På flygande fot

Klockan är nu tio i åtta och jag har befunnit mig på Arlanda sen nästan tre timmar tillbaka. Jag har sovit lite på en bänk, borstat tänderna på toaletten, och köpt den största kaffekoppen som Wayne's kan erbjuda. Sitter nu och inväntar Cissi (som ska köra ut till flygplatsen bara för att hinna hänga lite innan avfärd!) och, såklart, Kajsa (resesällskap, uppsatskompanjon, partner in crime). Inom ett dygn befinner jag mig i Addis Ababa, Etiopien. Hur galet är inte det?

Nu: försöka lära mig hur man bloggar från mobilen (och om det går att göra från utlandet)
Sen: äta en förmodat svindyr flygplatslunch
Senare: Ethiopia baby!

Snö och equality of arms

Ute snöar det Lovikkavantar och inne sitter jag och skriver uppsats. För tillfället fördjupar jag mig i principen om armarnas jämställdhet.


Glöm inte cykelhjälmen idag barn, rykten från akuten säger att det är halt ute.

Söndagen den 10/10-10

Idag har varit en av de där fantastiska höstdagarna som man minns. (Kanske också för att jag förevigade den på diverse bilder.) En helg full av nya bekantskaper, dans, utgång på Scharinska, sovmorgon, solsken och lunch på Folkkök med trevligt sällskap kan liksom inte bli dålig. Det enda tråkiga var upptäckten att min cykel har stulits igen. Suck. Jag antar att det inte går att komma undan snittet på en cykelstöld per år i den här stan.

Påväg till Folkkök på (lånad) cykel.

Jag och Mia.

Det visade sig dock finnas fördelar med att få samma cykel stulen mer än en gång. "Då copypaste:ar jag in ramnumret i den nya anmälan då."

Tjenare italienare!

Efter några dagar i Rom är jag nu i vackra Florens. Hinner inte skriva desto mer utan prioriterar istället att ladda upp några snabba bilder , mest för att frestas. :)

Uteservering i Rom.

Petter och jag vid Vatikanen.

Man skulle kunna tro att jag fångade dem i en rörelse men såhär stod de faktiskt länge och väl och solade. Det är bara att konstatera att till och med sköldpaddorna i Italien känner till La Dolce Vita-konceptet.

Morgonkaffe på en balkong i Florens.

Idag var det verkligen helt strålande väder i Florens. Jag satt på balkongen med en kaffe i handen och njöt av livet när Petter kommer ut och konstaterar med allvar i rösten att "det är verkligen oktober idag". Jag upplyste honom om att han var knäpp och bad honom sedan att föreviga ögonblicket. Andra oktober och 25 grader varmt. Jajamän.

Dagens finaste låt.

Speciellt i slutet... Var bara tvungen att dela med mig.

Angående Sverigedemokraterna

så vill jag bara dra ett snabbt litet citat för att sen lämna den politiska debatten någon annanstans än här.

"I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it."
- Evelyn Beatrice Hall

Vi kan väl åtminstone försöka att inte slänga ut demokratibarnet med rasistvattnet?

----------------------------------------------------------------

R (som svar på kommentaren): du har definitivt en poäng. Jag var bara tvungen att lägga mig i diskussionen när folk började sjunka till deras nivå genom att förespråka avrättningar av de som röstat på SD osv. Uppenbarligen har ca 6% av Sveriges befolkning, enligt mig, mycket tvivelaktiga åsikter men att de nu representeras i riksdagen är en "nackdel" med demokratin som jag tycker är värd att ta. Även idioter måste få göra sina röster hörda. För så länge vi har demokrati har vi ju möjlighet att rösta annorlunda nästa gång.

Att vissa direkt kastade de demokratiska principerna överbord och blev av åsikten att man bör avrätta SD-anhängarna eller göra ett undantag i lagen och helt enkelt inte släppa in dem i riksdagen trots folkligt stöd tycker jag är betydligt mer oroväckande. Och ja, jag har förmodligen ett 200-årsperspektiv men för det fall att det skulle vara jag som i framtiden har en avvikande mening (juristpartiet? arbetarpartiet? miljöpartiet? Liselottpartiet?) så vill jag ändå slippa bli avrättad för det fall att jag röstar "fel".

Att sedan dryga 6% av befolkningen bevisligen har åsikter som är fördomsfulla, ogenomtänkta och tillbakasträvande är en annan sak.

"Varför gör jag såhär mot mig själv?" - Marsfjället 2010

När jag efter femton kilometer, varav inte många på samma höjdnivå, och med lika många kilo på ryggen balanserar på vassa stenar för att inte sjunka ner i myrmarken kan jag för mitt liv inte komma ihåg anledningen till att jag är här. Uppförsbacke, duggregn, regnskyddet som gick sönder första gången jag skulle använda det. ("Passar för ryggsäck på 60-70 liter". Min är på 50 liter och skyddet når inte ens runt.) Anna frågar hur det går och som svar på tystnaden matar hon mig med choklad. Jag funderar länge på vilken kroppsdel jag skulle kunna tänka mig att offra för att försäkringen ska täcka fjällräddningen. Det finns människor som älskar att gå i uppförsbacke. Jag är definitivt inte en av dem. Jag bara lider.


