men naturligtvis måste man få jobbet först, vad trodde han egentligen? Att jag antog att jobbet var mitt bara jag öppnade munnen? Att jag redan betraktade mig som anställd för att jag läst annonsen?
Sökandet fortsätter.
2 kommentarer:
I bland får man skratta...vilka människor det finns. Det påminner mig om när jag var på föräldrakurs med bäbis i magen, en sådan där sammankomst för gravida. Barnmorskan började att förklara lite om amningen. Och så tillade hon pedagogiskt "Men först måste barnet komma ut". Oj då. jag som precis hade tänkt försöka amma den ändå :-)
Å dessa hopplösa jobb intervjuer... :-\
Inte nog med att man ska sälja sig själv. Man blir idiotförklarad också!
Heja på tjejen och lycka till!
Skicka en kommentar