Men helt plötsligt är jag inte längre i en regnig uppförsbacke. Istället sitter jag i en kåta framför en kamin och äter tidernas godaste korvstroganoff ur en rosa kåsa. De blöta kängorna hänger på tork i taket tillsammans med understället. Jag är varm, torr och mätt och packningen står lutad mot väggen, på behörigt avstånd från min rygg. Trötta fötter men kroppen är full av endorfiner. Anna häller upp rödvin i min kåsa . (Det gäller att självklart att prioritera vikten när man gör såna här saker. Vin är en lyx och något som man betalar för genom ett halvkilos extra packning. Som kompensation skippade vi myggmedlet.)


Jag inser att det handlar om kontraster. Trött, hungrig och blöt. Mätt, varm och lycklig. Att inte ha precis allt inom räckhåll utan bara ha det man själv burit med sig. Att andras frisk luft och bära sig själv över långa sträckor. Att äta och bli mätt när man är så slut på energi att man inte ens fattar att man varit hungrig. Att få krypa ner i en sovsäck och sova så som man bara sover när man varit ute en hel dag och är fysiskt slutkörd.


Dagen efter sitter vi på toppen av Marsfjället och äter lunch. Tittar på fjäll som kan ligga i Norge. Tänker på kollegorna som lovat att de ska tänka på mig när de ligger i sina varma och mjuka sängar på kvällen. Jag tänker att det inte spelar någon roll. Jag kommer njuta så mycket mer av min egen mjuka säng när jag kommer hem eftersom jag har något att jämföra med.


Jag tror det är kontrasterna som gör saker värda något.

Studentens vardag och helg.

Det blev ingen ensambio igår. Istället gick jag och köpte chips och glass på Ica och la mig i sängen och kollade True Blood tills att jag somnade. På vägen från Ica mötte jag bland annat ett killgäng med knalliga chinos och lila systembolagspåsar, en tjej i röda Converse på en fallfärdig cykel, ett gäng rökande indier, och en katt. Det är uppenbarligen fortfarande början på hösten i studentstaden.

I morse vaknade jag halv nio av att syrran ringde och tog då tillfället i akt att inte sova fram till lunch. "En sund själ i en sund kropp" tänkte jag och for till gymmet redan innan klockan slagit elva.

Efteråt gick jag genom ett tyst Ålidhem och tog hissen upp till fjärde våningen.

I hissen befann sig, förutom jag, en pizzakartong, en nedriven valaffisch, kaffefläckar, doft av gammal öl och en (tom) kondomförpackning.

Nån slags beteendeterapi

Idag har jag sovit, jobbat och betalat tillbaka på karmakontot genom att hjälpa några kompisar flytta. Nu då?


Känner mig lite smått sällskapssjuk idag. Och jag gillar det inte för fem öre. Jag hade sett fram emot en lugn helg så den här känslan av rastlöshet är inte ok.

Min strategi? Att gå på bio själv. Här ska det lugnas ner om jag så ska behöva umgås med mig själv hela helgen.

Mindre snack, mer bilder.

En höstkväll i Umeå 2010. En i sällskapet ska följande dag till Stockholm och göra praktik. En annan ska hem till sin äkta hälft. Några ska till Afrika för fältstudier.

"Jag tycker jag påminner om J-Lo."

Alla vid bordet vände sig mot den kollega (av manskön) som med allvarlig min just yttrat rubriken. "I Bröllopsfotografen." tillägger han som för att förtydliga.


Ja. Vem är jag att krossa någons världsbild..?

:(

Idag lyckades jag få en kvinna i min mammas ålder att börja gråta och det redan innan lunch. Dagen utvecklades dessvärre inte till det bättre utan snarare tvärtom. Tur att jag har så fina kollegor. Men ändå...

...lite pepp, någon?

Indoor walking

Åååh! Har testat indoor walking för första gången idag. Idén är ju lika knäpp som spinning - man gör något man hade kunnat göra ute i naturen men man gör det inne på ett svettigt gym. Dessutom gör man det i grupp och med en manisk ledare ("instruktör") som viftar, skriker och leder publiken i trans.

Oavsett så tror jag att det kommer vara superbra för mitt överansträngda knä. Skitjobbigt, jogglikt men ändå mjukt för knäna. Har så dålig kondis i vanliga fall och jag är livrädd att tappa det lilla jag byggt upp lagom inför Tjejmilen.

Imorgon: Spinning och core. Fitta 2010!

Från och med du

Okej, man ska inte förkasta Allsång på Skansen. Ikväll bjöds det på denne man:



Det känns lite löjligt att säga men jag blev lite kär. Igen.

Tre dagar kvar till lön

Och som om det inte vore nog så dimper det ner ett mms precis när jag sitter och tuggar blodpudding.



Det är från min kära kombo. Hon är i Alperna och vandrar.

Nej men jag är då inte bitter.

Jag gillar ju blodpudding. Och nu börjar ju Allsång på Skansen.

Jag vill ocksååååå.....

15 minutes of fame

- Vad har du för hobby?
- ...
- ..?
- ... Eh... Jag vet ju att jag har några. Flera stycken egentligen. Men på rak arm... Jag kan inte komma på någon! Vad tragiskt egentligen, herregud. Eh, alltså. Hm. Kanske... nej. Jag har börjat sy, nej det har jag ju inte alls, varför sa jag så? Jag läser ju en del. Böcker. Och så... hmm... "Träning" låter ju så trist. Men alltså, vad tråkigt, har jag inga intressen?! Det har jag ju, det vet jag. Okej, men skriv... skriv... Löpträning. Yes. Mitt nya projekt.
- Okej, tack.


Jag antar att det är därför tidningar brukar förbehålla sig rätten att förkorta av utrymmesskäl.

"Alltså... det finns säkert minus men jag ser BARA plus!"

Lillasyster, 10 år, spekulerar kring hur det skulle vara att födas som säl i sitt nästa liv...

Småsyskon är roliga. Förra helgen var jag i stugan och tänkte då lära lillebror, 3 år, något av det viktigaste i livet - hur man hoppar coolt. Bah, sa han och hoppade tio gånger coolare än mig på första försöket.

Crazy.

Inatt drömde jag att Kajsa och jag åt middag med Sven Otto Littorin. Och sen vaknade jag av att jag skrattade högt.

När katten är borta

Tydligen kan jag ju inte lämna landet utan att nåt händer. Förra sommaren dog Michael Jackson när jag åkte till Indien. Nu passar de på att stänga ner min hemstad under tiden jag är på semester i Turkiet. Från och med nu stannar jag hemma. Basta.

Myndighetshumor

- Det heter inte "jag går till jobbet". Det heter "jag skrider till verket".

Hihi.

Det är sånt som man tycker är roligt efter att ha andats myndighetsluft lite för länge.

Så kan man ju inte ha det. Nu lämnar jag landet.

Liniment gjorde ung kvinna sinnesförvirrad

Linimentet gjorde nog tricket! (Eller så gjorde överdoserandet att jag blev sinnesförvirrad och tillfälligt färgblind vilket ju också skulle kunna förklara ett och annat.) Jag sprang nämligen min första mil någonsin i söndags!!

Det var förövrigt inte alls meningen. Jag tänkte nämligen som mest pressa mig att springa 7,5 km (det längsta jag sprungit någonsin innan) och skulle därför följa gröna slingan på elljusspåret.

För att riktigt kunna klargöra hur mongo man blir av att springa i allmänhet och av att ha alldeles för mycket liniment i kroppen i synnerhet ska jag nu redogöra, kilometervis, vad som utspelade sig i mitt huvud. I punktform.

• Vid 3,2 km: "Grön markering för den längsta banan och svart för den näst längsta, pff, vilket påhitt!"
• Vid 6,5 km: "Om jag överlever det här ska jag lägga in mig"
• Vid 7,2 km: "Snart, snart, snart"
• Vid 7,7 km: "Kanske hörde jag fel, kanske var den 7,8 km?" (inga ugglor i mossen här inte)
• Vid 8,1 km: "Kanske de har förlängt banan för att..." (kom inte längre än så i tankegången men det kändes som att en fullt rimlig förklaring skulle kunna utgöra slutet på meningen)
• Nånstans mellan 8,1 och 8,5 km: "... vänta nu..." (lång paus, säkert 300 meter lång) "sa inte Anna nåt om att det fanns en 10 km-slinga..? Det skulle ju kunna betyda att eftersom jag valde grönt som är färgen som märker ut den längsta slingan..."
• Vid 8,5 km: "... så kan det hända att jag springer på 10 km-slingan. Hmm. Iofs, 85% är ju ändå Ab-nivå, nu när jag har chansen kan jag ju lika gärna spika!" (Vansinnigt nördigt att tänka i betygstermer men det var det enda naturliga just då.)

Och sist men inte minst...

• Efter 10 km och påväg hem på cykel: "Det värsta som skulle kunna hända just nu är att jag blir överkörd och dör innan jag hunnit regga det här träningspasset på funbeat."

Oss insmörjare emellan

Alldeles snart ska jag ut och springa med Anna på Ormberget. Som förberedelse på veckans längsta pass tänkte jag därför smörja in vaderna med liniment för att så länge som möjligt undvika kramp. Insmörjningsvanans makt visade sig dock vara stor och istället för att trycka ut en klick lagom för två vader så trycker jag ut en pöl lagom för en hel kropp.

Jaha. Så vad gör man när man står med massa liniment i händerna?

"Här ska inget förfaras" tänkte jag naturligtvis och började smörja in vaderna och knäna. Och låren. Och skinkorna. Snart är båda benen helt vita av salva och det börjar kännas lite löjligt.

Men så tänker jag på när K smorde in hela kroppen med tigerbalsam och helt plötsligt känner jag att jag nog är i gott sällskap ändå.

Favoritplatsen

"Pris ske Gud, här kommer skatteåterbäringen!"

En i dagarna stadigt återkommande statusuppdatering på facebook. Och vad mer kan jag säga än: varsågod.

Inte för att jag antyder att jag är Gud eller så. Men efter att ha granskat e-deklaration efter e-deklaration i en månads tid anser jag mig berättigad till att skamlöst säga varsågod till alla som yttrar tacksamhet.

Lite självgod, ja. Men vad fasen.

Dagsformen

Dagens väder: spöregn (men det hindrade dock inte...)
Dagens träning: joggingrunda runt Skurholmsfjärden
Dagens kompensation: gratis middag (inklusive dryck) på Färjan valfri solig kväll som plåster på såren för tidigare nämnda magbesvär (de som var så pass illa däran att de stannade hemma från jobbet fick lite extra bonus utöver det. Faktiskt en riktigt fin kompensation, I like.)
Dagens citat: "Jag föredrar att vara långsur." - Sverker "ska det vara såhär va va" Olofsson
Dagens planer för morgondagen:

Matförgiftning

Först trodde jag att jag hade ätit för mycket linfrön. (Tydligen kan linfrö omvandlas till cyanid i kroppen om man äter för mycket.) Hela natten och hela morgonen har jag alltså mellan magkramperna svurit över de där fröna som jag i jakten på antioxidanter har strösslat på filen i tid och otid.

Men så kom jag till jobbet (något mör ska tilläggas) och en av kollegorna frågar mig hur jag känner mig i magen idag.

?

Det visade sig att av oss åtta som gick ut för att äta buffé igår har samtliga fått diverse magbesvär. En kom aldrig till jobbet. Två gick hem under förmiddagen. Fem samsades om att frekvent utnyttja myndighetens faciliteter.

Dagens hälsotips är alltså: ät linfrön, det är nyttigt. Ät däremot inte buffén på Olivers. Åtminstone inte inom den snaraste framtiden.

Saker som sades i helgen

- Hej gumman, vad dricker du? Själv ska jag beställa champagne.
Kommentar: Uttalades enligt vittnen "sjampaaansch".

- Tjena... Snygg klocka. Vad är det för märke? (Böjer sig över för att kolla urtavlan.)
Kommentar: Tvåhundra spänn på Ur & Penn, what can I say? Såna frågor får man nog förövrigt bara på Rex.

- Att känna en jurist måste ju vara väldigt praktiskt. Man borde väl egentligen skaffa sig en läkare som kompis också, haha.
- Ja precis, haha. Och en präst som kan begrava dig.
Kommentar: Mitt eget bidrag till floskelkavalkaden. Det där med prästen var i och för sig taget ur sitt sammanhang och hade en förklaring. Dessvärre så var det rätt så taget ur sitt sammanhang även när jag sa det och samtalet dog sen ut rätt snabbt. Nåväl. Om jag måste välja så är jag hellre psycho än stekig.

Några något ensidiga sommarplaner

Var arg och less efter jobbet idag. Det spöregnade, vilket passade humöret alldeles utmärkt. Så jag for ut och sprang. Runt en sjö, runt några fina kvarter på andra sidan järnvägen, runt ett fruktansvärt fult polishus. Efteråt kändes det bättre och jag började planera vad jag ska göra av livet nu när jag har massa fritid över. Jag ska:

• träna så att jag kan springa milen på en timme i höst
• träna så att jag kan springa milen på en timme på 2400 meter över havet i vinter
• träna så att jag kan vandra i berg utan problem i Norge i augusti
• träna så att jag kan bestiga Kilimanjaro utan problem till jul

Ungefär så ser planerna ut.

Nu: läsa (bara för att det är kul och inte för att jag måste) en bok

Sen: sova i min svagt rökdoftande säng

Upphittat

Upphittat: Rullator vid Skurholmsfjärden.

Efterlyses: Äldre dam/herre i behov av promenadstöd.

En ledig dag är en trevlig dag

Igår slog friheten till då jag med två timmars marginal skickade in uppsatsen och därmed kunde andas ut. Och för att fira att jag nu har avslutat åttonde terminen på juristprogrammet anordnade Skatteverket personalfest! (Ok, det var kanske inte därför, men det känns bra för mig att tänka så.)

Det var mat och det var dryck och det var obotliga vinnarskallar som tog det som sin uppgift att "dubbelkolla" svaren via Google samt att sprida allmän disinformation under tipsrundan. Det senare var faktiskt helt onödigt för jag sabbade mitt lags chanser till vinst rätt bra ändå. Jag gick på magkänslan och måste ha låtit som om jag hade nån grund för mina gissningar för laget trodde på mig, vilket dom bittert fick ångra i efterhand. Oh, well.

Idag har jag varit jätteledig och haft hela lägenheten för mig själv eftersom Anna är på möhippa i huvudstan. Först njöt jag obegränsat men efter fyra timmar blev jag uttråkad och stekte plättar istället.

Såhär vill man aldrig se sin plätta: brun och i diskhon. :(

Nu: fortsätta kolla The Office på Youtube

Vad gör du ikväll, Liselott?

Jag lusläser en bok om den indiska vattenlagstiftningens framväxt ur ett fattigdomsperspektiv.

(Ja, jag trodde inte heller att det fanns såna böcker men det gör det. Vilket är väldigt bra för mig eftersom en uppsats i ämnet ska in väldigt snart.)

Jag återkommer så snart jag har något annat upphetsande att berätta.

Glömde säga det men...

... i november drar jag och Kajan till Etiopien för att skriva examensarbete.


(Bild stulen/lånad från Unicef.)

Skensöndag

Livet i Luleå går vidare. På dagarna myndighetsutövar jag mot enskilda och på nätterna drömmer jag om avdrag för tjänsteresor. Natten till igår vaknade jag med hjärtat i halsgropen och kunde för allt i världen inte minnas om jag jämförde med folkbokföringsadressen?! Kära nån. Varför måste man alltid bearbeta nya jobb in i absurdum? Kan man inte bara ta det coolt för en gångs skull och lita på att det man gör är rätt?

Jossan var och hälsade här igår och mitt under en improviserad stadsvandring möttes vi av detta:

En securitasvakt (uppenbarligen i tjänst) utanför Forex i sällskap av en hästhövdad man.

Nu: fortsätta försöka förstå Rule of Law konceptet
Sen: slänga ihop en liten uppsats i ämnet

The place to be

Nitton och en halv grad i skuggan. Naturligtvis helt förödande för mina studier men ack så skönt.

Ögonblicksbild

På Malmudden kvittrar fåglarna i kvällssolen. Utanför ett hus sitter en hund och tittar på två småtjejer som cyklar förbi. En ung mamma vallar in sin tvååring från sandlådan.

Men plötsligt händer något som raserar idyllen. En ung kvinnas röst skär igenom märg, ben och väggar från en närliggande lägenhet:

"I AM BORDERLINE!"

Mamman vrider förskräckt på huvudet och lyfter hastigt upp barnet på höften. Hunden vaknar till och lägger öronen bakåt. En flock fåglar flyger iväg och lämnar området öde.

Inne i köket på nummer nitton sjunger jag vidare. Fasen vad bra det går att sjunga Amanda Jenssen när man är hes!

Varför jag börjar sluta tro på horoskop

Stick och brinn horoskopskrivare. For your information sitter jag just nu med världens hurvens och dricker upp Kombo Annas echinacea brustabletter.

Jag kan förövrigt meddela att hostmedicin smakar exakt lika äckligt som man minns att det gjorde. Om inte värre, man har ju trots allt i vuxen ålder större tunga att känna efter med. Isch.

Dålig timing

...har det varit lite väl mycket av på senaste tiden tycker jag.

Jag kan ju faktiskt inte bli sjuk NU. Idiotkropp. Den ska ju bli sjuk när man har varit jättestressad och sedan äntligen presterar och sedan tar det lugnt för första gången på lääänge för fram tills dess har kroppen gått på adrenalin och ren överlevnadsinstikt. Det är inte okej att klappa ihop dagen innan man börjar på ett nytt jobb.

Åååh.

Luleå - here I am!

Med sömnbrist och en träsmak* med smak av döden tog jag mig till slut till Luleå. Väl här möttes jag upp av en mycket trevlig ny kombo med en mycket trevlig lägenhet och (inte nu för att göra folk avundsjuka men) en färdiglagad middag. En lyckad fortsättning på en mycket lyckad Valborgsmässoafton med andra ord.

Nu: krascha i säng
Imorgon: utforska stad

*Uppfann fem olika sittställningar att variera mellan, dessvärre innebar allihopa att jag satt på rumpan.

Dagens fundering

Inhandlade förresten Ormsalva som tröst för mina ben.

Men varför heter det just ORMsalva? Syrran försökte tänka utanför lådan:
- Det kanske inte är orm som vi tänker på det, det kanske är... årrm?

Frågan är ju bara: vad sjutton är en "årrm"?

Jag vaknade i morse och så var den dagen förstörd

Nej, riktigt så illa är det inte. Men nästan.

"Tentaplugga, göra kompletteringsuppgift, revidera en tio år gammal dokumentsamling, flyttpacka (och flytta) samt skriva ett åtta sidors PM i ett ämne jag inte har en aning om vad det är i en kurs jag inte vet vad den handlar om på tio dagar? Inga problem!"

Ibland är det en bra grej att vara en evig optimist. Ibland inte.

Föreläsnings...notes.

Skulle just maila EU-anteckningar till en kompis när blicken fastnade på ett stycke i dokumentet:

"Chernobyl case: European Parliaments possibility to väcka talan vid European Court of Justice. EP not mentioned, no expressed possibility to väcka talan about ogiltigförklaring av legal act."


Frågor som dyker upp i huvudet är: Vad betyder det? Och när blev Vickan Silvstedt min personliga sekreterare?

Gatukonst i Umeå

Efter att några gånger tidigare ha rapporterat om klottret i Umeå inser jag att jag har en liten förkärlek för ämnet. Här kommer två av de senaste fynden:

En självlysande morot kan beskådas några hundra meter nedanför svingen.

En husvägg Öst på stan. Vissa skulle kunna ta det som en uppmaning men personligen skulle jag vilja avråda.

En vecka i april

Att ha en kombo är spännande på många sätt. Ibland hittar man en lök på sitt skrivbord, ibland är det städat när man kommer hem. Ibland hittar man kurslitteraturen i duschen.

Förvaring för träningskläder som är för svettiga för att vikas in och för rena för att tvättas. På natten när man är trött och ska kissa i mörkret kan man ibland få för sig att det är en farlig man som står bakom tvättkorgen.

Grafitti Umeå-style: pärlplatteigelkottar

Under utbildningens sista tentaplugg satt jag och Emma mittemot varandra i en tyst läsesal och skickade lappar åt varandra istället för att prata, så hänsynsfulla är vi.

Igår morse när jag fortfarande låg och blinkade i sängen kom Kära Kombo-Kajsa in från köket och meddelade med allvar i rösten att kaffet var slut. Att skriva tenta utan kaffe i kroppen är som att skriva tenta utan armar. (Naturligtvis kom jag senare hem från Coop med allt man kan tänkas behöva under en tenta: nötter, bananer, vatten... Utom kaffe då förstås.)

Sol ute, sol inne

Vilken lyx det är att ha skrivit utbildningens sista tenta, gå genom ett soligt Ålidhem och komma hem till ett städat rum. (Kära Kombo-Kajsa hade städat medans jag satt på Östra Paviljongen och skrev!) Och vad jag ska göra av resten av dagen är härligt obestämt. Träna? Ja, kanske. Sola? Förmodligen. Gå en sväng på stan och köpa linnen från Indiska? Eventuellt. There's no end to the possibilities.

Ikväll är det Club Zoo på Scharinska. Om en vecka flyttar jag.

Uppenbarelser på träningsfronten

Efter lite slögooglande häromdagen hittade jag ett namn på vad som har sabbat min löpkarriär såhär långt: Shin splints! Alltså en slags överansträngning i muskeln som går framför smalbenet (och som känns ungefär som mjölksyra gånger tusen). Jag fattar inte att jag inte har vetat om det här tidigare? Vad jag kan komma ihåg så har jag nämligen känt på det till och från sen jag var ungefär nio år (och pappa fick bära ner mig från slalombacken för att jag inte kunde åka längre).

Det som är så bra med att hitta namn på saker är att det med namnet även ofta kommer tips på saker man kan göra. Till exempel att lägga något varmt på de aktuella musklerna en stund innan träning. (Man tager vad man haver - jag tog varm soppa i en låda. Fungerade utmärkt.) Man kan också försöka att springa mer på "framfötterna" vilket visade sig vara asjobbigt. Jag ville inte riskera något så jag överdrev lite för säkerhets skull med resultat att jag trippade mer än joggade. Idag är mina vader som vedträn och att gå i trappor är ett gissel. Men men. Man lär sig för varje gång.

En annan sak jag fick lära mig på internet var att det var bra att kyla efteråt. Spenat - så bra till så mycket!

Mammaaaaaa..!

Sitter just och läser inför tentan i internationell rätt och kan inte låta bli att förvånas över hur simpel folkrätten kan vara. Till exempel när det gäller vilka skyldigheter den felande staten har i förhållande till den stat som har lidit skada. Det är inte mer än vad den genomsnittlige föräldern gör av ren instinkt. Men för den som vill, här kommer stegen:

1. First, it must cease the wrongdoing. ("Sluta slå din syster!")
2. Second, it must offer appropriate assurances and guarantees of non-repitition. ("Lova att aldrig göra så igen.")
3. Third, it must make full reparation for the injury caused. ("Ge nu tillbaka hennes brandbil.")

Ibland tror jag att vem som helst (med lite naturliga moders-/faderskänslor) skulle kunna styra världen.

Prata inte minnen med mig idag

för idag är jag fruktansvärt o-nostalgisk. På sängen ligger nu sex olika högar med kläder (till syrran, till röda korset, till förrådet, till Kajsa and so on and so on) och innan jag ens avslutade projektet tog jag en avstickare till vinden och rensade ut hälften av vad som fanns där. Så mycket som möjligt ska bort. Jag vill kunna flytta lätt nästa gång. Det finns liksom ingen anledning till att släpa med sig det gamla andra(tredje, fjärde, femte?)handsporslinet jag fick när jag flyttade hemifrån för nio år sedan vid ännu en flytt. Inte för att jag ska flytta någonstans på riktigt riktigt än men förhoppningsvis kommer jag ju inte bo i korridor resten av livet. Om inte annat för att Bostaden kommer kasta ut mig från studentboendet nån gång efter examen.

Nu: rensa klart garderoben
Sen: Nydala runt (om det slutar snöa sidledes vill säga)

Fredag

Lite dött på bloggfronten men det är bara exponentiellt till hur levande livet har varit! (Eller nåt.) Ända sen i måndags har planer smidits, kurser har hoppats av, ansökningar har lämnats in och boendeplaner har förändrats. Sjukt spännande. (Och något kryptiskt men jag har varit på skolan sen tjugo över sju imorse och orkar inte förklara helt enkelt.)

Kvällens (noggrant planerade och djävulskt smidda) plan inbegriper följande:




Sen får vi se hur det går.

Nu: hämta cykel från polisstationen
Sen: hämta beställningsvaror i Wasagallerian
Senare: taktiksova innan roligheterna börjar! (Som sagt, var på skolan tjugo över sju imorse. I vaket tillstånd. Alltså inte sovandes.)

Monday bloody Monday

Har noll inspiration och massor att göra* så istället för bokstäver väljer jag istället att publicera en bild från i helgen:

Mystiska frukttabletter som gör att allt surt smakar sött.

Eftersom det inte fanns citroner i närheten så testade jag istället balsamvinäger. Glömde sen bort att det bara var en kul grej och satt och sippade på balsamvinägern en god stund innan jag kom på mig själv. Tyvärr så visste jag inte sen tidigare hur outspädd balsamvinäger smakar så jag kan inte helt säkert säga att det fungerade. Men jag tror det!

*hux flux sitter jag för tillfället med en studietakt på 500%, vad hände där egentligen?

Ett av de bästa aprilskämten någonsin

finns här.

Sommaren 2010

De senaste dagarna har varit som en mycket märklig ketchupeffekt. För ett par veckor sen stod allt still, eller hängde löst i luften för den delen, men de senaste dagarna har omständigheterna rasslat till och hejbara så blev sommaren utstakad. Kanske inte exakt så som jag hade stakat ut den om jag hade fått välja men vad ska man göra? Det är bara att andas in, andas ut och gilla läget.

Luleå it is alltså. För fyra månader framöver. En etta i andrahand på Porsön. Med ett jobb som skattehandläggare. Yes. Några frågor på det eller?

By the way...

... så ska jag nog jobba i Luleå i sommar. (Ja, intervjun gick bra. Jag höll inne med mytomanrepliken.) Har dock inte riktigt bestämt mig än.

+ Luleå är trevligt har jag hört.
- Jag vet att det inte alltid är så himla trevligt som det låter.
+ Jag kan stalka Movits och bli deras vän.
- Jag är ingen bra stalker. Känner inte ens igen kändisar när jag står brevid dom. (Åt lunch brevid killen som spelar Arn för ett tag sen. Fick jag höra efteråt.) (Ja, jag har sett filmen.)
+ Bara 25 mil hem.
- Lite ocentralt.
Summa: Nej, jag har ingen aning. Ska bestämma mig imorgon är det väl tänkt.

Fitta 2010*

Det har gått lite segt med träningen på sistone. Förra veckan hade vi moot court (processpel) så innan dess var det fullt upp och efteråt var det så skönt att ha det avklarat att... tja, det hände inte så mycket mer än några enstaka kilometer på löpbandet. Igår tänkte jag iallafall köra lite styrketräning men under dagen började halsen krångla. Suck. Ont i halsen är tydligen ett big no-no när det gäller träning.

Eller som min käre bror sa: "Jag brukar då träna när jag har ont i halsen!" Och sen var han tyst en liten stund innan han sa: "Fast då har jag ju i och för sig haft hjärtmuskelinflammation två gånger..."

Oh, well. Jag packar med benen så kan jag iallafall springa i påsk, förutsatt att halsen skärper till sig. (För jag antar att det finns jordyta även i Hälsingland?)

* På nyårsfesten var jag påväg till köket när jag passerade ett gäng i hallen som stod och high fivade och skrek "Fitta!". Det lät lite märkligt, men då umgås man ju ibland med märkliga människor, och jag funderade inte mer över saken. Nästa dag fick jag i alla fall en förklaring då folk började gå med i Fitta 2010 på facebook. Gruppen för alla oss som ska bli vältränade under detta år alltså. Fit.

Intressant samexponering

Bindor. Och choklad!

Icke att rekommendera

"Hej, jag vill skicka ett rek!" säger jag och placerar ett tråg med 1,8 kilo köttfärs på disken. I samma stund inser jag det komiska i situationen och börjar tokfnissa. Kvinnan bakom disken ser något förvånad ut ända tills jag, nu med händerna fria, kan leta fram det vadderade kuvertet innehållandes min trasiga mobil ur handväskan.

Movits!

Ikväll hade jag verkligen velat åka ner på stan och kolla Movits! på Umeå Open. Men jag har inte fixat biljett och jag har ingen att gå med och det är snöstorm ute och inte en chans att jag kommer att kunna njuta av kvällen när jag vet att jag egentligen kunde åka ner till stan och uppleva.

Ve dig, handlingsförlamning!

Fake it 'til you make it

Att fuskplugga är ett effektivt men kanske inte så konventionellt sätt att studera. Som nu till exempel då jag sitter och letar argument inför torsdagens processpel Jag citerar rättsfall jag inte har läst och bygger upp argumentationen efter hur jag tänker mig att domstolen har resonerat. Worddokumentet är fullt av anteckningar av typen "hitta argument i Bankovic som stöder detta!".

Det kanske inte är det mest vetenskapliga sättet att bygga en argumentation på, men om det funkar så varför inte? Gränsen drar jag vid rent hittepå.

Pris ske Gud, nu kommer skatteåterbäringen!

Ryktet på facebook sprider sig snabbt: man kan kolla sin skatteåterbäring nu! Lika snabbt som en skållad katt var jag inne på Skatteverkets hemsida för att se hur mycket gratispengar jag har att vänta till sommaren. Resultatet? Håll i er nu...

...etthundrafemtiotre kronor! Thailand - here I come! Tänkte jag först. Fast sen tänkte jag: frågan är ju om 153 spänn räcker ända till Thailand?

Efter viss efterforskning på området kan jag nu konstatera att, nej, det gör det nog förmodligen inte. En mer rimlig plats att åka till är istället:



Jörn. Ungdomspris och 2:a klass. Men då får jag ju å andra sidan lite pengar över.

En stilla undran

Sitter just nu i Röda Rummet och försöker fokusera på det jag har att göra innan jag måste iväg och jobba klockan fem. Det går sådär. Jag kan bara inte avgöra om det är jag eller om det är någon i närheten som luktar som en gammal tågkupé.

Jag tror att det är jag.

:(

26 timmar kvar

Borde göra allt det jag borde göra idag men allt jag förmår mig till är att försöka blåsa bort min handsvett och försöka komma på tre bra och tre dåliga sidor hos mig själv tills imorgon. För är det nåt som är givet på en anställningsintervju är det väl just de där sidorna som man ska känna till om sig själv. Egentligen är det ju meningslöst att fråga sina intervjuoffer om det just av den anledningen, alla vet ju att de frågorna kommer och har alltså all tid i världen att tänka ut ett "spontant" svar. Följdande "dåliga sidor" har jag övervägt och kasserat:

• "Jag är FÖR ambitiös" (Uppenbart att man bara vill få fram att man är ambitiös. Då kan man ju lika gärna säga "jag kommer FÖR bra i tid".)
• "Jag skjuter upp saker konstant och hela tiden" (Helt sant visserligen men jag tror inte ärlighet varar längst i det här fallet.)
• "Jag är mytoman." (En ren lögn.) (Eller är det...!?)

För att inte tala om att man bör se vårdad ut. Suck. För tillfället är jag nämligen vid en punkt i mitt liv då mycket av de materiella tillgångarna jag har börjar ta slut. (Hårmousse - slut. Plattång - har fastbrända hårprodukter på sig, funkar inte så bra. Träningskläder - hål i. Löparskor - hål i. Hår - för långt och för otoppat. Hud - torr och blek. Pengar - gissa tre gånger.)

Jag antar att jag får charma dom med min underbara personlighet istället. ("En bra egenskap sa du? Hm, jag är faktiskt oerhört ödmjuk.") Jepp. Det här kommer nog gå alldeles lysande.

Tillbaka till verkligheten

Om någon har saknat mig de senaste dagarna så har min frånvaro berott på att jag har varit ute på Norrlandsturné i helgen. Mycket trevligt! Dock så bestämde sig min mobil i fredags för att dennes tid var kommen och när jag äntligen fick tag på en lånemobil (tack A och D!) så hade jag fyra meddelanden i röstbrevlådan (alla från samma nummer).

1. "Hej, tänkte bara säga hej..."
2. "Hej din fisgök! Varför svarar du inte?"
3. "Lever du?"
4. "Numret hem till din familj är följande..."

Inte meningen att vara otrevlig men vad gör man när tekniken sviker? Jag är hemma nu iallafall och allt är väl. Önskar bara att helgen hade kunnat vara lite längre.

Vad jag skulle vilja ha läst innan tentan. Väldigt långt från verkligheten idag. Men dagen är lång!

Nu: tentaplugg

Plötsligt händer det!

I våras blev min cykel stulen. För en och en halv timme sen stod den och väntade på mig utanför Iksu. Undrens tid är uppenbarligen inte förbi. (Däremot har jag väl förbrukat upp min one-in-a-million-chans att nånsin vinna på triss.)

Jag blev lite paff. Kan det verkligen vara den? Jag borstade bort lite snö från pakethållaren för att kolla om den fortfarande var knäckt mitt på. Det var den. Kollade hur låset såg ut. Precis likadant som när jag såg den sist, inklusive den vita kattstryparen (vet faktiskt inte det riktiga ordet) som jag tog från jobbet och satte runt det inbyggda låset så jag inte i förbifarten skulle råka låsa cykeln med ett lås jag inte har nyckeln till.

Hm. Vad gör jag nu? tänkte jag och var påväg att ringa närmsta polisbekant innan det slog mig att jag faktiskt vet precis vad jag ska göra. Så jag tog inte med cykeln utan ringde helt enkelt polisen och medans de var påväg så stod jag och glodde som en hök på cykeln så att ingen skulle ta den. "Ägaren" försökte, men icke.

Så nu ska myndigheternas kvarnar mala och de ska utreda vem som har rätt till hojjen. (Håll tummarna att det blir jag! Den är ju för tusan min.)

Efter all denna action ska jag nu rasa in i duschen (svett blir väldigt kallt när man står ute ett tag) och sen rasa in i sängen. Eller kanske bara i. Jag får se vad jag bestämmer mig för.

Dagens (juridiska) i-landsproblem

Jag är fast i ett jättelångt rättsfall. Det har tagit flera timmar att läsa en tredjedel av det och nu är jag fast i valet och kvalet om jag ska läsa vidare eller ej. Om inte: bortkastad tid och inget får jag ut av det (förutom viss nyförvärvad kunskap om vad det egentligen var som pågick på Nordirland under 70-talet, dock ingen nyförvärvad juridisk kunskap). Om ja: har jag mååånga timmar kvar innan jag har läst klart, fattat poängen och kan gå vidare i livet och studierna.

Vi kan väl köra en liten omröstning? Eller kanske inte. Kanske ska jag bara bita i det sura rättsfallsäpplet och göra min plikt som student. Suck.

Jag VILL bli stur.

Ok, nu vill jag ha ett vuxet liv. Jag är ändå 25 bast. Mina kompisar har barn och hus. Jag bor i en korridor och skulle utan problem kunna vara skandalöst full varenda helg utan att nån hade tittat snett. Korridoren är visserligen Umeås finaste men ibland vore det skönt med ett eget kök (fritt från snusförnuftiga "kom ihåg att städa!"-lappar) och ett eget köksbord med egna smulor på. Och ha möjligheten att lämna middagens disk till morgondagen om man känner för det.

Jag hjälpte nämligen syrran och hennes kille att flytta idag, därav vuxenlivsdrömmen. Den nya lägenheten är helt fantastisk. Egen tvättstuga har dom också. Tror jag ska flytta in hos dom istället. Lite sakta och smygande så att de inte riktigt förstår vad som pågår och alltså inte kan protestera förrän det redan är försent och jag har besittningsrätt. Här är en inflyttningspresent som jag tyvärr inte köpte på helgens loppis:


Godnatt.